Kära Ni, Många av er är fortfarande rädda.

Brendas blog, 17 oktober, 2012

Kanalisering: Brenda Hoffman Kära Ni,
Många av er är fortfarande rädda. Det är så mycket som har hänt er fysiskt och känslomässigt de senaste månaderna, veckorna och dagarna, att det känns som att ni har nerverna på utsidan av kroppen. Ni kanske till och med känner att ytterligare en olycka eller en liten gnutta smärta eller rädsla till skulle putta er ut över stupet. Det är inte sant, men ni tror inte på det än. Att granska och släpp trossatser som ni haft i eoner gör att ni upplever en enorm sårbarhet. Det är som att ni har öppna hålrum i er varelse. Så ni känner – kanske undermedvetet – att ni har givit upp något bekvämt även om det var smärtsamt för ingenting.

Er kärna håller på att skifta så att kärlek och glädje till slut kommer att fylla de tomma hålrummen. Många av er avancerade Ljusbärare/Vägvisare börjar känna av de första stadierna av glädje – inte så att era liv nödvändigtvis är så väldigt mycket annorlunda än det var för några månader sedan eller ens förra året, men ni börjar uppleva och känna mer glädje i era upplevelser. För många som börjar känna av denna glädje känns det inte som att det är värt ansträngningen. Ni har givit upp så mycket och så mycket smärta har passerat bara för att lära er att även Ljusarbetare/Vägvisare upplever minimal glädje. Ni var helt inställda på att denna övergång skulle vara snabb – kanske ett par dagars obehag. Denna övergång är en process. Det är osannolikt av er att tro att det går att ändra trosmönster som ni hållit fast vid under eoner på bara några dagar.

Många kanaler har uppmuntrat er och även bett er att hitta glädje – att göra glädjen mer dominerande än smärtan i era liv på Jorden. Ni har läst eller hört sådant material i flera år, men ändå måste ni avsiktligt ha fokus på det för att känna det. Mycket liknar att lära sig att cykla. Att hålla cykeln upprätt kräver i början full koncentration på rörelserna som behövs för att göra det. Men en vacker dag tänker ni inte på det längre – det har blivit en naturlig del av er själva. Detsamma gäller för att röra sig in i glädjen.

Ni bombarderas av ert samhälle under övergången genom negativitet; av släkt och vänner som är rädda för skiftet och av dem som inte har något intresse av att gå över till den Nya Tiden. Övergången till glädje känns inte naturlig och det är det som är ert bekymmer. Ni behöver fokusera på det så ihärdigt. Ni vill ha glädje för att känna och vara lätta – och så kommer det att bli. Men ni behöver öva först tills det blir sant.

December 2012 innehåller många datum som ni hoppas är datum för slutförande – oavsett om det är för Uppstigning eller för Glädje – så att ni kan delta i firandet. Dessa datum är startraketer för er – uppstigning, om ni vill, men inte till en annan värld, men till ett annat liv. Kommer ni att kunna känna smärta efter dessa datum, ja men i mindre grad än hur det var innan. Precis som ni nu inte riktigt känner samma grad av smärta som för ett år sedan. Ni fortsätter att känna smärta eller rädsla men ni rör er igenom det på några timmar eller dagar istället för månader eller år. Efter december kommer er rädsla eller smärta minska ännu mer.

Vi önskar tala till er som känner att ert liv är så kaotiskt eller smärtsamt att ni knappt orkar fortsätta. Ni håller på att sortera era trosuppfattningar – precis som ni skulle göra om ni flyttade till ett nytt hus. Vilka saker/trosuppfattningar önskar ni att ta med er? Vilka önskar ni lämna bakom er? Och just nu sörjer ni det som var delar av er varelse. Kanske några av er sörjde er hemstad om ni flyttade hemifrån efter studenten, inte för att ni ville bo hemma utan för att det var välkänt. Så är det för er nu. Ni har tomma hålrum som förut var fyllda med smärta, rädsla, kontroll, offertänkande och omhändertagande. Dessa områden suddas ut och lämnar tomma hål i er känslomässiga varelse – och har fortfarande inte helt accepterat glädjen. Ni lämnar inte bara era omhändertagande och offertänkande delar bakom er, utan glädje ersätter många känslor som ni var bekväma med. Och glädje är en känsla som ni har lite erfarenhet av. Nytt jobb, ny roll, många rädslor. Några av er tycker att detta skifte är för mycket – precis som ni kände första gången ni satt på en cykel. Men ni kommer snart att glida iväg på er nya väg av glädje.

Om ni inte vore så insnärjda in att släppa smärta/eller fylla igen hålen efter den smärtan, skulle ni notera att er glädja börja bli större än smärtan – att er smärta inte varar lika länge som förut. Tvinga inte in er själva i ert nya liv, men vet att ni snart kommer att vara där – med hjälp av gemensam uppmärksamhet på datumen 11/11, 12/12 och 21/12. Dessa datum etablerades av er för att hjälpa er själva att fokusera på att fylla de tomma hålrummen när ni reducerar dominansen av smärta och rädsla hos er själva.

Ni kommer inte att misslyckas. Ni kommer inte att falla. Ni lär er bara att cykla på er cykel. En uppgift som kan verka skrämmande idag, men kommer att bli riktigt lätt. Några av er flyger redan omkring på era nya cyklar. Andra vill ha någon att hålla er i medan ni gör era första försök runt kvarteret och ytterligare andra känner behov av stödhjul. De avancerade Ljusarbetarna/Vägvisarna demonstrerar att flyga omkring på sin cykel är inte bara möjligt, utan också roligt! Precis som era äldre syskon och grannar gjorde när ni själva just lärt er att cykla utan stödhjul. Så kommer det att bli. Amen.

www.LifeTapestryCreations.com

Svensk översättning: Charlotta Olsson – www.st-germain.se

Överlevnadsmanuskriptet nr 210

http://www.st-germain.se/blog/aisha18-10-12.html

Fatta mod. Ert nya liv är nära förestående.

Ärkeängeln Michael via Ron Head, 17 okt, 2012



Fatta mod. Ert nya liv är nära förestående.



Vi kommer denna dag med fler uppmuntrande ord till var och en som läser eller hör detta meddelande. Varhelst ni är, närhelst ni mottar dessa ord, vet att vi är med er i denna stund och varje ögonblick.

På vissa platser, har den intellektuella förståelsen för det vi talar om nu, ännu inte nåtts. Men den inneboende kunskapen om förfäderna är fortfarande känd. Därför, vet i ert hjärta att vi är ett medvetande, ni och jag, ni och alla andra varelser i detta universum och alla andra universum.

