Discipelskapets väg

En omfattande artikel om discipelskap, som beskriver den andliga utvecklingsvägen, där den andligt strävande människan medvetet arbetar på att etablera kontakt till själen och den inre mästaren. Av Kenneth Sørensen

Perioden innan discipelskap

En av de mest centrala frågorna i den esoteriska läran är discipelskabets väg. Ofta är detta ord förbehållet kristna sammanslutningar eftersom de flesta människor känner evangeliernas tolv discipler. Men discipelskap är på inget sätt en unik kristen tradition. Det är känt från alla de stora religiösa traditioner, där de upplysta religionsstiftarna samlade en grupp dedikerade omkring sig.

Discipelskap i den moderna esoteriska betydelsen har dock en mer vidsträckt betydelse än den som de återberättade traditionella religiösa skrifterna avslöjar.

Översättarens kommentar: Man kan också använda ordet lärjunge/lärling.

Evolution - och medvetande-utveckling

För att förstå den esoteriska definitionen av discipelskap måste vi sätta in den i en evolutionär bakgrund. Det är ett enormt drama och en process som jag inte kan beskriva i detalj i denna artikel. Det borde räcka att påpeka att den esoteriska evolutionsläran är en beskrivning av hur det inneboende liv som finns i alla former, inkarnerar i det vi kallar mineraler, växter, djur och människoformer för att utveckla medvetenhet. Det är helt klart nödvändigt att här ta med karma och reinkarnation, som några av de viktigaste faktorerna att utveckla själen på den långa resan mot fullkomlighet och perfektion.

Discipelskapets väg är den sista delen i utvecklingen av människoriket innan vi träder in medvetet in i Gudsriket eller det de esoteriska lärorna kallar för hierarkin (Det stora vita broder/systerskapet). Discipelskap är i det perspektivet en förberedelse för fullt medlemskap i hierarkin.

Personlighetens kulmination

Det finns en intressant detalj om discipelskapets inledande fas och det är beskrivningen av den tidigare fasen, som esoteriken kallar för personlighetens kulmination..
Vi får veta att den inneboende själen innan den är redo att lämna den materiella världen måste ha 3-7 liv där den får uppfyllt alla sina själviska begär. Det är en mättnadsfas, som alltid bevisar för den inkarnerade själen om det förgängliga och tomheten i själviska önskningar. Det måste finnas något mer, något större... Även om själen vid denna tid börjar känna längtan efter ett liv grundat på andliga och humanitära värden. Så är den fortfarande fängslad av sina gamla begär, som det kommer att ta många inkarnationer att befria sig från. Det är nu lämpligt att få definierat vad det är för en evolutionär förändring som själen inleder.

Vad är discipelskap?

På det yttre planet är det först och främst ett värderingsskifte, som långsamt förändrar det personliga livet. Discipelskap är inte en våldsam händelse som från en dag till en annan plötsligt förändrar livet. Det är att lugnt gå från ett liv inriktat på materiella ägodelar och personlig njutning - mot ett mer socialt och samhälls engagagerat. Denna utveckling går framåt över flera liv. Det är visionen om att skapa ett bättre liv för sig själv och andra, baserat på humanitära och andliga värden, som är det dominerande. När vi talar om andliga värden, så det inte nödvändigtvis religiösa värderingar, eftersom anden i människan överstiger all religiös definition.
Att ha andliga värden är till stor del att arbeta för det goda, det sanna och det vackra.

Discipelskap är sensitivitet inför själen

På det inre planet handlar discipelskap om att uppöva telepatisk sensitivitet för först och främst sin egen själ. Vars mest framträdande drag är kärlek och visdom, också kallad gruppmedvetande. Senare fördjupas denna sensitivitet för den inre själsgruppen och den Mästare man är knuten till i den inre världen.

Den telepatiska kontakt uttrycker sig i det dagliga, som en ökad förmåga att ta emot goda idéer och omsätta dem i praktiken. Så det är ytterst sällan tal om att föra en inre dialog med inre guider och vägledare. I min bok: Från klärvoajans till intuition, har jag förklarat alla olika typer av telepatisk kontakt som kan uppstå.

Den primära uppgiften för discipelskap är att vara lyhörd för de idéer som jordens upplysta själar stimulerar mänskligheten med och uttrycka dem i praktiken. Dessa idéer kallas också för den gudomliga planen.

Det finns en lång rad faktorer som utvecklar sensitivitet för själen, men meditation är en av de viktigaste. Telepatisk sensitivitet är en medveten telepatisk kontakt mellan hjärnan, sinnet och själen och sedan vidare till mästaren. Denna kontakt eller kanal, den kallas antahkaranan. Du kan lära dig mycket mer om människans andliga struktur i artikeln om meditation och personlig och andlig utveckling.

Vem är discipler?

Mot bakgrund av ovanstående vem är då att betecknas som discipler? Enligt Alice Bailey är alla som arbetar med att höja mänskligheten stadium discipler, vare sig de vet det eller inte. Från den yngsta aspiranten till Kristus själv. Jag kommer senare att redogöra för de olika stadierna i detta, för självklart finns det en skillnad mellan Kristus och en människa som precis har gått in på vägen för upplysning.

Dessa personer arbetar på livets alla områden, och kan delas in i sju grupper i samhället som den esoteriska läran arbetar med: Politik, filosofi, ekonomi, konst, vetenskap, psykologi, religion, organisation.

Det är kännetecknande för många av de största lärjungar att de inte ens vet att de är föremål för inre inspiration. De ser bara att de har en förunderlig förmåga att bli inspirerade. Studier av kulturella genier avslöjar att de ofta inte är medvetna om källorna till deras kreativa medverkan. Ett riktigt mästerverk som fördjupar detta är Piero Ferrucci s: "Inevitable Grace."

Finns det gemensamma egenskaper, då måste det vara att de glömmer sig själva och att de har en speciell förmåga att kommunicera själens verklighet ut i mänskligheten i större eller mindre grad. Varesig det är genom konsten, det skrivna eller talade ordet och på andra sätt.

Ockultisten

Det finns dock en mer medveten grupp av människor som vet att de arbetar som disciplar. Dessa människor kan man med rätta kalla för världens ockultister. Det finns många lärjungar men inte alla är ockultister. En ockultist är en människa som arbetar i och med energi eller det man med ett populärt uttryck kan kalla för en energiarbetare.

För ockultisten finns endast energi i rörelse och ockultistens viktigaste instrument är den kreativa idén samt kunskap om att energi följer tanken.

Det är framför allt genom meditation som ockultisten påkallar sin själs styrkor och skapar förändringar i de psykiska, fysiska och astrala planen. Men gemenskapen och studier är också mycket viktiga faktorer som måste användas om själens djupare energikällor ska påkallas.

Det är dock viktigt att betona att ockultisten på intet sätt behöver vara mer utvecklad än andra människor, även om människor i esoteriska miljöer ofta har den uppfattningen om sig själva. Mästaren D.K. säger följande: "Att en student som tillhör någon av de så kallade yttre esoteriska grupperna, säger ingenting om hans sanna esoteriska status." Kunskaper i det ockulta gör inte någon till discipel.

Discipelskapets stadier

Discipelskapets väg består av ett antal väldefinierade faser som löper parallellt med invigningsvägen som jag beskrivit på annat håll. Låt mig kort beskriva skillnaden mellan de två vägarna.

Discipelskapets vägen är det dagliga arbetet, som karaktärsutveckling, tjänst och meditation. Den banar vägen för först själen och senare monadens/andens upplysning av personligheten. Det är främst en utveckling av telepatisk sensitivitet inför själen och den inre mästaren.

Invigningsvägen är den energi som belyser eller kulminationer i discipelskapets väg, där konsekvenserna av det dagliga arbetet kulminerar i en rad permanenta medvetande utvidgningar.

Det primära syftet med discipelskap är ett upplyst och kreativt samhällsengagemang som blir möjlig genom karaktärsutveckling och meditation.

Jag har gjort en plansch(http://www.kentaurnet.dk/image/148.jpg ), som visar hur discipelskapet löper parallellt med invigningsvägen, karaktärsutveckling, tjänst/samhällsengagemang och meditation.

Vi ska titta på denna översikt, så vi kan få en överblick över de viktigaste delarna i samband med discipelskap. (Tips: Du kan ha planschen öppnad i ett separat fönster medan du läser texten).

Discipelskabets fyra faser och sex stadier
Den översta raden anger discipelskapets fyra övergripande faser som totalt kan delas in i sex steg, kallas:

a. Prövofasen, bestående av 1. det lilla discipelskapet och 2. discipeln i ljuset.

b. Godkännandefasen består av 3. det accepterade discipelskapet.

c. Inlemmelsefasen, består av 4. Discipeln på tråden och 5. Discipeln i auran.

d. Syntesfasen, består av 6. Discipeln i mästarens hjärta.

Discipelskapetsväg II

Av Kenneth Sørensen

Invigningsvägen

Parallellt med discipelskapets väg löper invigningsvägen. Den utvecklingsväg åskådliggörs nedanför discipelskapets faser, som en linje med ett antal pilar som pekar på var fem stora invigningar ungefär är placerade på discipelskapets väg.

Karaktärsutveckling, tjänst och meditation

Det finns tre grundläggande discipliner som skall utövas för att beträda discipelskapets väg. Det är karaktärsutveckling och studier, samhällsengagemang eller tjänst och meditation.
Personlig utveckling, andliga upplevelser och teoretiska studier är ofta det viktigaste motivet i början av discipelskapets väg. Därför är karaktärsutvecklingslinjen den första linjen som inleder discipelskap. Observera att de två andra linjerna, tjänst och meditation kommer in senare i discipelskapet eftersom det kräver ett större självförglömmande och målmedveten koncentration än discipeln kan visa i början.

När discipeln har flackat runt i en serie liv som sann sökare, finner han syftet med utvecklingen och det är självförglömmande samhällsengagemang. Detta innebär att discipeln börjar arbeta med det motivet i åtanke att göra gott och inte bara arbeta för att uppnå sina egna ambitioner i livet, även om det motivet också finns under en lång tid.

När discipeln har nått ett visst stadium av karaktärsutveckling och rening har uppnåtts, då det är tiden inne för en fast meditations praktik, där arbetet är mer fokuserat på att skapa själskontakt. Det framkommer av den sista linjen, som först börjar omkring stadiet före 1 invigningen.
Låt oss nu granska de sex etapperna i detalj, så att vi har klargjort de utvecklingsfaser de täcker.

Discipelskapets prövofas

Denna fas som omfattar det lilla discipelskapet och discipeln i ljuset, är det längsta att beskriva, eftersom det är här alla förutsättningar för de senare stadierna ska etableras. Det är en intensifierad utveckling som försiggår över många liv, även om de i förhållande till alla de liv som redan upplevts, är de ytterst få.

I boken Vit Magi beskriver D.K. följande om den människa som har trätt in på discipelskapets väg: "Människan har använt formen och har dominerats av den. Han har också lidit av det och har som en följd av det ibland gjort uppror på grund av mättnad till allt som hör den materiella världen till. Missnöje, avsky, motvilja och djup trötthet är kännetecknas oftast den som är på tröskeln till discipelskap. "

I miljontals år har vi begärt det fysiska, nu måste vi vända detta begär inåt mot högst abstrakt och vagt, det en källa till stor frustration och lidande. Men det fysiska livet bägare har tömts ut rikligt och därför uppstår behovet av att nyorientera sina begär mot andlig utveckling.

En känsla av mindrevärde inträffar ofta under prövofasen, och är ett av de största hindren för prövodiscipeln. D.K. förklarar följande:
"Människan på prövostadiets väg har varit i kontakt med själen, Han har sett visionen och möjligheterna, han ser på sin personlighet och jämför den med det arbete som skall utföras och kvaliteten på de människor som detta har fört honom samman med . Resultatet är ett mycket stark mindervärdeskomplex, eftersom den får näring av de verkliga kraftströmmarna uppifrån. Vi vet att energi följer tanken och blir färgad av denna tankes kvalitet.

Människan som det här talas om, kastar en kritisk och besviken blick på sin personlighet och på så sätt ger han näring åt just det, som han djupt beklagar och är därför ännu mer olämplig för uppgiften. Detta är anspänningens onda cirkel. Som måste upphävas genom ett fullständigt erkännande av den sanning som ligger i orden: "som människan tänker, sådan är han". Låter han uppmärksamheten vila på sin allvetande själsnatur, blir han denna själ. Hans tanke är fokuserad på själsmedvetandet och han blir själen i manifestation genom personligheten. "

Discipelskap och gurushopping 

Den person som har trätt in på vägen är ofta en mycket sökande människa. Som letar överallt efter något som lindrar den smärta och längtan efter något mer. Ofta leder denna längtan discipeln i kontakt med de ena andliga och humanitära gruppen efter den andra.

Det kan komma många goda erfarenheter utav detta och många viktiga kontakter kan etableras. Men längtan kommer aldrig att bli helt tillfredsställd eftersom det är själva den inre gudomliga själens kallan som ska besvaras.

Innan detta inre möte sker kommer discipeln ofta söka sin själ i yttre personligheter. Som kanske kan visa på en del av vägen, men aldrig helt stänga av den inre törsten efter meningen och det högre syftet i livet. Så länge det inte erkäns kommer prövodiscipeln "gurushoppa" från den ena andliga och humanitära gruppen efter den andra. Den ena besvikelsen efter den andra tills det mått av inre växt har uppnåtts då själva själen gör sin närvaro känd.

Den första sporadiska själskontakt gör sig ofta gällande som ett starkare samvete och ansvarskänsla för andra människor. Vi får inte glömma att själens djupaste natur är osjälvisk kärlek.

Prövofasen och den första invigningen

Prövofasen är också den period under vilken vi tar den första invigningen. Denna den första invigningen handlar om utveckling av först och främst de rätta värderingarna, så de blir en levande realitet i vardagen.
De materiella ambitionerna och värderingarna som värdegrund har lagts på hyllan. Istället begärs det andlig utveckling och önskan att göra en skillnad i utvecklingen av samhället.
Materiella behov underordnas det andliga, eftersom du inte kan tjäna både Gud och Mammon. Det innebär självfallet inte att vi lever som en asket.

Stadiet: "Den lilla discipelskapet"

När den inre mästaren som leder själsgruppen som prövodiscipeln är en del av, ser att en människa är redo till discipelskap då sätts vederbörande i kontakt med en discipel på det fysiska planet. Det är naturligtvis mycket sällsynt att den fysiska seniordiscipeln clairaudient hör att det är en viss person som kan kontaktas. Det är mycket mer en fråga om ett gemensamt interessefält som lockar människor som är i karmisk förbindelse med varandra.

Det har skrivits mycket om de förberedelser som varje lärjunge själv ska utföra på vägen. D.K. Har i sin bok: Discipelskapets väg , givit en mängd intressant information om det arbete som Mästaren från de inre planen utför i förbindelse med att en discipel ska ingå i gruppen och nära inpå den medvetenhetsmässiga kontakten, som kan kallas för ashramet.

Enligt D.K. ser mästaren efter följande när han eller hon skall bedöma en discipels evolutionära status i detta skede:
1. Om ljuset i huvudet har börjat skina som en följd av växande själskontakt. Efterhand som själen ljus intensifieras i personligheten, så börjar ljuset från hjärnans atomer att lysa inifrån. Därför framställs helgon ofta med en gloria.

2. När discipeln för första gången någonsin börjar delta i sin grupps (familj, vänner, gemenskap, nation) karma och hjälper till att avveckla den, så att det visar att själen har börjat utöva sitt inflytande. Detta arbete kallar vi normalt för en aktivt skapande samhälls engagemang.

3. Om själen har sin uppmärksamhet inriktad på den inkarnerade personligheten. Innan discipelskapets väg öppnas är den delen av själen som har sitt fokus på den kausala världen inriktade mot andens och själens egen värld. När personligheten når ett sådant framskridet stadie som detta, så det är möjligt med själsinspiration och själen kommer att ha ett intresse av att kommunicera med sitt verktyg i de tre världarna. En nedåttittande själ (down gazing soul) ses med mästarens ögon som ett säkert tecken på utveckling. Det är också ett tecken på att medvetandebron mellan personlighet och själen, kallas antahkaranan, har börjat byggas.
Discipeln är i detta skede fortfarande själviskt inriktad och drivs av andlig ambition, trots de annars positiva tendenserna. Det finns ingen känsla av gruppsamhörighet eller osjälviskt samhällsengagemang. Det är fortfarande personlig frigörelse och utveckling, som är de starkaste drivkrafterna. Mästaren har inget personligt förhållande till prövodiscipeln, utan arbetar genom seniordiscipler som vägleder dessa människor på fysisk nivå.

När mästare har identifierat ovanstående faktorer, då undersöker han discipelns karmiska status innan en seniordiscipel knyts till uppgiften att leda prövodiscipeln / sökande på vägen. Det kan vara så att i det aktuella livet finns det en rad skyldigheter i förhållande till familjen, vilket inte gör det möjligt att inleda discipelskap även om alla krav är uppfyllda. I detta fall måste aspiranten vänta på det tills ett annat liv.

Om också karmiska faktorer tillåter ett discipelskap, så formar Mästaren en eterisk kopia av discipeln, som står i nära energimässig förbindelse och som ögonblickligen avslöjar de framsteg som görs på vägen i förloppet.

Stadiet: "Discipeln i ljuset"

Detta stadium kännetecknas av en stadig rytm i livet, där discipeln mycket mer fokuserat försöker mästra sitt liv, så det uppstår en fokuserad riktning.
Aspiranten lär sig här att hantera sina känslomässiga svängningar genom att utbilda sig i att hålla sin mentala fokus och klarsyn. Det finns ingen större inspiration, där ett flackande känsloliv och ett rastlöst sinne härskar.

Discipeln i ljuset är en människa som enligt D.K beträder vägen till "de mindre uppenbarningarna". De är mindre eftersom de avser det arbete som behöver göras i relation till personligheten och därför inte avser de högre insikterna i planen. Namnet, "discipeln i ljuset", refererar till "själens sökljus", som är ett namn på det upplysta intellektet. Det avslöjar i detta skede alla de brister som finns i karaktären och i förmågan att uttrycka de högre känslorna och tankarna i praktiken. Dessa hinder måste övervinnas på ett intelligent sätt.
Någon gång inom detta stadium, som kan avvecklas på två liv, tilldelas det en seniordiscipel som arbetar telepatiskt på att inspirera discipeln.