Vi är aldrig mer än en tanke bort från er. Det finns några underbara historier i stora böcker, som berättar om tider när vi talade med varandra och vandrade tillsammans. Jag säger er nu att aldrig förr i er värld har vi gjort oss mer tillgängliga för er. Aldrig tidigare har så många sett så många bevis på vår närvaro i sin vardag, eller sett oss i sina drömmar, eller känt vår energi omkring sig.

Vår Skapare har bestämt att ni ska återvända till fullt medvetande. Vi har i uppdrag att ge er all tänkbar hjälp närhelst ni ber om det. Det är en fröjd och en glädje att föra er hem igen.

Det är bara lite som ni behöver göra. Be om vår hjälp och tillåt den. Öppna ert hjärta för det verkligt fantastiska flöde av kärlek, som nu uppslukar och genomsyrar denna värld. Bara den minsta ansträngning för att finna och känna detta i ert hjärta behövs, mina kära.

Om ni är en som redan beslutat er för denna väg, är det dags att bestämma er för vad ni tänker göra härnäst. Vet ni det? Vad skulle få ert hjärta att sjunga som mest, om ni skulle vakna upp varje morgon och veta att ni skulle kunna göra det? Om ni inte vet vad det är, titta in i ert hjärterum och finn de vackert inslagna gåvorna, som ni tog med er hit. Packa upp var och en av dem försiktigt. Be oss att visa er vad som finns i dessa presenter. Ni kanske blir förvånade när ni hittar vad som kommer in i era liv.

Var och en av er är en dyrbar gåva och en del av den nya världen, som vi håller på att bygga. Hitta förtroendet och tilliten i er själva, självkänslan, och erbjud den till världen. Ni är en värdefull och oskattbar skapelse av Skaparen av Allt Som Är. Ni är omätbart älskade. Ni har blivit anförtrodda framtiden för denna värld. Börja se er själva som vi ser er! Öppna er själva för Skaparens villkorslösa Kärlek. När ni känner den Kärleken, mina fantastiska vänner, andas in den i varenda cell i er kropp och andas sedan ut den till vartenda hörn av ert liv. Ni gör skillnad. Det finns mycket glädje i det.

Hitta något varje dag som ni kan känna tacksamhet för, även om det bara är ert liv. När ni uttrycker detta för den Ende, kommer ert liv att förändras. De saker som ni uppskattar kommer att växa. Fatta mod. Ert nya liv är nära förestående.

Vi önskar er en bra dag.

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se

Copyright © Ronald Head. All Rights Reserved. You may copy and redistribute this material so long as you do not alter it in any way, the content remains complete, and you include this copyright notice link:http://oraclesandhealers.wordpress.com/

Share this: 

De sju rotraserna

Den esoteriska läran, del 9

Begreppet "raser" när det handlar om oss människor, har ofta fått en negativ klang i vår tid, i synnerhet om man talar om den ariska rasen. Detta beror på den förvridna uppfattning som spridits av bland annat nazisterna. Men enligt den esoteriska undervisningen går rasernas historia tillbaka ända till människans ursprung, och har ingenting alls att göra med att någon ras är värde mer eller mindre än någon annan. I detta kapitel av Hardy Bennis' e-bok förmedlas i korthet esoterikens beskrivning.

De sju rotraserna

I ett av den andliga vetenskapens viktigaste verk, Den hemliga läran av H P Blavatsky, finns en omfattande beskrivning av hur det vi idag kallar människoformen, har utvecklat sig. Här sägs att evolutionen, efter individualiseringen från djurriket för omkring 18,5 miljoner år sedan, har löpt genom olika, generella formtyper som man kallar rotraser, vilka var och en omfattar sju underraser.

Då utvecklingen, som vi har sett, primärt är en medvetenhetsutveckling, är det naturligt att det är de fysiska medvetenhetsredskapen, det vill säga eterkroppen med sina centra, hjärnan, nervsystemet och de endokrina körtlarna, som är de primära kännetecknen för en bestämd formtyp eller rotras, och inte så mycket det yttre utseendet, även om detta under de olika epokernas ”genomsnitt” också har varit karakteristiskt.

En annan sak vi måste vara uppmärksamma på från början är att dessa rotrasers utvecklingsförlopp sträcker sig över mäktiga tidsrymder på flera miljoner år och omärkligt glider in i varandra, så att det uppstår otaliga blandningar och kombinationer av de olika formtyperna. Detta gör det ännu viktigare för oss att först och främst uppfatta en rotras som ett medvetenhetstillstånd, en utvecklingsnivå, som den kollektiva, jordiska människomedvetenheten passerar på sin väg från djurrikets instinktiva reaktioner fram mot de andliga höjder alla monader rymmer fröet till.

Skillnader i utveckling ska alltså inte på något sätt uppfattas som kvalitativa skillnader, utan som uttryck för evolutionär ”ålder” eller ”erfarenhetsmassa”, på samma sätt som vi inte behäftar barn med kvalitativa brister bara för att de ännu inte lärt sig tillvarons grundläggande lektioner.

Ser vi på jordens befolkning idag är blandningen av de många olika människotyperna så långt framskriden att det är svårt att över huvud taget tala om olika ”raser”, men bara avseende individuella utvecklingssteg och sociala, kulturella och miljömässiga skillnader. Därför har de ättlingar till mycket tidiga rotraser som fortfarande finns, endast några få yttre, fysiska drag gemensamma med sina fjärran förfäder. Deras inre medvetenhetsstruktur åtskiljer sig inte på något sätt från alla andra människors.

Men låt oss nu se på människans evolution så som den esoteriska läran beskriver den. Den första rotrasen kallas den adamiska. Man vet väldigt lite om den, och den är svår att tidsbestämma, men man menar att den levde för omkring 300 miljoner år sedan och bebodde en stjärnformad kontinent runt den nuvarande nordpolen. Förhållandena på jorden var sådana att rasen endast fanns i astralt tillstånd, och det är alltså inte alls tal om människor i själslig förståelse, utan endast den första ”inre” förberedelsen av själva kroppsformen.

Den andra rotrasen, den hyperboreiska, levde för cirka 200 miljoner år sedan. Den hade sin hemvist på en hästskoformad kontinent som sträckte sig från nuvarande Sibirien, över Skandinavien till Grönland. Livsbetingelserna på planeten var nu sådana att rasen existerade i fysiska-eteriska former, men liksom för den adamiska rasens vidkommande handlar det fortfarande om ett förstadium till kroppsformen.

Som framgår av dessa två kontinenters placering var de klimatiska förhållandena då radikalt annorlunda än i våra dagar, och man har till exempel i Grönlands inlandsis funnit fossila rester som visar att där har varit ett varmare klimat än nu för tiden. Enligt Den hemliga läran skiftar klotet gradvis utseende i takt med att en ny rotras växer fram. Gamla kontinenter försvinner och nya dyker upp ur havet för att bilda hemvist för den nya rasen.