Denna seniordiscipel, som utses av mästaren, har till uppgift att upprätta en telepatisk kontakt med aspiranten för att inspirerar denna att intensifiera karma avvecklingen. Detta gäller både den enskilda karman från detta liv och nästa liv, gruppkarman och mänsklighetens karma. Gruppkarma avvecklas genom att påta sig ansvaret för att lösa viktiga samhällsproblem, i ett samarbete med andra lärjungar.

Med andra ord är det ett hårt arbete som inleds, men belöningen är en djup känsla av mening och syfte. Det måste sägas att det är såväl bra som dålig karma som avvecklas.

Discipeln registrerar telepatisk kontakt med den inre seniordiscipeln, som en tid av obalans, vilket följs av en period av balans och ökad tydlighet. Inklusive:
En ökad mental aktivitet, där sinnet ibland löper amok, men senare uppnås en balans.

En ökad mottaglighet för idéer som kan utvecklas till fanatism och överidealism för att senare balanseras.

Ökad psykisk sensitivitet, med begynnande astral clairvoajans. Dessa förmågor är dock ett test som skall avvisas eftersom discipeln i detta skede ska utveckla sin telepatiska sensitivitet för idéer och intuition.

Discipeln har tre överordnade mål under prövofasen:
1. Att träna sin sensitivitet för sin själ, Mästaren och den inre gruppen han tillhör. Det kräver karaktärsutveckling, rening, meditation och grupparbete.
2. Utveckla förmågan att tänka i abstrakta banor, för det är genom detta att den inre kontakten är möjlig. Det kräver studier och meditation.
3. Utrusta sig med förmågor som den inre själgruppen behöver - känslomässigt såväl som mentalt och utföra dem i tjänsten.

Discipelskapets väg III

Av Kenneth Sørensen

Discipelskapets godkännandefas

När discipeln träder in i godkännandefasen, betyder det att han närmar sig det stadium där han eller hon kan ta en mer direkt del i arbetet som den inre och yttre gruppen är involverad i. Detta stadium kallas för accepterat discipelskap.
Innan accepterat discipelskap kan beträdas startar en kamp med känslornas värld, som berättar:
A: Om själen, i ett särskilt liv och under denna fas kommer det att vara den dominerande faktorn.
B: Om känslornas och det astrala planets illusioner har övervunnits och kan bli ett område för tjänst, via en förmåga att rikta sina känslomässiga aspirationer och begär emot själens avsikt.
C: Om människan kan bli en av Hierarkins (Det Stora Vita Broder/systerskapet) aktiva medarbetare och kunna arbeta mentalt inspirerad av kärlek och rätt motiv.

Om det lyckas avgörs av aspirantens insatser och bedömningen gjord av seniordiscipeln, som har haft kontakten med aspiranten i samarbete med mästaren.
Aspiranten som närmar sig det stadium där han kan bli en permanent del av ashramets liv, är själv omedveten om sin inre status. Men godkännandefasen är också en av de svåraste av alla faserna, eftersom alla de gamla känslorna återstimuleras som ett led i förberedelse arbetet.

Discipeln som närmar sig accepterat discipelskap är en person som står under starkt inflytande av själen genom det dagliga meditations och samhällsengagemang. Om, för att använda en bild, den vanliga människan bär en spänning på 100 volt, så är discipeln under godkännandefasen en människa som fungerar som en högspänningsledning. Det stimulerar allt i personligheten inklusive karaktärssvagheterna.

Discipeln arbetar med känslolivet
Godkännandefasen är en mycket intensiv fas, eftersom ingen kommer nära gruppen och stängs in i ashramets medvetandesfär förrän man har lärt sig att hantera sina känslomässiga svängningar.

Mästaren är tvungen att skydda sitt arbete mot lärjungar som fortfarande drivs av personliga ambitioner, eller reagera utifrån sårade känslor och andra personlighetsreaktioner. En enda människa som har ett beklagligt beteende i en grupp (som på arbetsplatsen) kan förstöra mycket med en massa skvaller, baktaleri eller kritik. Därför är det viktigt att discipeln när han kommer i kontakt med det viktiga arbetet har tränat sig i att visa god vilja och opersonlighet.

D. K. nämner ett antal egenskaper som måste utvecklas innan accepterat discipelskap blir aktuellt:
1. Opersonlighet. Discipeln skall ha visat och bevisat opersonlighet och obundenhet i förhållande till sig själv, sina medmänniskor, arbetet, mästaren och sin tro, oavsett hur bra den än är. Opersonlighet och obundenhet är en förmåga att handskas oemotionellt till situationer och människor, oberoende av beteendet de kan ha. Det är inte en kylig distans det här är tal om, utan snarare ett varmt utstrålande erkännande och som ser bakom beteendet.

Det är inte heller en tyst passivitet eller handlingsförlamning, tvärtom gör den obundna inställningen att discipeln kan agera mycket tydligare, klart och vist.
Vi har ofta svårt att handskas obundna till vår livsfilosofi som vi ser som ett tecken på att vi är speciellt utvecklade, oavsett om det är något som tyder på det när man nogsamt observera arbetet och inflytandevidden. Trots detta är det av stor nödvändighet.

Det är av stort värde att hitta symboler för de kvaliteter som du funderar på att utveckla, och som man kan arbeta med i meditation. Det är mitt intryck och min personliga erfarenhet att solen är en bra symbol för opersonlighet. Den har en varm och belivande utstrålning på allt utan förbehåll av något slag, därmed stimulerar den livet i allt levande. Solen skiner på de fattiga såväl som rika, såväl som på brottslingar som vise män. Det är kanske just därför att många andliga traditioner har haft soldyrkan, som en central del i sina andliga metoder. Den är en mäktig symbol för Gud och livets utstrålande välsignelse.

D.K. nämner att mästaren har på intet sätt en önskan om känslomässig hängivenhet från sina lärjungar, faktiskt är denna dyrkan ett hinder för en mästare, när kontakt sökes.
 
Opersonlighet kräver en form av lidelsefrihet eller känslomässig neutralitet, inte likgiltighet och passivitet. Opersonlighet är inte en känslomässig kyla och distans. Det är, när den är som starkast, förmågan att träda in i sin nästas ställe, genom identifikation och gruppmedvetenhet. Identifikation är enhetsmedvetande. Gruppmedvetenhet är inklusivitet, förmågan till att genom kärlek uppfatta andras behov som sitt eget. När vi lär känslolivet att vara stilla som ett spegelblankt hav, då kan den större kärleken nämligen använda känslorna som ett medium och "spegel".

Opersonlighet är brist på ambition, men inte aspiration.
Tillåt oss att sätta kvaliteten opersonlighet i relief citerar D.K och läsa hur opersonligheten kan tillämpas i förhållande till familjen:
  "Själen måste också ... ge fullständigt avkall på anknytning till andra personliga själv. Den måste lära känna och träffa andra människor enbart på själens nivå. Detta är för många lärjungar en hård läxa. Kanske bekymrar de sig bara lite grand om sig själv och kanske har de lärt personlig obundenhet. Man kanske värdesätter bara lite det som uppnås i kontakt med det lägre personliga självet.

Man lär sig att se bortom allt detta och kanske också har det för fler redan gjort det, men kärleken till sina barn, sin familj, sina vänner och förtroliga är för dem av yttersta vikt, och denna kärlek håller dem fångna i de lägre världarna.
De vill inte inse att deras kärlek är först och främst kärlek av personligheter och endast sekundärt till själarna. Genom detta sönderrivs många lärjungar genom flera inkarnationer, tills tiden kommer att deras kärlek, genom smärta och lidande, genom att ständigt förlora det som de håller mycket av, träder in i en ny högre och mer sann fas.

De häver sig över det personliga och återfinner - efter att ha känt av förluster och lidande - dem som de nu tycker om som själar. Då erkänner dom att det varit vinster och inte förluster, och bara det illusoriska kortsiktiga och falska har försvunnit. Den verkliga människan har bärgats och kan aldrig förloras.

Detta är ofta problemet för föräldrar som är på discipelskapets väg. Och det är genom sina barn att lärdomen att dras, som kan frigöra dem för invigning. De fasthåller sina barn och eftersom det är emot fysiska lagar slutar det olyckligt. Det är höjden av egoism. Om de bara visste skulle de inse, för att fasthålla måste de släppa, och för att bevara måste de frige, sådan är lagen. "Esoterisk Psykologi.

Stadiet: Det accepterade discipelskapet

Disciplens tjänst intensifieras

För att ha blivit en accepterad lärjunge vill det säga att man har befunnits lämpliga att ta på sig större och viktigare ansvarsuppgifter för den inre gruppen. Man har som ett resultat av sin förmåga att utrusta sig med egenskaperna som den inre gruppen har behov av, satt sig i en situation där det har blivit nödvändigt att man blir involverad i arbetet.