Den tredje rotrasen kallas den lemuriska efter den stora kontinent som sträckte sig från den sydliga delen av Afrika, över Indien och Australien, långt ut i Stilla havet mot Sydamerika. Idag kan man ännu finna resterna av denna ras’ kultur, till exempel i form av de stora stenstatyerna på Påskön.

Den lemuriska rasen är den första fasta, fysiska människoskepnaden. Den började som en gigantisk aplik form på upp mot fyra meters höjd, men efterhand som årmiljonerna gick blev den mer människoliknande och fick en mörkbrun färg. Omkring mitten av perioden, för cirka 18,5 miljoner år sedan, kom så den begivenhet vi tidigare har nämnt som ”eldsherrarnas” ankomst, och den betydde att formens djurmedvetenhet kunde individualisera och påbörja sin långa utvecklingsprocess som ett själslig, självmedvetet, inkarnerande människoväsen. Vid det tillfället skedde en åtskillnad av könen, så att människan, från att ha varit androgyn (det vill säga tvåkönad), blev enkönad och därmed åtskild som man och kvinna. Samtidigt blev kroppsformen allt mindre, ljusare och mer kompakt.

Den lemuriska medvetenheten var så djurisk och primitiv att vi idag inte har något som helst som påminner om den. Medvetenhetsutvecklingen vid den tiden bestod i en vidareutveckling och koordinering av kroppen och eterkroppen, och de mer direkta, avancerade metoder som anvisades från den inre världsstyrelsen, riktades mot denna rent fysiska utveckling.

Från mitten och mot slutet av epoken bröts den lemuriska kontinenten gradvis upp av väldiga jordbävningar och vulkanutbrott, men då hade delar av befolkningen redan börjat utvandra till en annan kontinent som börjat resa sig där nuvarande Atlanten och amerikanska kontinenten är belägna. Detta var början till den fjärde rotrasen, den atlantiska.

Denna ras och dess civilisation och kultur är ett så betydelsefullt och fascinerande ämne, att vi i nästa kapitel uteslutande kommer att ägna oss åt den. Därför begränsar vi oss här till att säga att efterhand som tiden gick blev rasen mer röd- och gulbrun i huden och väsentligt mindre än sina lemuriska förfäder.

Medvetenhetsutvecklingen var koncentrerad till känslolivet och dess koordination eller integration med den samlade fysiska kroppen, och de ”andliga” utvecklingsmetoder som anvisades kan sammanfattas under beteckningen bhakti-yoga – känslans yoga.

Den femte rotrasen är vår egen, västliga människotyp. Den kallas idag denindoeuropeiska eller ariska rasen, även om sistnämnda beteckning har en obehaglig klang på grund av nazisternas misstörstådda och förvridna användning av den. Ordet arya är sanskrit och betyder ”ädelboren”, och då delar av den indiska befolkningen är de avlägset efterkommande ur själva rotrasen, är det naturligt att använda en sanskritbeteckning om dem – en beteckning som är så gammal att den härstammar från en fjärran forntid.

Om vi vill få en föreställning om bakgrunden till den europeiska människotypen måste vi introducera en viss bestämd medlem av den inre världsstyrelsen. I spetsen för varje rotras står ett högtstående väsen som har beteckningen manu, ett sanskritord som betyder ”tänkare” eller ”människa”, motsvarande det engelska ordet ”man”. Manuen har ansvaret för den fysiska utvecklingen av den pågående människotypen, och vi kan uppfatta honom som stamfadern eller ”Adam”.

”Manu” är alltså inte något namn utan en ställningsbeteckning. Därför har de olika manuerna en ”tilläggsbeteckning” som i högre grad kan uppfattas som deras ”namn”, och den femte rotrasens ledare kallas Vaivasvata manu.

För omkring en miljon år sedan började han samla en grupp människor från den femte atlantiska underrasen omkring sig. Han avskilde den från kontinentens övriga invånare genom att resa omkring och slå sig ner på olika ställen, och samtidigt levde han själv bland gruppens medlemmar och fick många barn för att på det sättet prägla den genetiska arvsmassan.

Vid en tidpunkt samlade han sin rotras vid sydkusten av det som en gång var Gobihavet, men nu är Gobiöknen i Mongoliet, och under en lång fruktbar period dominerade rasen hela östra Asien. Delar av den erövrade och bosatte sig i norra Indien, och det är denna del som senare har kallats den första, eller indiska, underrasen.

För att förhindra att hans omfattande rasutvecklingsarbete skulle bli ödelagt genom att gruppens medlemmar gifte in sig i de dåvarande atlantiska stammarna, införde manuen kastsystemet. Detta säkrade att folk endast gifte sig med varandra inom samma kast, och så sörjde han själv för att hans egen grupps medlemmar hela tiden inkarnerade i en bestämd kast. Idag har systemet för länge sedan överlevt sig själv och måste betraktas som en väsentlig social och politisk hämsko för utvecklingen i Indien.

Men efterhand som den ursprungliga civilisationen började förfalla utvandrade stora grupper, särskilt västerut, och grundlade de efterföljande underraserna. En stor grupp bosatte sig på den arabiska halvön, nuvarande Saudi-Arabien, och kallas därför den andra, ellerarabiska underrasen. Denna koloniserade stora delar av norra Afrika, vid en tidpunkt även Egypten.

Senare bosatte sig den tredje underrasen i det nuvarande Iran, och fick namn efter detta områdes dåvarande beteckning – alltså den persiskaunderrasen. I motsats till den andra underrasen, som var ett oroligt och stridbart nomadfolk, grundlade den tredje underrasen ett mer stabilt handelsimperium med en välutvecklad civilisation och kultur.

Den fjärde, eller keltiska underrasen hade till att börja med befolkat södra Kaukasus, och därifrån drog den västerut och koloniserade största delen av området kring Medelhavet. Grekerna, romarna, portugiserna och fransmännen har alla sina rötter i denna underras, och en stor grupp nådde så långt norrut som till de brittiska öarna.

Vi har nu kommit till den grupp som många av de nordeuropeiska befolkningarna härstammar ifrån, nämligen den femte, eller teutoniskaunderrasen. Den hade också bosatt sig i Kaukasus-området, norr om den fjärde underrasens utgångspunkt, men utvandrade till ett område som motsvarar nuvarande Polen. Därifrån utbredde den sig till hela Nordeuropa, där den blandade sig med keltiska stammar, och i våra dagar är största delen av västvärldens befolkningar ättlingar till den fjärde och femte rotrasen.

Medvetenhetsutvecklingen i den femte rotrasen koncentreras primärt till tankelivet och dess integration med emotioner och drifter, och det är detta som kommer till uttryck i våra dagars framskridna vetenskapliga och teknologiska utveckling. De ”andliga” eller ”esoteriska” metoder som används kan sammanfattas under beteckningen raja-yoga – tankens yoga.

Men människans evolution fortsätter, och redan i vår tid ligger grunden för den sjätte rotrasen som kommer att utvecklas ur den sjätte indoeuropeiska underrasen. Den har ännu inget namn, men medvetenhetsmässigt kommer den att karakteriseras av en integrering av det konkreta, analytiska intellektet och det abstrakta och inspirativa själsintellektet.

Den sjätte rotrasen kommer att bebo en kontinent som kommer att växa fram ur Stilla havet, väster om Kaliforniens kust, och därför är det naturligt att den sjätte underrasens väsentligaste tillväxt kommer att försiggå på den amerikanska kontinenten, även om det finns många exempel på denna människotyp på andra ställen i världen. Några esoteriker menar att framtidens ”andliga” utvecklingstekniker kommer att få beteckningen agni-yoga – eldens yoga.

Från Visdomsnettet

http://visdomsnettet.dk/a-492/

Översatt av Eremitha

Foto: Marie Sundberg

Atlantis - saga eller verklighet?

Den esoteriska läran, del 10

Atlantis - saga eller verklighet? Här förmedlas en del av den esoteriska kunskapens information om denna mytomspunna kontinent - och om våra förfäder som befolkade den.

Av Hardy Bennis

Atlantis är den sägenomspunna kontinent som många gamla myter och sägner hänvisar till som mänsklighetens hem under tusentals år. Vi kommer i detta avsnitt att försöka förmedla essensen av den myckna information som den esoteriska läran rymmer. Men det kan naturligtvis bara bli en kortfattad skildring, och därför vill vi hänvisa läsare som vill veta mer om ämnet, till den rikhaltiga litteraturen, och då särskilt W Scott-Elliot’s bok Atlantis & Lemurien (original The Story of Atlantis and the Lost Lemuria).

På grund av överensstämmelser mellan olika etnologiska och språkliga fenomen på vardera sidan av Atlanten, far flera forskare fått idén att det i förhistorisk tid han ha funnits en kontinent som förband de båda sidorna. Till exempel så skriver språkforskaren Le Plongeon: ”En tredjedel av detta tungomål (mayaspråket) är rent grekiskt. Vem bar Homers dialekt till Amerika? Eller vem förde mayas språk till Grekland? Grekiska härstammar från sanskrit. Gör mayaspråket också det? Eller är de samtida?”

Ett annat exempel är det baskiska språket, som inte har något släktskap med något annat europeiskt språk. Farrar skriver: ”Det har aldrig varit något tvivel om att detta isolerade språk, som bevarar sin identitet i ett västligt hörn av Europa mellan två mäktiga länder, till sin struktur liknar de språk som infödda på den mäktiga kontinenten mittemot (Amerika) talar, och endast de.”

Etnologiskt har de många skilda hudfärgerna bland amerikanska indianstammat alltid varit en gåta. Så är till exempel menominee-, dakota-, mandan- och zunistammarna helt vita med rödbrunt hår och blå ögon, medan karoerna och de utrotade kaliforniska stammarna var nästan lika mörka som negrerna.

Inget förbryllade de första spanska äventyrarna i Mexiko och Peru mer än den osedvanliga likheten mellan religiösa trosföreställningar, ritualer och symboler i den nya och gamla världen. Överallt i tempel och andra religiösa byggnader fanns kors, som ingick i ceremonierna och tillbeddes av de infödda. Till exempel använde de mexikanska, mellanamerikanska och peruanska stammarna ritualer som påminner mycket om det kristna dopet, nattvarden, bikten och syndaförlåtelsen, och när människor begravdes förde prästen samman deras händer.

Men en av de mest anmärkningsvärda överensstämmelserna är den religiösa arkitekturen. Likheten mellan pyramiderna i Egypten och i Mexiko och Mellanamerika är för slående för att vara en tillfällighet.

I sin bok Kritias ger den grekiska filosofen Platon en detaljerad beskrivning av folkets historia, konstarter, skick och sed, medan han i Timaiosrefererar till: ”En stormakt, som i sitt övermod stormade fram på en gång mot hela Europa och Asien från sin belägenhet ute i Atlanten. Då kunde man nämligen segla på denna ocean, då det fanns en ö utanför den plats som ni säger att ni kallar Heraklespelarna (dagens Gibraltar, övers anm). Ön var större än Libyen och Asien tillsammans, och från den kunde folk på den tiden segla till andra öar och därifrån till hela den kontinent som ligger norr om dem, och som omger den verkliga oceanen.” (Ur Platons skrifter, band VIII, s 35, i översättning av Carsten Høeg och Hans Ræder.)

Toltekerna i Mexiko spårade sin härstamning tillbaka till ett land de kallade Atland eller Aztland, och de brittiska kelterna hade en legend om att deras land en gång sträckte sig ut i Atlanten och blev ödelagt. I de Walesiska berättelserna nämns tre naturkatastrofer.

Överallt på planeten finner man samstämmiga berättelser om syndafloder, inte minst i Bibeln. Till exempel finns en mycket detaljerad beskrivning i det kända troanomanuskriptet, som översatts av Le Plongeon och finns på British Museum i London. Det är skrivet av Yucatans mayafolk för omkring 3500 år sedan, och innehåller följande beskrivning av den naturkatastrof som sänkte ön Poseidon: ”I året d Kan, på den 11 Muluc, i månaden Zac, kom ett fruktansvärt jordskalv som fortsatte utan avbrott till den 13. Chuen. Våtmarkskullarnas (?) land, Mu, blev offret. Efter att ha hävt sig två gånger försvann det plötsligt om natten, medan havet hela tiden skakades av vulkaniska krafter. Då dessa var begränsade fick de landet att sänka sig och häva sig åtskilliga gånger på flera platser. Till sist gav ytan vika, och tio länder revs sönder och spriddes ut. Oförmögna att stå emot omvälvningarna, sjönk de med sina 64 miljoner invånare 8060 år innan denna bok skrivs.”

Men låt oss nu de vad den esoteriska läran kan berätta om Atlantis. Som högst sträckte den atlantiska kontinenten sig över det mesta av nuvarande Atlanten, samt stora delar av den amerikanska kontinenten. Den första kartan visar världen så som den såg ut för omkring en miljon år sedan, och här ser vi förutom den atlantiska kontinenten också rester av den lemuriska och hyperboreiska kontinenten åt norr och öster.