Det är också en fas där den personliga utvecklingen glider långt bak i bakgrunden. Eftersom den meditativa och reflekterande praxis är nu så effektiv, att förmågan att lösa personliga konflikter är något som sker nästan automatiskt som en del av den dagliga rutinen.
Tjänst och samhällsengagemang dominerar mycket mer än behovet av personlig utveckling. Man glömmer så att säga sig själv ibland i arbetet.

Discipeln uppbygger och lever i en ständig psykisk spänningDiscipeln lär sig genom fokus och målriktning (Onepointedness) på arbetet att leva i en stor psykisk spänning, som ibland orsakar stunder av stor inspirativ kraft från själen och ashramet. Denna spänning är en förutsättning för inspiration. Discipeln lever i detta skede med samma beslutsamhet, fokus och självdisciplin, som en toppidrottsmänniska skulle göra. Fokus här är bara riktad till att tjäna andra i stället för sig själv.

Spänningarna byggs upp även genom att leva ett disciplinerat liv, om du inte slösar tid och energi på onödiga saker. För stor uppmärksamhet på den fysiska hälsan och små brister, andra människors fel och brister, hur andra tycker om oss, skvaller, oro, TV-shopping och sexuell fokus på det motsatta könet att slösa vår energi i en helt otrolig hög grad.

Discipelns första kontakt med mästaren

När discipeln har godkänts av mästaren uppnås den första och direkta kontakten med den personliga mästaren. Detta är ett stadium där du får kontakt med Mästaren som berättar att du är accepterad. Inte för att Mästaren har en särskild sympati för en, utan helt uteslutande för att det genom sitt eget samhällsengagemang och självvalda reningen har kvalificerat sig för händelsen.

Kontakten förekommer antingen i helt vaket medvetande, eller i en dröm och man kan säga om följande:
Händelsen är lysande klar och det råder inget tvivel om äktheten.

Det finns en ovilja att berätta om det.

Det finns en insikt om att den kontakten uteslutande används som ett verktyg i tjänstearbetet.

Man erkänner att det inte är mästaren som bryter kontakten, utan något som sker eftersom själskontakten inte fast förankrad.

Kontakten kan ske i former:
1. En drömupplevelse
2. En symbolisk utbildning
3. En tankeform av mästaren
4. En direkt kontakt med mästare i meditation.
5. En intervju med den mästaren i ashramet.

De tre första exemplen är ofta förberedande kontakter som prövodiscipeln i godkännandefasen upplever innan accepterat discipelskap. De två sista upplevs av den accepterade discipeln.

D.K. nämner att det finns psykologiska upplevelser som liknar de ovan, men som lätt kan vara ett falsarium. En accepterad discipel vet med sig själv att hon uppfyller kraven. Det yttre samhällsengagemanget är av en sådan karaktär att ens välgörande inflytande på andra är bortom allt tvivel. Men det är också viktigt att inte avvisa alla psykiska upplevelser som ett bländverk och därmed avskärmar man sig från en viktig inre kontakt.

Det bör nämnas att det är möjligt att vara en accepterad discipel utan att veta om det. Många framstående kulturpersonligheter som har globalt inflytande, har ingen medveten kontakt med en mästare i detta livet. Det kan vara fördelaktigt att välja en inkarnation utan ockult kunskap, så samhällsengagemanget få 100% uppmärksamhet. Dessa människor upplever en förunderlig förmåga att inspireras och få goda idéer. De är inte medvetna om varifrån dessa intryck kommer.

Den andra invigningen och discipelskap

Det som ockult kallas för den andra invigningen förekommer antingen strax före eller efter det accepterade discipelskapet. Ingen får tillgång till ashramet innan den första invigningen har tagits. D.K. berättar följande om den andra invigningen:
"Invigningsprocessen mellan första och andra invigningen är för många den värsta tiden med sorg, svårigheter, förståelse av problemen samt en konstant insats att rena sig själv som det ockult kallas, och som discipeln alltid är underkastad. Uttalet om att målet för de invigda är att rena sig själva är kanske den mest träffande och upplysande av alla möjliga definitioner av den uppgift som skall utföras. "Strålarna och invigningar"
Andra invigningen sammanfaller med mått av växt, när discipeln uppnår kontroll över sin emotionella natur, så att känslorna inte utgör ett stort hinder i tjänstearbetet.

Det är ett skede där allt i discipelns känslomässiga natur blir stimulerat, så att själen kan luttra och genomtränga den med sin kärlek. Astralplanet domineras av tre typer astralkraft: självisk begärs kraft, rädslans kraft och sexualitetens kraft.
Ambition (maktmissbruk), rädsla och missbruk av sexualiteten är de huvudsakliga områden discipeln måste rena.

Inlemmelse fasen

Denna fas utgör en ännu närmre telepatisk förbindelse mellan discipeln och den övervakande mästaren. Discipeln tas därmed med in till det medvetenhetsmässiga centrumet i ashramet. Vi måste alltid komma ihåg att ett ashram är ett medvetandeområde inte en plats.
Det finns två steg i denna fas: Discipeln på tråden och discipeln i auran. Det är också den fas under vilken discipeln tar tredje invigningen.

Discipeln på tråden

 Det udda namnet hänvisar till det stadium där discipeln lär sig att kontakta sin mästare i nödfall. Tråden är naturligtvis den telepatiska kontakt som finns mellan mästare och discipel.

Man arbetet målinriktat för att stabilisera denna förbindlese främst genom meditation.
Discipeln som har varit accepterad discipel i minst ett liv förmår att behålla detta mentala spänningstillstånd hela tiden - dagen är en ständig meditation. Antahkaranan och medvetandebron utvecklas, vilket leder till en medveten och ihållande hjärnkontakt mellan hjärnan och mentalkroppen, kausalkroppen och vidare upp till mästaren. Det finns ett antal framträdande kännetecken på denna discipel:
1. Discipeln har inte längre något särskilt intresse för sin personliga utveckling eller sitt eget känsloliv.

2. Discipelns förmåga att reagera obundet och opersonligt oavsett vilka reaktioner som väcks i honom. Discipelns egna personliga sympatier och antipatier spelar ingen roll, han kan samarbeta med vem som om så behövs.

3. Discipeln har förmåga att glömma sig själv och är inte särskilt fokuserad på att han är en discipel. Det finns ett utvecklat sinne för proportioner.

4. Discipeln kan arbeta utifrån en hög spänningspunkt, där det personliga livet styrs av hierarkiskt syfte och tjänst.
Discipeln i detta skede åberopar aldrig sin mästares uppmärksamhet i förhållande till personliga frågor. Det är bara frågor som rör gruppens arbete som är relevant.
I detta stadium fortsätter discipeln att övervaka sina tankar, för att uppnå ett stabilt sinne som inte flakkar runt. Discipeln lär sig vikten av tystnad, vilket i praktiken innebär att hålla tillbaka sina ord och endast tala på ett sådant sätt som ger konstruktiva verkningar. Sagt med andra ord så finns det tre lärdomar som ska läras: stoppa själviskt prat, stoppa skvaller, och inte kasta pärlor till svin.

Discipeln i auran

Detta stadium anger ett ännu närmre förhållande mellan mästare och discipel som definieras av den D.K. följande: "det stadium där discipeln får veta vilken metod som han kan kalla till en personlig intervju med mästaren."

Det är ett skede som är väldigt ovanligt och det innebär att det finns en enhet mellan mästare och discipeln. Discipeln går från att vara en nyttig medlem av ashramet till att vara en pålitlig ledare.

När detta stadium har nåtts känns discipeln igen på en upphöjd ro som aldrig stör fokus. Hela livet runt discipeln kan störta samma, allt som är en kärt kan förloras, utan att det kommer att ha ett inflytande på discipelns arbete. Discipeln förmår nu att dra på krafter och kvaliteter som strömmar genom mästarens aura och det är därför det kallas discipeln i auran. När discipeln når den höga stadium, där han / hennes egen aura kan hålla samma spänning som mästarens då är han/hon själv en mästare. Detta innebär att discipeln övertar en del av mästarens arbete, varvid mästaren frigörs till högre arbete.
I den yttre världen har denna lärjunge stor inverkan på samhället och samlar många människor runt sitt samhällsgagnliga arbete.

Syntesfasen

Discipeln i mästarens hjärta
Denna fas, där det finns inte mycket att säga, eftersom det rör medvetande utvidgningar av sådan karaktär att de överskrider varje beskrivning.

D.K. definierar de stadier som följer: "det stadium där discipeln är alltid i nära kontakt (med mästaren), discipeln förbereds för omedelbar invigningen eller har tagit invigningen, och kommer att ges specialiserat arbete. I detta stadium beskrivs vidkommande som discipeln i mästarens hjärta "I syntesfasen tas den fjärde och femte invigningen.

Detta förhållande mellan mästaren och discipeln anger inte på något sätt att det finns ett särskilt kärleksband mellan dem. Båda är i detta skede lika opersonlig som solen och det vore lika absurt som att hävda att solen älskar en person mer än en annan.
Discipel håller nu på att träna att komma i nära kontakt med mästaren över alla mästare - Kristus även känd som Lord Maitreya. Kontakten med mästarens hjärta är ett tecken på den nära kontakt discipeln håller på att etablerat till livsprincipen.

Utvecklingsvägen vad gäller mänskligt liv är nu på väg att bli färdig utvecklad, människolivet har inget mer att erbjuda annat som ett tjänsteområde.