(Bilderna hörande till artikeln kan för närvarande tyvärr inte laddas upp.)

Från början dominerade de invandrade lemurierna det nya området, och uppfattas därför som den flrsta atlantiska underrasen, rmoahalerne. Ursprungligen var dessa mörkhyade krigare, men efterhand som årtusendena gick, och de drevs längre norrut av den efterföljande underrasen, blev de mindre och ljusare i huden. De mycket avlägsna resterna är våra dagars samer.

Den andra underrasen kallas tlavatlierna, och dessa var ett rödbrunt bergfolk som kom från en ö vid västkusten. De nedkämpade rmoahalerna och bosatte sig i de östliga och centrala bergområdena, som var förhärskande under denna period.

Sö följde den tredje underrasen, toltekerna, som också karaktäriserades av en rödbrun hud. De dominerade hela kontinenten under tusentals år, och det är primärt denna underras tillsammans med tlavatlierna som de amerikanska indianstammarna är sentida ättlingar av. De utvecklade en framstående civilisation och kultur, som vi kommer att ägna oss lite närmare åt i slutet av detta avsnitt.

Den fjärde underrasen kallas turanerna, och det är den första av de så kallade ”gula” människotyperna. De härstammade från fastlandets östsida, men började snart segla ut och kolonisera andra delar av världen – särskilt nuvarande Kina, vars befolkning är deras nutida ättlingar. Därför blev de aldrig någon dominerande makt i moderlandet.

Det var snarare den den femte underrasen, semiterna, som övertog makten på den atlantiska kontinenten efter toltekerna. De var oroliga och stridbaramänniskor med vit hudfärg, men där den atlantiska medvetenhetsutvecklingen dittills hade varit koncentrerad på begärs- och känslolivet, framstod här för första gången fröet till mer mentala tillstånd. Det är därför naturligt att Vaiasvata manu valde denna femte underras som den primära utgångspunkten för sin femte, ”mentala” rotras – den indoeuropeiska människotypen.

Semiterna hade många strider både till lands och till sjöss med den sjätte underrasen,ackaderna, som också var en vit människotyp. Det slutade med att semiterna blev fullständigt övervunna, och ackaderna regerade i landet under långa perioder. Men de var samtidigt ett sjöfarande handelsfolk som reste vitt omkring i världen och etablerade många kolonier i fjärran länder.

Den sjunde underrasen, mongolerna, är det enda atlantiska folket som inte har sitt ursprung på den atlantiska kontinenten. De var ättlingar till de ”gula” turanerna, och bredde under en tid ut sig över större delen av nuvarande Asien. I vår tid är de fortfarande den mest folkrika människotypen, och deras med direkta ättlingar är japanerna.

Då toltekernas civilisation var på sin högsta punkt, hade de ett tämligen avancerat politiskt och socialt system, samt välutvecklade kulturella och vetenskapliga institutioner. Detta beror inte på deras allmänna medvetenhetsmässiga utvecklingsnivå, utan på att några av den inre världsstyrelsens medlemmar levde bland dem och ställde sina ”magiska” kuskapeer till förfogande. Huvudstaden kallades ”staden med den gyllene porten”. Den var byggd i koncentriska cirklar på sluttningarna av en höjd som hävde sig över den kringliggande slätten. På toppen låg kejsarens slott och trädgårdar, och här vällde vattnet fram i en oavbruten ström, som först tillgodosåg husen och trädgårdarna, och därefter strömmade ut i fyra riktningar och ner i en grav eller kanal som omgav palatset. Härifrån flödade vattnet vidare ner i de lägre liggande ringformade kanaler som bildade de koncentriska cirklarna, och på det sättet blev alla de runt tio miljoner invånarna försedda med vatten.

Staden var alltså ett imponerande arkitektoniskt verk, vars skönhet och prakt ytterligare framhävdes av att palats, tempel och andra betydelsefulla byggnader var konstnärligt utsmyckade och beklädda med ädelmetaller, vilka framställdes alkemistiskt enligt de invigdas föreskrifter. De mer allmänna husen liknade det som vi idag känner som atriumhus, med skuggiga trädgårdar och terasser.

Till sitt förfogande som transportmedel hade atlantiderna bland annat luftskepp, som drevs av en ”vrilkraft” (troligen roterande magneter, övers anm) som vi inte har kännedom om idag, men som liksom allt annat gjordes tillgänglig för dem av de invigda. De flög inte så snabbt och högt som dagesn flygmaskiner, utan gled närmast ljudlöst genom luften på några få hundra meters höjd och med en fart på kanske 80-100 km/tim.

Men de invigda adepternas närvaro var en faktor som senare kom att få avgörande betydelse för Atlantis’ öde. Atlantidernas medvetenhet var som sagt inte klar och mental som i våra dagar, utan mer astral och psykisk. Denna psykism – det vill säga förmågan att uppfatta astrala intryck med hjärnan – förde dem i nära kontakt med naturens krafter och osynliga väsen, och gjorde det möjligt för dem att missbruka dessa krafter i egna egoistiska syften – det man kallar ”svart magi”.

Detta fick medlemmarn i den inre världsstyrelsen att gradvis dra sig tillbaka, för att göra den magiska kunskapen svårare att tillgå. Men det ville vissa tämligen kunniga grupper av befolkningen inte acceptera, med resultatet att en lång rad våldsamma krig utkämpades mellan ”ljusets” och ”mörkrets” makter.

Manipulationen av naturens krafter ledde till en rad naturkatastrofer i form av landsänkningar, så att stora delar av kontinenten översvämmades av mäktiga vattenmassor, och miljontals människor omkom. De största och viktigaste övervämningarna förekom för omkring 800 000, 200 000 och 80 000 år sedan, och på den andra kartan ser vi hur världen såg ut mellan de två första av dessa katastrofer.

(Bilderna hörande till artikeln kan tyvärr inte laddas upp för närvarande.)

Detta resulterade i att moderlandet bröts upp i mindre delar, och den värdskarta som gäller idag växte gradvis fram. Till slut var det endast en stor ö vid namn Poseidonis kvar, och det är den som Platon refererar till i sina böcker. Den gick under vid den sista katastrofen år 9564 fvt.

Vi ska på intet sätt uppfatta den atlantiska civilisationen och kulturen som uttryck för en mer avancerad utvckling än vår egen. Att de var i besittning av större rikedom och prakt beror uteslutande på närvaron av de invigda, och deras vetenskapliga och teknologiska framsteg var inte resultat av industriella utvecklingsområden så som idag.

Evolutionen skrider jämnt framåt, och även om det naturligtvis förekommer cykliska upp- respektive nedgångsperioder kommer ”nutiden”, sedd i ett större perspektiv” alltid att representera det mest framstående, medvetenhetsmässiga utvecklingssteget.