Discipeln nu har möjlighet att identifiera sig med det enda livet och har etablerat kontakt och byggt en medvetandetråd:

från hjärtat till hjärtat i kroncentret

till den egoiska lotusen, som är monadens hjärtcenter

till ashramens hjärtcenter som är mästaren

till Hierarkiens hjärtecenter som är Kristus

till Shamballas Hjärtecenter som är Sanat Kumara

till vår planets högre jag , Venussystemet
 
till vårt solsystems hjärtecenter, Jupiter,

till Sirius systemets hjärtecenter, Sollogos

till en punkt i Siriussystemet.

Urskiljning på den andliga vägen

På vår andliga väg sänder vår själ och vår inre grupp oss i genom en mängd av utmaningar i livet. Några av dessa utmaningar ska lära oss djup och mogenhet, och en relativt stor del av utmaningarna ska lära oss urskiljning

I vårt naiva tillstånd tror vi således att varje gång vi möter en grupp, en andlig lärare eller en andlig bok som använder utryck som Gud, ljus och kärlek så möter vi en direkt väg till Gud och en direkt utströmning från ett högre gudomligt center. Men så sakteliga undervisar livet oss i att även inom den stora kategorin, som kan kallas för gudomlig uppenbarning, finns det en mångfald av universums och vägar. Några av dessa universum och vägar är i en mycket direkt kontakt med det stora universella centret av gudomlig kärlek - visdom. Emedan andra är i en indirekt kontakt att många av oss ibland måste dra slutsatsen att det för oss mer verkar som villovägar än som vägar i förhållande till vad vi söker. Skilja mellan personlighet och själ Den högsta form för urskiljning inom den mänskliga evolutionen är förmågan att skilja mellan det overkliga och det verkliga, mellan personlighetens värld och själens värld, mellan tid/rum dimensionerna och den transcendenta verkligheten - mellan den tillslöjade verklighet och själva verkligheten. Undervisningen i denna, den mest direkta urskiljningsförmåga var enligt Alice A. Bailey ett av Buddhas tre primära syften, då han var inkarnerad för 2500 år sedan. Omsatt till vår utvecklingsväg betyder denna urskiljningsförmåga att i slutet av vår inkarnationscykel kommer vi ständigt att möta grupper, lärare och böcker, där vi skall träna i att genomskåda vad som utströmmar direkt från det buddhiska planet eller ett högre plan, och vad som har fått en förskjutning på mentalplanet, eller som kanske kommer från mentalplanet. Denna utmaning i urskiljningsförmåga betyder att vi tränas i sensitivitet för att kunna genomskåda energier, som inte innehåller full kärlek - visdom, som inte är fullt universell, och som fortfarande har en färgning av slöjor i sig. Denna form av urskiljningsförmåga kan vi för tillfället inte förväntas ha förrän vår längtan är tillräckligt stark i oss efter Gud som full kärlek och efter sannheten som full universell visdom. Därför upplever de flesta av oss några utmaningar i urskiljningsförmåga, som inte handlar om den ultimata urskiljningsförmågan, men om att vi på vår väg besöker en mängd spirituellt orienterade universum, som var och en har sin färg och sitt värde, som var och en kan bidra med något på vår väg, men som vi kommer att lämna igen når vi har absorberat vad vi skall absorbera, och når vi har genomskådat vad som inte passar till det nästa kapitel på vår väg. Att gå på upptäcktsfärd Jesus sade: "I min fars hus finns det många rum". Det betyder bl.a. att det i de medvetandefälten på vår planet, där den andliga utvecklingen föregår finns det väldigt många variationer av andlig förståelse och olika former av ljus/kärlek. Det gör vår planet till en enastående plats för träning i urskiljningsförmåga. Och det gör att vi får lov att gå på upptäcktsfärd i de många olika deluniversum som finns på den andliga vägen. Jag har haft stor glädje av att besöka en mångfald av de universum, som är representerade här i Danmark, så som det teosofiska universumet, ett Martinus inspirerat universum, ett antroposofiskt universum, olika former av yoga universums, ett Rajnesh-inspirerat universum, terapeutiskt inspirerade universums, ett Ananda Tara Shan universum, ett Scientologi-inspirerat universum, ett par olika guru-universums, TM's universum och A. A. Baileys universum. Varje gång jag besöker ett sådant universum, gör jag det i en öppenhet för att förstå universumet, i en öppenhet för vad de kan ge på vägen av vibration, förståelse och erfarenheter samt i en full respekt för att vart och ett av dessa universum uttrycker en helhet, som har sitt berättigande och som kan vare viktiga led i många människors utvecklingsväg. Då jag undervisade i olika religioner, sekter och andliga grupper på gymnasiet och i HF klasser, lade jag alltid vikt vid att vi inte skall se oss själva som domare över dessa grupper och religioner, utan snarare söka att förstå dem inifrån, utifrån den danske religionsprofessor Wilhelm Grønbæks tankegång om att man inte kan förstå en religion, med mindre man har varit förälskad i den. Detta betyder i förbindelse med urskiljningsförmåga att vi först kan förvänta oss att ha en nyanserad urskillningsförmåga av spirituella fenomen och grupper, när vi har involverat oss i dem och när vi vet efter vi provat dem i vårt eget system, har funnit deras fördelar och svagheter i förhållande till vår utvecklingsväg. Den formen för urskiljningsförmåga som kommer från en sådan öppenhet i att besöka olika universum är en urskiljningsförmåga som är öppen för en mångfald av nyanser. Denna typ av erfarenhet får oss att förstå varje grupp eller andliga inspiratörers universums som en fullkomlig helhet i sig själv. Varje andlig grupp har den uppgift att bibringa olika vibrationer, den har fördelar i förhållande till andra universums inom sitt speciella område, och den har en gudomlig uppgift med att hjälpa människor just däri var dens styrka ligger. Livets undervisning i urskiljningsförmåga betyder här en undervisning i att förstå exakt vilken vibration som den bestämda andliga bok, lärare eller grupp har och exakt vilka människor i vilka utvecklingsproblemställningar den har som en gudomlig uppgift att hjälpa. Ut över denna undervisning i urskiljningsförmåga så finns det en personlig urskiljningsförmåga, som tränas vidrörande om gruppen eller inspiratören representerar det universum som passar in i vår andliga sökan vid nuvarande tidpunkt. Svaret kommer nästan alltid att vara, att så länge vi söker djupare in i det aktuella universumet, så har det något att lära oss just nu. Och svaret är samtidigt att när vi söker vidare, så er det som regel för att det har gett oss vad det skulle ge oss just nu. Ut av detta kommer en viss urskiljningsförmåga för vad detta universum innehåller. Vi måste vara uppmärksamma på att den bedömning vi når fram till ofta är personligt färgad. Här är det min erfarenhet att om vi lämnar ett universum med en hållning av kritik, så har vi ännu inte fått full urskiljningsförmåga i förhållande till den grupp eller inspiratör, som vi har lämnat: I en full urskiljningsförmåga har vi en avbalanserad och nyanserad syn som är relativt opersonlig, som er präglad av kärlek till det som vi har lämnat, och som djupast sett motsvarar att vi når till samma syn på det universum som Gud eller mästaren har. Det betyder att vi i vår uppnådda urskiljningsförmåga kan se det universum som vi just har lämnat, utifrån dets gudomliga syfte, utifrån vem det kan hjälpa, och utifrån att deltagare och ledare i detta universum gör det bästa de kan i förhållande till deras individuella förutsättningar. Urskiljningsförmåga betyder således inte att vi har rätt till att vare domare över andra eller andras universum. Den ultimata urskiljningsförmågan De flesta önskar att få den ultimata urskiljningsförmågan, och de tilltro sig ofta förmågan till både att kunna skilja och att kunna döma ultimat! Men den djupaste förmåga till att skilja mellan verkligheten och overkligheten, mellan den rena kärleks-visdomsvibrationen och den färgade kärleks-visdomsutströmningen, kan inte förväntas förrän vid den tredje invigningen, där den hör naturligt hemma. Om vi för tidigt blir satta i den ultimata prövningen av denna urskiljningsförmåga genom att möta Guds-rikets vibration utan nedsänkning, måste vi förvänta att den vibration vi möter kommer att vara så intensiv, så levande och så kraftfull att våra personlighetskroppar kommer att ha svårigheter med att klara mötet med Verkligheten. Detta betyder i praktiken att vi skall vara glada för att möta enhetens liv i dämpade former, som är färgade av olika nedsänkningsprocesser. Det stora urvalet av andliga böcker, andliga lärare och andliga grupper visar då också att de allra flesta av oss är tillfreds med utgåvor av det gudomliga, som är anpassade till personlighetens universum, som inte är för konfronterande i förhållande till vår nuvarande världsbild, och som inte ställer de ultimata kraven om att "sälja vad vi äger, ge det till de fattiga och följa Jesus". Ett liv som är präglad av en undervisning i den ultimata urskiljningsförmåga kommer oftast att vara ett liv där vi känner att nästan var enda spirituell bok vi läser innehåller oväsen, en färgning eller en förvrängning. Det kan vara ett liv där vi kan möta hundratals världskända andliga lärare och bara kunna klara av att lyssna till tre av dessa. Och det kan vara ett liv där vi bara intresserar oss för en andlig teknik, som går ut på den enklaste möjliga levandegörelse, som en absorbering in i den rena varan/kärleken. En sådan inkarnation är en avkallets inkarnation för allt vad det fysiska livet innehåller, för den ultimata urskiljningsförmågan är baserad på en mätthet av allt vad som inte vibrerar och lever av Det Enda Livet. Urskiljning omkring andliga grupper Den urskiljningsförmåga som har störst värde i praktiken är en urskiljningsförmåga omkring den utgåva av spiritualitet som vi studerar eller som vi tar del i, i förhållande till det vi söker i den aktuella fasen av vår utvecklingsväg. Ofta kommer vår urskiljningsförmåga att berätta för oss att den andliga gruppen, undervisningen eller utvecklingsteckniken är just precis vad som klingar riktigt inne i oss. Emellanåt kommer vi att finna att det är något som inte klingar riktigt i förhållande till våra andliga mål. I dessa tillfällen får vi en period där vi ska skilja mellan vilka personlighetsmekanismer och tankegångar vi har användning för hos oss själva eller i gruppen, för det kanske är det vi är i gruppen för att lära oss. När vi har lärt oss får vi kanske en längre period där vi upptäcker de djupare vibrationerna och undervisningar i det aktuella universumet. Ibland kommer ett "oljud" i förhållande till vår andliga längtan eller inre urskiljningsförmåga bli en stadig påminnelse om att vi skall nå fram till att förstå vad som i det aktuella universumet som är i disharmoni med det vi söker. Det är just där som livets undervisning i urskiljningsförmåga kommer in, för ofta visar det sig att det är en väldigt långvarig och svår process att nå fram till en sober och objektiv förståelse av vad exakt i den aktuella gruppens, litteraturens eller lärarens universum som inte motsvarar det vi söker. En sådan läroprocess är väldigt värdefull och ju längre tid den tar och ju mer smärtfull den eventuellt må vara, ju större värde har den som en undervisning i den andliga vägens mångfald som vi kan ta med oss som en inbyggd erfarenhet. Nästan alla andliga lärare, inspiratörer, böcker och grupper använder uttryck som ljus, kärlek och visdom på sådana sätt så att vi omedelbart tror att de talar om det samma. Men genom att flytta oss in i de olika universums provar vi dem som energier i vårt eget system, då kommer vi efterhand dra slutsatsen att det bakom orden kan gömma sig vitt skilda vibrationer, vitt skilda förståelser och vitt skilda mål. Ju längre vi har kommit i vår urskiljningsförmåga för vad som gömmer sig bakom linjerna, ju snabbare genomskådar vi vad som passar till vårt nästa steg i utvecklingen och vad som inte passar. Därmed blir vi också bra till att genomskåda vilken grad av färgning det aktuella universumet har i förhållande till ett universum där ord som kärlek, visdom och universalitet med rätta hör hemma. Problemet är att som regel har vi bara urskiljningsförmåga fram till den nivån av andlig utveckling som vi själv representerar. Vi har var och en av oss en rad erfarenheter med urskiljningsförmåga bakom oss, som representerar olika andliga universums, som vi har varit igenom i denna inkarnation och i tidigare inkarnationer. Därför kan vi snabbt genomskåda en rad utgåvor av utvecklingsvägen, som er för primitiva, för stängda, för glamorösa, för illusoriska, för naiva eller för personlighetsfärgad i förhållande till vårt nuvarande utvecklingssteg. Men vi kan inte förvänta att vi kan skilja mellan kanske tjugo olika utgåvor av den andliga utvecklingsvägen med tillhörande deluniversums som vi ska prova i de kommande inkarnationerna. Problemställningen är här att den urskiljningsförmågan som lärs i dessa kanske tjugo olika utgåvor av den gudomliga vägen innehåller några förfinade nyanser som för oss fortfarande är för subtila, så att vi har förmågan att skilja mellan dem på nuvarande tidpunkt. Mitt i mellan dåtidens och framtidens områden av livets undervisning i urskiljningsförmåga, har vi så de kanske 5-10 "andliga universums" som vi just nu är i beröring med, och vari vi just nu tränar i att förstå olikheterna i vibration, i de bakomliggande livsförståelserna, och vart hän de för människorna. De artiklar som finns i denna utgåva av Nordens Stjerne*, är sett som en hjälp till att känna igen olikheten mellan olika universums innanför det medvetenhetsområde, som vi var och en är upptagen av nu, och vari vi söker andlig kunskap eller inspiration. Artiklarna och utdragen från olika källor om ämnet skall ses som ett stöd till att känna igen vad vår växande inre sans har börjat berätta för oss. Och ju mer vi får en klarhet över det universum som vi har fokus på, ju snabbare kan vi se klart, dra våra slutsatser och eventuellt gå vidare på vår andliga väg till nästa område av utforskning och gudomlig inspiration. Når jag själv har stått i situationer där jag har lärt urskiljning över en bestämd grupps eller inspiratörs vibration, inre livsförståelse och andliga mål har jag ibland tänkt: Bara alla människor var clairvoyanta, så de kunde se energierna i stället för att behöva använda flera år till att upptäcka disharmonin mellan den vibrationsmässiga verklighet och de ord och förståelser som utrycks i det yttre. I en viss grad har jag fortfarande denna önskan, men dels är den clairvoyanta förmågan felbar helt fram till mellan den tredje och den fjärde invigning, och dels vill en sådan form för clairvoyant förmåga ju frånta oss de mer personliga och därför mer djupgående och ihållande erfarenheter som uppstår just genom att vi är för blinda för den vibrationsmässiga verkligheten som döljer sig bakom orden. Så låt oss vandra vidare, testa vår urskiljningsförmåga genom felaktiga värderingar, lära av våra erfarenheter och därefter besöka de nya områdena på vår väg. Låt hjärtevärmen, levandeheten, universaliteten och den alltomfamnande kärleken vare den ton, som leder vår väg, men låt oss inte fordra denna ton av andra än av Gud. Av Asger Lorentsen, Den Gyldne Cirkel Nordens Stjerne är en Dansk tidning som ges ut av Den Gyldne Cirkel. Numera finns den som gratis Internet utgåva på www.dengyldnecirkel.dk . Gamla nummer kan säkert köpas genom DGC Översättare: Mariann Andersson