Från Visdomsnettet

www.visdomsnettet.dk/a-492/

Översatt av Eremitha

Foto: Marie Sundberg

http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4d713963b9cb462233050e3b-den-esoteriska-laran-del-10?articles-1

Sju sätt att närma sig vägen

Vi förhåller oss till det andliga och vägen till själens högre medvetande på olika sätt. Det finns sju grundtyper av energi som vi svarar på och vibrerar med. Dessa medför att vi använder oss av olika metoder och tillvägagångssätt när vi utvecklar vårt medvetande om det inre livet.

Om man utgår från de sju strålarna så finns det sju grundläggande sätt att närma sig vägen.  Det finns sju olika stråltyper och de ger olika kvaliteter, färger och toner till våra personligheter och själar. Man säger att man är på en stråle. D.v.s. att personligheten eller själen är på någon av de sju strålarna. Dessa strålar har olika kvaliteter och de genomsyrar hur vi förstår och uppfattar saker och vilken kvalitet som vi försöker uttrycka genom våra liv.

Själsstrålen vibrerar till en viss ton och är ett uttryck för en kvalitet. Denna kvalitet som själsstrålen uttrycker kommer vi närmare i samklang med när vi är i kontakt med själen och försöker uttrycka själsaspekten.

Personlighetsstrålen är en understråle till själsstrålen och utgår ifrån själsstrålen men ger den en mer differentierad ton. Personlighetsstrålen kan vara på samma stråle som själen eller på en av de andra sex understrålarna till själsstrålen. Personlighetens och själens kvaliteter blir tillslut som en förenad vibration där själens ton kan flöda genom personligheten som färgas av själsvibrationen.

Stråle 1 närmar sig vägen genom att med viljekraft söka sig till Gud och himmelen.

(Stråle 1 kallas Viljans eller maktens stråle)

Stråle 2 närmar sig vägen genom att studera lärorna ingående och därigenom till slut omvandla den intellektuella kunskapen till andligt leverne och uppväckt intuition.

(Stråle 2 kallas Kärlekens-visdomens stråle)

Stråle 3 närmar sig vägen genom att djupt tänka i filosofiska och metafysiska banor och får därigenom insikt om vägen till det stora okända.

(Stråle 3 kallas Det högre sinnets stråle)

Stråle 4 närmar sig vägen genom självkontroll och genom att förstå hur jämvikt uppnås mellan de stridande krafterna i hans/hennes natur.

(Stråle 4 kallas Strålen för harmoni genom konflikt)

Stråle 5 närmar sig vägen genom vetenskaplig forskning.

(Stråle 5 kallas Det lägre sinnets stråle)

Stråle 6 närmar sig vägen genom bön och meditation som syftar till förening med Gud.

(Stråle 6 kallas Hängivenhetens stråle)

Stråle 7 närmar sig vägen genom ritualer och regler.

(Stråle 7 kallas Den cermoniella ordningens eller magins stråle)

http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4d713554b9cb46223904d56b-sju-satt-att-narma-sig-vagen?articles-1

Sju Medvetande Plan

Människans medvetande når olika plan och nivåer. Vi utvecklar och når medvetet dessa plan successivt under utvecklingens gång.

Det mänskliga medvetandet befinner sig inom det kosmiskt fysiska planet som är uppdelat i sju plan/nivåer.

1. Gudomligt (Adi, Logos plan)
2. Monadiskt (Anupadaka)
3. Andligt (Atmiskt plan)
4. Intuitivt (Buddhiskt plan)
5. Mentalt (Manasiskt plan)
6. Emotionellt (Astralt plan)
7. Fysiskt

Var och en av dessa plan är i sin tur uppdelade i sju plan/nivåer. D.v.s. det fysiska planet kan delas in i sju nivåer, det emotionella planet kan delas in i sju nivåer, etc.

Personligheten fungerar inom de tre världarna som inkluderar det fysiska planet, det emotionella planet och de fyra lägre nivåerna av det mentala planet (lägre mentalplanet (lower mind)).

"De tre världarna" är också illusionens plan och tillsammans så utgör de Maya (den stora illusionen).

Personligheten använder sig av sina tre kroppar: fysisk-eterisk, emotionell-astral och lägre mental. När personligheten kan använda de tre kropparna som en helhet (enhet) så är personligheten integrerad.  Personligheten utvecklas under lång tid. Vi lär oss att hantera och fungera genom kropparna och tar kontroll över dem succesivt.

Personlighetsutvecklingen når till slut ett maximum då vi är på toppen av den materiella utvecklingen. Personligheten når då ofta en topposition inom yrkesliv och i den yttre sociala tillvaron. Man är då som mest "lyckad" på det materiella planet.

De högre mentala planen (de tre högsta nivåerna på mentalplanet) är själens nivåer. Här befinner sig Jaget eller också kallad Kausalkroppen.  Här återfinns Jag lotusen.

Mellan Personligheten och Kausalkroppen så finns det en illusorisk lucka i medvetandet. Detta gör att vi behöver överbrygga denna lucka för att nå själens medvetande. Överbryggande gör man med meditation och aspiration. Man bygger därmed den lägre delen av Antahkaranan som också kallas Regnbågsbron.

Utvecklingen av själskontakt och slutlig förening med själen sker under flera liv och når också ett maximum. Man är då mycket fokuserad i själslivet och det är vanligt att man är dedikerad och hängiven föreningen med det gudomliga under många år och kanske spenderar tid i avskildhet i t.ex. ett kloster eller ett ashram. Efter detta går man ut igen i det världsliga livet och integrerar själsegenskaperna med det yttre livet.

Från kausalkroppen behöver man bygga ytterligare en del av Antahkaranan till en högre del av medvetandet.  Detta högre medvetande kallas för Den Andliga Triaden och inkluderar Atma, Buddhi, Manas eller Andlig vilja, Intuition och Sinne. Denna nivå kallas även för The Higher Mind. Det involverar det andliga planet, det intuitiva planet och den högre delen av det mentala planet.

För att bygga denna del av Antahkaranan behöver man vara fokuserad på mentalplanet. Byggandet sker genom bl.a. visualisering och användandet av mental materia.

Genom Den Andliga Triaden kan medvetandet nå kontakt med Monaden. Monaden befinner sig på det Monadiska planet och härifrån kommer livstråden.

Observera att dessa sju nivåer är begränsade till det Kosmiskt fysiska planet som är det lägsta planet av sju. D.v.s. ovanför det kosmiskt fysiska planet finns det kosmiskt astrala planet och där ovanför återfinns det kosmiskt mentala planet, etc.

Det är lätt att gå vilse i alla plan och nivåer, men det kanske kan ge en förståelse och överblick på var människan befinner sig i utvecklingen av medvetandet.

Det kan också nämnas att vårt Sollogos är polariserad på det kosmiska astralplanet.

Källa: Bailey, A, A; Invigning och En avhandling om kosmisk eld ochThe Rays and The Initiations.

 http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4d7130f0b9cb462227047dbc-sju-medvetande-plan?articles-1

Wesak

Wesak är den stora högtid i öst då Buddha firas och enligt legenden välsignar Buddha världen under en ceremoni.

Enligt legenden blev Buddha upplyst vid Fullmånen i Oxens tecken. Varje år firas Wesak som Buddhas stora högtid. Det finns en legend om att Buddha välsignar världen vid fullmånen i Oxens tecken varje år och att det sker en ceremoni i en dal i Himalaya. Där samlas mästare och lärjungar och förbereder en ceremoni för att ta emot den energi som Buddha för med sig. Buddhas närvaro vid ceremonin tar bara åtta minuter innan han återvänder till sin nivå.

Den energi som buddha förmedlar tar Kristus emot och håller sedan denna energi för distribution under året. Energin förmedlas också under ceremonin genom Kristus till mästare och lärjungar etc som antingen är närvarande rent fysiskt eller själsligt under ceremonin.  Det finns ett antal personer som har upplevt att de varit närvarande vid en sådan ceremoni tex under sömnen och kan återberätta det som skett och var de stog i dalen under Buddhas närvaro.

Den energi som Buddha förmedlar kommer från Shamballa som också kallas för "det centrum där Guds Vilja är känd". Kristus som även bl.a. kan kallas Bodhisatva, Imam Mahdi och Herren Maitreya är den förmedlande länken till Hierarkin som är planetens Hjärtcentrum.

Vid fullmånen i Oxens tecken är energierna således extra starka och man kan under ca 5 dagar vara extra meditativ i sitt sinne och försöka koppla upp sig  mot själen under denna period. Speciellt under någon timme innan själva fullmånen om det går så kan man försöka avsätta tid till meditation eller om det rent praktiskt är svårt vara närvarande i själsenergin och det inre. Vara observant och uppmärksam.

Änglar

Änglar har funnits med oss så lång tid tillbaka som vi har funnits som civilisation. Det är vitt spritt över hela jorden och omtalade i de allra flesta religioner som finns och har funnits på jorden. Jag vill med mina rader dela med mig av mina upplevelser av andra sidan och ge er en reflektion av dem och presentera dem så som jag har sett dem jobba.

Först och främst vill jag ta upp skyddsänglar. Kärt barn har många namn men jag refererar till den eller de som finns där vid vår sida för att vi ska känna oss säkra, föra våran talan, och se till att vi följer de vägar vi ska. De stöttar när vi behöver det. De finns där när en extra hand behövs.

Genom alla tider har det berättats om skyddsänglar, hur de har vingar och det lyser om dem. Enklast har det blivit att bara säga eller tro att det är änglar. De ser ju väldigt snarlika ut, beskrivs ofta med vingar och ljus. Men skyddsänglar fyller olika funktioner och vem som kan vara skyddsängel skiljer. Främst tre olika ”sorters” skyddsänglar finns det.

Själen

Många har kommit fram till, så som jag, att vi har någon form av mening med våra liv på jorden. Att vi alla har en själ som kommer tillbaka liv efter liv för nya erfarenheter. Vi återupplever samma vad vi kan kalla väsentliga bitar; vår födsel, vår uppväxt, tonår, vuxen (relationer, familj oftast, jobb oftast), ålderdom och död. Vi erfar olika aspekter och ur olika perspektiv få förståelsen av bredden på erfarenheterna och hur nyanserat det kan vara. Vart och ett av våra liv upplevs olika allt beroende på våra känslor, vår miljö, våra uttalade och outtalade regler, våra handlingar, konsekvenserna av våra handlingar, andras samt våra och andras livsuppgifter.

Men det som oftast har glömts att belysas är den andra delen av en själs livsuppgift. Att vara skyddsängel. Detta är en uppgift minst lika viktig som att leva.

Den vanligast skyddsängel är just själen. Här är det oenighet bland mediala, det vet jag. Troligtvis för att det inte kanske skulle kännas starkt nog eller tillräckligt maffigt ?! Men själen har den livsuppgiften att vara skyddsängel till en själ på jorden lite då och då. Här finns en stor källa till att samla kunskap och förståelse. Att få vara delaktig även från andra sidan. Banden som finns mellan själarna är allt som oftast starka redan innan man blir skyddsängel. Det handlar i regel om känslomässiga band i form av familjeband, släkt band, vänskap eller från relationer ur tidigare liv. Den kärlek som förenar oss är de starkaste band som finns; En mors kärlek till sitt barn, ett älskat barnbarn, en livskamrat, en bästa vän eller till och med syskonkärlek. Det kan inte jämföras med något annat.

En form av symbol för de själar som är skyddsängel är att de har ”tillgång” till vingar (tillskillnad från de som inte är skyddsänglar). Jämfört med att allt som oftast upplevs kontakt med dem från andra sidan som kylig, kall eller skrämmande. Kontakten med vår skyddsängel, oavsett vem det är, får aldrig vara skrämmande på något sätt utan alltid inge en känsla av trygghet och värme.

Änglar

Änglar är skapt precis som själarna med ett syfte - uppgiften att hjälpa, skydda o försvara själarna samt att stå tillhands till högre makter. De har lite mer kraft och kunnande än vad den vanliga själen har och sluter upp vid deras sida, vid vår sida så som i svåra situationer (trauman) som vid viktiga. Deras djupare kunskap om att hjälpa oss gör det möjligt att lätta på en tung börda. De får oss att bearbeta extrema känslor (när en ensam känsla är eller blir oerhörd stark).

Änglarna finns också hos oss som skydd. När vi på jorden kan behöva ett extra skydd, så som många mediala ofta behöver, behövs den styrkan att kunna försvara och beskydda oss gentemot andra sidan. Änglarna är stridsdugliga vilket kan kännas oerhört skrämmande för många. De allra flesta kommer i kontakt med någon ängel då och då genom livet. Oftast handlar det om kortare stunder i våra liv. Som jag nämnt innan så sluter de upp vid vår sida när vi går igenom traumor, oerhörd sorg eller i andra livssituationer som kräver extra stöd.

Andra har en ängel vid sin sida längre. Det kan ibland röra sig om starka självmordstankar där de kommer in i våra liv och hjälper oss att möta i stället från att ”fly” från livet. Men även till personer som är utsatta och känsliga gentemot andra sidan. Betyder inte att personen är svagare utan just vilket behov av skydd var o en av oss behöver. Inget vi själva kan begära att få alla gånger.