Den tänkande människans framträdande

Vår jord är en besjälad kosmisk varelse, under vars innevarande liv vi människor har att företa vår utvecklingsvandring från mänskligt utkast till fullvärdig människa.

Denna vandring är delad i två långa huvudfaser på vardera flera hundra miljoner år. Den första fasen kan kallas det mänskliga medvetandets "instinktiva nedstigande i materian" och den andra dess "självmedvetna uppstigande ur materian". Vändpunkten nåddes för några miljoner år sedan, och vi befinner oss alltså i utvecklingens uppåtstigande fas. Före vändpunkten inföll, som förberedelse till uppstigandet, ett skede av stora förändringar i såväl vår kroppsliga som själsliga konstitution, förändringar som ledde till den tänkande människans framträdande.

Skedet ifråga sträckte sig från mitten av vad som i teosofin kallas den tredje (lemuriska) rotrasen till mitten av vad som kallas den fjärde (atlantidiska) rotrasen, då vändpunkten nåddes. Skedet inleddes för drygt 18 miljoner år sedan. Såväl jorden som människan hade då nått en materiell täthet som är jämförbar med den nuvarande. Vår kropp var mycket större än nu och hade ett apliknande utseende, men händerna var i stånd att utföra komplicerade handlingar. Handmotoriken var viktig för den själsliga utvecklingen som hör samman med uppstigandet ur materian, och den själsliga utvecklingen krävde i sin tur att vår ännu slumrande tankeförmåga aktiverades. Hittills hade vi i vår livsföring huvudsakligen letts av  våra instinkter, men utvecklingskonceptet krävde nu att vår intellektuella utrustning skulle börja arbeta och vidga utrymmet för vår fria vilja, med alla de konsekvenser detta medförde för oss själva och vår omgivning. Om vi av egen kraft skulle genomfört aktiverandet och den vidare utvecklingen av vår tankeförmåga hade processen tagit ofantliga tidsåldrar i anspråk, men den snabbades upp av de med oss intimt förbundna varelser som kallas manasaputraer.

Ordet manasaputraer kommer av sanskritspråkets manas (sinne, förnuft) och putra (son), och betyder alltså "förnuftets söner". Manasaputraerna utgör ett av jordens övermänskliga, för oss osynliga, varelseslag och "inkarnerade" i oss, eller kanske bättre uttryckt "anknöt sig" till oss, varvid varje människa fick sin egen manasaputra. Med sin andliga-intellektuella eld väckte och stimulerade den vår slumrande tankeförmåga. Dess mentala vibrationer gav synkrona vibrationer i vårt sinne och vi blev självmedvetna, dvs i stånd att tankemässigt analysera, reflektera och konstruera. I stället för att ledas av instinkter fick vi lära oss att gå våra egna vägar, dvs fatta beslut som grundade sig på eget tänkande, och sedan med vårt mått av fri vilja genomföra besluten. Men med självmedvetna viljeakter följer ansvar, och vi fick ta de individuella karmiska konsekvenserna av våra viljeyttringar. Därmed deltog vi i utformandet av vårt framtidsöde, och vi påbörjade den vandring som leder oss inåt mot vårt andliga hem.

Manasaputraernas inkarnation, tändandet av förnuftets ljus i oss, var inte en ögonblickshändelse för alla människor på en gång. Det tog flera miljoner år innan alla som var redo att ta emot ljuset hade fått det, och manasaputraerna inkarnerade bara partiellt. Processen pågår och fördjupas, och kommer att fortsätta tills vårt intellekt är fullt utvecklat.

Manasaputran är ett mysterium i människans organism. Den är knuten till och verkar i henne som hennes högre jag, och strävar i denna egenskap att inspirera henne och driva henne framåt. Samtidigt lever den sitt individuella liv på en högre medvetandenivå i jordens organism och följer där sin egen utvecklingslinje.

Manasaputraerna var människor i en föregående världperiod, och har genomfört hela den del av människoutvecklingen som vi har framför oss. När vi själva så småningom har fullbordat denna, blir vi i vår tur manasaputraer och får i en kommande världsperiod verka som högre jag i varelser som skall genomgå det mänskliga utvecklingsstadiet.

Med manasaputrans inkarnation i människan framträdde det mänskliga sinnets duala natur omedelbart. Dualiteten gjorde sig kraftigt gällande i kroppsligt avseende och framkallade mänsklighetens uppdelning i två kön. Människan var vid den tiden hermafrodit (tvåkönad), och i sin kropp både alstrade och befruktade den enskilde individen själv det ägg som skulle bli dess avkomling. Mänsklighetens uppdelning i två kön försiggick på så sätt att tvåkönade individer då och då födde avkomlingar hos vilka det ena könet dominerade. Med tiden blev sådana födslar allt vanligare medan hermafroditerna blev allt sällsyntare, och efter några miljoner år var uppdelningen i två kön genomförd. Som en följd av uppdelningen började varje kön utveckla sina särskilda karaktäristiska, och vi fick också vårt nuvarande fortplantningssätt.

När varje människa själv alstrade sin avkomma fanns det ingen kroppslig död i vår nutida bemärkelse, ty då kroppen tjänat ut övergick människan helt enkelt i en ny självalstrad sådan. Men uppdelningen i två kön gjorde denna kontinuerliga fortlevnad omöjlig. Kroppens livstid avslutades istället med dess död, och när döden inträtt i vår tillvaro blev den process som kallas reinkarnation med hjälp av föräldrapar nödvändig för vår fortlevnad på jorden. Eftersom reinkarnationen i en ny kropp inte kunde ske omedelbart efter den uttjänta kroppens död, kom vi att själsligen tillbringa väntetiden i de tillstånd som kallas kamaloka och devachan.

Vårt fortlöpande nedstigande i materian innebar bl a en tilltagande själslig individualisering och efterhand fick därför telepatin, som i långa tider varit vårt sätt att meddela oss med varandra, överges. Vi utformade då begynnelsestadierna till det mänskliga språket. Det direkta överförandet av tankar och känslor mellan människor ersattes med förmågan att uttrycka dessa själsrörelser i talade och skrivna ord. Med tiden blev språket också en styrfaktor för vårt tänkande i det att vi till stor del tänkte i ord.

Ur individualiseringen uppkom egoismen. Var och en av oss ville höja sitt eget jags välstånd och välbefinnande. Vi använde därför tankeförmågan till att med hjälp av våra välutvecklade händer tillverka och använda verktyg, framställa kläder, bygga bostäder, anlägga odlingar, hålla husdjur osv för att tillfredställa våra personliga behov och önskningar. Vi byggde civilisationer. En speciell grupp manasaputraer inkarnerade i mänsklig gestalt för att undervisa oss i praktiska färdigheter och lägga grunden till olika vetenskaper och konstarter. De invigde oss i de mystiska lärorna om vår egen och världsalltets konstitution och förklarade meningen med livet på jorden. De gav oss den kunskap som behövdes för att vi skulle kunna företa det självmedvetna uppstigandet ur materian. Men egoismen ledde till omoraliska tankar, känslor, ord och handlingar, och ondskan bredde ut sig bland oss.Vi alstrade därför dålig personlig och kollektiv karma med lidande som följd.

Som synes var det stora förändringar av oss själva och våra levnadsbetingelser som inträffade när vi förberedde oss för den andra huvudfasen i vår människoutveckling. Vi fick förnuftets ljus och därmed det karmiska ansvaret, mänskligheten delades i två kön, döden med efterföljande mellanlivsperiod och reinkarnation blev inslag i vår tillvaro, språket uppkom, vi började bygga civilisationer, den ur egoismen födda omoralen och ondskan förvrängde vår livsföring och lidandet blev en ständig följeslagare i vårt liv.

Allteftersom vi närmade oss den vändpunkt där uppstigandet skulle påbörjas skärptes vårt intellekt, medan kroppen blev kompaktare och avtog i storlek. I materialistiskt avseende glänsande civilisationer växte fram, blomstrade och förgicks. Men egoisman tog sig allt kraftfullare uttryck. Den kunskap vi fick av våra andliga lärare missbrukades och utnyttjades t o m till svart magi. Lärarna slutade då att fritt ge ut kunskap om "himlens och jordens mysterier" och instiftade för ca fyra miljoner år sedan mysterieskolor, som skulle skydda och vidareutveckla denna kunskap och bara ge den vidare till dem av oss som inte brukade den för själviska eller destruktiva ändamål. Sedan dess har denna kunskap, som numera kallas Den esoteriska traditionen, i princip hållits hemlig och kommer att hållas otillgänglig för ovärdiga själar så länge som det behövs.

Ungefär jämsides med mysterieskolornas insiftande passerade mänskligheten vändpunkten, och strävar nu med uppstigandet ur materian mot det fullvärdiga människoskap som är vårt nuvarande utvecklingsmål. Därvid måste vi med självmedvetna ansträngningar vidareutveckla oss i såväl andligt och intellektuellt som emotionellt och kroppsligt avseende. Bl a har vi att vända den själsliga individualisering vi genomgått i dess motsats och manifestera en alltmer omfattande osjälviskhet, medkänsla och rättrådighet gentemot vår omgivning. Vi måste komma till insikt om att vi för vår fortvaro inte bara är beroende av de synliga och osynliga varelser som sammantagna utgör vår organism, utan också av de varelser vi lever av och med. Vi måste lära oss att alltmer leva i rättvis harmoni med dem alla. Gör vi inte detta, når vi inte utvecklingsmålet.

Av Herbert Edlund

Hemsida: Teosofiska läror

De 7 strålarna & invigning

De 7 strålarna är olika skapelseströmmar. Varje stråle har egenskaper/vibrationer som skapar en verkan i mänskligheten både positiv och negativ. Dessa de sju strålar distribueras av Mästarna i Det Stora Vita Broderskapet till Jorden, i olika kombinationer och till olika ställen på Jorden.

De 7 strålarna är olika skapelseströmmar. Varje stråle har egenskaper/vibrationer som skapar en verkan i mänskligheten både positiv och negativ.

Ta t.ex. 6 stråle som ju hela Mellanöstern är under. 6 Stråle har nyckelorden idealism och hängivenhet och i sitt negativa uttryck blir det fanatism. En liten parantes i sammanhanget så är Mellanöstern mänsklighetens solarplexus center. Dessa båda orsaker förklarar en hel del av problematiken i det området. Hela Mellanöstern konflikten är mänsklighetens konflikt!

Dessa de sju strålar distribueras av Mästarna i Det Stora Vita Broderskapet till Jorden, i olika kombinationer och till olika ställen på Jorden.  Änglar och devor är också verksamma på varje stråle det finns en sk. överordnad ärkeängel på varje stråle också med sina änglahierarkier under sig. Maria är en (5 stråle), Mikael är en annan (1 stråle) och en tredje kan vara Gabriel (4 stråle).

Man kan säga att fiskens tidsålder som vi håller på att lämna var påverkad av 6 stråle och vattumannens tidsålder som vi ju är på väg in i har 7 stråle som överordnad. 7 stråle har nyckelorden Ordning och ceremoniell magi.

Länder är också "på en stråle" dvs. en på personligheten och en på själen.

Sverige sägs vara på den 3 strålen, som har nyckelordet Aktiv intelligens.

Danmark på 2 stråle med nyckelorden Kärlek-Visdom.

Norge på 1 stråle med nyckelorden Vilja och makt.

1, 2 och 3 stråle är de tre aspektstålarna och de andra är de fyra attributstrålarna.

Mänskligheten har också varit och är starkt påverkad av 5 stråle med nyckelorden Konkret vetenskap. Vilket givit upphov till forskning och alla olika uppfinningar mm.

Mänskligheten som helhet befinner sig på 4 stråle med nyckelorden Harmoni genom konflikt. Den fjärde strålen är den som i grunden förfinar och den som frambringar fulländning inom formen! Det sägs att omkring år 2025 ska 4 stråle komma ännu närmare och frambringa ny konst, musik etc.