Änglarna kan mycket väl lära känna oss och få varma känslor för oss men ofta håller de aningen distansen som en mer arbetsreleterande relation. Utan att vara skrämmande, mindre välkomnande eller otryggt. Även de har vingar. Oftast möter man en stor respekt när man träffar dem, mer än vad man i regel gör när man träffar en själ.

Ärkeänglar

Den sista kategorin skyddsänglar är ärkeänglar. De är långt färre till antalet än änglar och själar. Jag har fått lära mig av mina besök och samtal med andra sidan att det finns ungefär 300 stycken (jag vet att antalet varierar och de allra flesta namnen finns dock  kända på jorden). Ärkeänglarna skiljer sig
lite från de vanliga änglarna. De är ungefär huvudet längre och större än
vanliga själar och änglar. Deras utstrålning är mer respektingivande än en
ängels och de är oerhört självsäkra.

Möten med dem är oerhört starka och inger oss ofta med mod och trygghet. Styrkan de har och deras självkänsla finns med från ”barnsben” och en rättighet för var och en av dem. Vi på jorden kan uppleva dem olika beroende på hur de väljer, eller låter oss välja hur vi ska möta dem. För många räcker det med ett ljus eller symbol.

Ärkeänglars främsta uppgift är att försvara och skydda själar och änglarna. De av några för vår talan mot högre makter. De har också var och en blivit tilldelade specifika ansvars områden. Ää Gabriel tex har ansvaret över bla skyddsänglarna. Michael är soldaternas skyddsängel - han som ska inge dem mod och styrka i krig eller liknande situationer (därav att han också anses som polisernas skyddsängel ibland). Även här varierar det stort vad som är känt och hur mycket som har misstolkats genom tiderna. I o med deras olika ansvarsområden är de ytterst sällan skyddsängel åt en enskild människa.

De kommer till oss för att hjälpa till och täcka upp om våra skyddsänglar behövs någon annan stans. Det kan också gälla när vi behöver det där lilla extra skyddet. Liksom änglarna är ärkeänglarna också oerhört stridskunniga.
Detta ser vi ofta bevis på i kyrkornas målningar hur dessa ärkeänglar strider
mot det onda. Kunskapen de besitter är vidare än änglarnas och själarnas. De
rör sig högre upp i hiearkin och har mer rättigheter. Ärkeänglarna har också
vingar.

Vem vi ber till spelar ingen större roll till när det gäller trygghet, skydd eller något annat. De hör oss och hjälper oss oavsett om vi ber ärkeängel Michael om hjälp eller någon annan.

Andra ”varelser”

Det finns andra varelser som påminner om änglars utseende. Bland annat så finns det en form av väktare och för enkelhetens skull kan jag beskriva deras uppgifter som att de vaktar ”himlen”. Vi kan se dem lika ljusa som änglarna och med vingar men aningen större. Det finns också snarlika väktare som är ”svarta” skyddar oss mot andra delar som vi inte bör komma i närheten av. De hjälper även till med att hämta själar ibland när det behövs.

Vingarnas betydelse

Är ett extra lager självförtroende och respektingivande  men även något som berättigar den som bär dem mer rättigheter (även skyldigheter). Mer rättigheter att beskydda och försvara. De fungerar också som ett ”alarm” när det vädras fara i närheten. Utöver dess praktiska betydelse (flyga) och det jag nämnt så är det också till att vara skrämmande (när det behövs).

http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4f8dcbacd4ebea6c37000d28-anglar?discussions-1

Triangeln och fyrkanten

Triangeln och fyrkanten har en grundläggande plats i formernas struktur och finns på många sätt representerade i omgivningen. Det finns flera nivåer av inre mening som det går att observera hos symboler genom att tränga in i den inre symboliken. Denna artikel tar upp hur själ och personlighet kan ses genom triangeln och fyrkanten.

Det är vanligt inom esoteriken att använda triangeln och fyrkanten som symboler för själ och personlighet. Det finns flera sätt att förklara symboliken bakom detta. Många känner till att olika religioner talar om treenighet eller tre kvaliteter finns närvarande inom det andliga.

Kristendomen talar om: Fadern - Sonen -  den helige Anden, Hinduismen talar om: Shiva - Vishnu - Brahma. Det är den inre strukturen för det själsliga medvetandet.

Den eteriska strukturen för själen ses som ett nätverk av trianglar medan den eteriska strukturen för personligheten och personlighetens världar observeras som ett nätverk av fyrkanter.

Triangeln symboliserar således själen och identifikation med själsnaturen och det inre livet.

Fyrkanten symboliserar personligheten och identifikation med kroppen och den yttre formen.

Människans utveckling som personlighet har lett till identifikation av det yttre livet i de tre världarna och Maya (den stora illusionen). Vi har uttvecklat de attribut och den gensvarsmekanism som gör att vi är medvetna på personlighetens tre nivåer; lägre mental, astral/emotionell och fysisk/eterisk nivå eller sfär. Vi har utvecklat våra kroppar (mental, astral, fysisk) och kan verka genom dessa.

Själen är hela tiden en del av vår tillvaro, men vi har i och med identifikationen med de lägre världarna glömt bort själens allomfattande närvaro. Medvetenheten om det inre livet och kontakten med själen har inte uppmärksammats i samma utsträckning som innan vi blev identifierade med den materiella tillvaron.

Det är intressant att dra kopplingar till våra byggnader och hur vi använder dessa.

Många hus byggs som en fyrkant (personligheten) med en triangel ovanpå (själen). Detta är en mycket symbolisk form och signifikant för människans inre och yttre konstitution som själ och personlighet.

Ibland är det populärt att bygga hus och byggnader utan att triangeln som symboliserar själen finns med ovanpå fyrkanten. Det kan signalera att vi i bygget har glömt en viktig komponent.

Man kan också studera hur vi använder våra hus. Vinden som oftast är en del av triangeln är mycket ofta en bortglömd del som vi inte går till särskilt ofta eller använder i det dagliga livet. Vinden används många gånger som en förvaringsplats för saker som vi inte längre använder eller bara använder ibland.

Ibland använder vi istället vinden till att bo i eller gör iordning de gamla vindarna till att användas i det dagliga livet.

Man kan också jämföra byggnader som inte alls använder sig av fyrkanten som runda hus eller hyddor, tipi etc. I områden och kulturer som inte använder sig av fyrkanten i hus och byggnader så är materialismen oftast inte framträdande. Identifikationen av det materiella och det personliga har då traditionellt sett inte fått så stor betydelse.

http://andligutveckling.ifokus.se/articles/4fae3bff88f47246ed014f0c-triangeln-och-fyrkanten?discussions-1