Vi som inkarnerade väsen har också stråle kombinationer, oftast nya för varje inkarnation. Den enda som är bestående är Monadens* stråle och den strålen är alltid en av de tre aspekt strålarna. Själens stråle kan ändras, men man har den samma stråle under en väldig massa inkarnationer, innan den så att säga slutar i en av de tre aspekt strålarna. När vi är "färdigutvecklade" (5 inv) så smälter personligheten samman med själen. Sedan smälter själen mer o mer samman med monaden efterhand som invigningarna går framåt.

Vi har alltså en stråle på personligheten, fysiska kroppen, astral kroppen och mentalkroppen. Vi har en kombination av fem oftast olika stålar. De strålarna växlar mellan inkarnationerna och också under ett liv!

T.ex. om man hade femte stråle på mental kroppen i sitt tidigare liv, då kunde man se allt i detaljer, man kunde t.ex. minnas allt vad människor sagt till en och när. Om man sedan i nästa liv får tredje stråle på mental kroppen då har man möjlighet att se allt i ett större perspektiv, mer abstrakt, då kanske man har svårt att se och minnas detaljerna. Eftersom man repeterar sitt tidigare liv upp till 25-30 års ålder så kan den gamla strålen "hänga" kvar ett tag innan den nya slår helt igenom.

Stråle       Nyckelord    Strålmästare    Färg

1          Vilja Makt             Morya              Blå

2          Kärlek Visdom      Kuthumi        gul

3          Aktiv intelligens    PaulVenetianaren   Rosa

4          Harmoni genom konflikt    SeraphisBay vit/kristall

5          Konkret kunskap vetenskap    Hilarion   grön

6          Idealism Hängivenhet          Jesus      Rubinröd

7          Ceremoniell ordning     Saint Germaine violett

Rek läsning för mer information: A.A.Bailey. Esoterisk Psykologi 1 och

Asger Lorentsen. Menneskets Indre Univers.

Invigning.

För att bli strål mästare så har man "tagit" 6 invigning och man brukar placera Buddha på en 8 invignings grad och Kristus på 7.5. Kristus är ju också världsläraren för både människor och änglar, och ledaren för Hierarkin - Det Stora Vita Broderskapet.

Kristus är alltså ett ämbete!

Sanat Kumara - Jordens inre Kung är Ledaren för Shamballa (centret för Guds Vilja) och har en invigningsgrad 9. Buddha är förbindelseledet mellan Shamballa och Hierarkin.

Man ska vara medveten om att en invigning är en medvetande utvidgningsprocess, eller skapandet av Kristusmedvetandet. Man skulle också kunna säga att invigning är en process i själsgenomströmning.

Det är också viktigt att förstå att inget är bättre eller sämre än nått annat. Vi kommer alltid att ha människor som går före oss och sådana som går efter oss, det är fullt naturligt i evolutionen, precis som att alla blommor inte slår ut samtidigt!

Hur skulle Hierarkin kunna nertransformera vibrationerna av de sju strålarna om vi inte fanns "på golvet" att omskapa dessa till en för oss människor mottaglig frekvens? Likväl som en t.ex. renhållningsarbetare är lika viktig för samhället som en Statsminister o regering!

Hierarkin är Jordens inre regering!

Mänskligheten som helhet håller på att ta första invigningen som också kallas Födseln och symboliserades vid Jesu födelse i Betlehem. Då tänds Själsflamman eller Kristusflamman och man kan aldrig återvända till att bli en "vanlig" människa mer. Processerna upp till 1 inv. går mkt ut på att mista dvs. tappa prestige, mista arbetet, familj, barn och hälsan. Man kan sammanfatta det i meningen; man ska mista sig själv, för att vinna sig själv!

En annan mening som kan sammanfatta smärtan i detta är; man kommer till invigningens port med fötterna badande i hjärtats blod!

Mellan första och andra invigningen så handlar det om att rensa i astral kroppen dvs. känslorna. Det sägs vara den längsta period mellan första och andra invigningen ca. 10-20 inkarnationer. Fast nu ska vi veta att tiden går fort och att utvecklingen har snabbats på alldeles otroligt, så processen går fortare nu. Andra invigningen kallas för Dopet. Man blir alltså genomträngd av den Helige Andens renande vatten. Johannes döparen sänkte ner Jesus i vatten, symboliskt betyder vatten känslor dvs. renas i känslorna.

Mental kroppen ska rensas och utvecklas mellan den andra och tredje invigning.    Tänka lysande universella skapande tankar.

Tredje invigningen illustrerades av Jesus och förklaringen på berget, där det skedde en form för öppning och genomströmning. Det är den första Kosmiska invigningen - solinvigningen. Den tredje invigningen öppnar dörren till Sollogos** medvetande. Mer än 50% av personlighetens samlade energier är själens energier.

Jesus tog fjärde invigningen på korset den kallas också för Korsfästelsen. Den fjärde invigningen innebär att man måste möta tröskelväktaren och det brukar kallas Själens mörka natt. Återigen att släppa taget fullständigt om det fysiska = mista sig själv för att vinna sig själv i dess absoluta betydelse. Tröskelväktaren är den som vaktar tröskeln in till de andliga världarna. Tröskelväktaren är summan av hela den negativa personligheten = personlighetskärnan.

Man är då en själsgenomströmmad personlighet.

Femte invigning är Mästare invigningen.

Mästare = man mästrar de tre nedersta planen fysisk/eterisk, astrala och de mentala planen. Mästarna befinner sig på det Buddhiska planet - kärleksplanet som ligger över de mentala planen.

Sjätte invigningen är Chohan invigning dvs. strålmästar invigning . Kallas också för Det stora beslutet. Då börjar det hela att bli så abstrakt att det är svårt för oss att följa med. Strål Mästaren visas här sju nya vägar att välja mellan, för utvecklingen tar ju aldrig slut! Man kan t.ex. välja mellan Vägen vår Sollogos är på eller Vägen till Sirius, Strålvägen, Magnetiskt arbete, Jordtjänstens väg mm.

Sjunde invigningen är Kristus invigningen eller avancerad Chohan. Den riktiga Uppståndelse invigningen - Ascension.

Hela Hierarkin ligger på det Buddhiska och in i det Atmiska planet genom att Civilisationens Herre - Maha Chohan (styr 3, 4, 5, 6, 7 stråle), Manuen (styr 1stråle) och Världsläraren - Kristus - Maitreya - Hierarkins ledare i triangel arbete med Jesus (6 stråle) och Kuthumi (2 stråle), de alla har invigningsgrad strax under sju och upp till nästan åttonde invigningen som ligger på de Atmiska planen.

De återstående planen är, det Monadiska och där finner vi Shamballa med Sanat Kumara och Aktivitetens Buddhor och det högsta planet är det Gudomliga.

De sju planen: fysisk/eterisk, astral, mental, buddhisk, atmisk, monadisk och Gudomlig.

Alla dessa sju plan är det första planet dvs. det fysiska/eteriska planet av de Kosmiska sju planen!! Man kan inte låta bli att undra hur utvecklingen ter sig när vi befinner oss i t.ex. det Kosmiska Astrala planets första plan (fysiska)!?

Nu börjar det bli så abstrakt att det krävs mer än 3 stråle på mental kroppen, det krävs nog en helt utrensad mental kropp, om inte ett mästarmedvetande för att ha en suck att fullständigt förstå!

* Monaden är din högsta andliga aspekt, kan också kallas för Jag Är Närvaro. Monaden skapar eller nedsänker en liten del av sig själv som själ och själen skapar en personlighet att växa och lära genom. Monaden är inte det samma som ditt inre ljusväsen, för det är den du är mellan inkarnationerna.

** Sollogos är Gud för vårt solsystem. Den fysiska solen är den fysiska manifestationen av Guds Hjärta. Läs sista meningen en gång till, sakta.

Tänk på det nästa gång du solar dig!

Rek litteratur: A.A.Bailey Invigning. Asger Lorentsen Hjertets Visdom.

http://www.dengyldnecirkel.dk/

http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4d716091b9cb46224406f4d9-de-7-stralarna-invigning

Maitreyas uppdrag

Maitreyas uppdrag

av Benjamin Creme. Boken är på 284 sidor. Pris 200 kronor inkl. frakt och moms

Benjamin Cremes första bok har redan blivit en av esoterikens klassiker. Den länge efterlängtade fortsättningen kommer nu med unik information av enorm spännvidd inom esoterikens olika områden.
Kristi framträdande och nya lära för den nya tidsåldern, meditation och karma, livet efter döden och reinkarnation, helande och samhällsförändring, invigning och tjänandets roll, de sju strålarna, Maitreya och hierarkin av visdomens mästare, som nu för första gången sedan Atlantis träder in i världen igen, ufos, en ny ekonomisk världsordning etc etc.
Esoteriken grundar sig till stor del på studiet av de sju strålarna. Maitreyas uppdrag ger helt ny information på detta område och dessutom helt unik information om strålstrukturen och invigningsgraden för mer än 600 personer genom historien, bland andra Konfucius, Jesus, Rembrandt, Leonardo da Vinci, Strindberg, Olof Palme, Winston Churchill, Marilyn Monroe.
Med sin esoteriska bakgrund i Alice Baileys undervisning, ytterligare informerad och tränad i telepati av en fullkomnad mästare skriver Benjamin Creme med den direkta erfarenhetens övertygelse och auktoritet.