Inga-Lills Högre Jag, 28 januari, 2013

Det Högre Jaget: Ska vi prata igen? Okey! Jag är här. (Tystnad)

Har du tänkt på varför du är här?

– Jag vet varför jag är här – det vet du! Jag tog en annans roll i vårt förra samtal – en annan persons frågor som jag möter ganska ofta. Ska jag fortsätta med det? Jag måste veta om jag ska vara jag eller vara i någon annans ställe.

Det Högre Jaget: Vad vill du själv?

– Ska vi börja med mig – så kan vi fortsätta med de ganska allmänna frågorna sen.

Det Högre Jaget: Jaa, jag är ganska nyfiken på vad just du svarar på min fråga. Du suckar?

– Ja! Jag trodde du visste allt om mig. Allt som jag pratat om, skrivit om, tagit emot, fört vidare år efter år. Du är ju Mitt Högre Jag, för sjutton! Va, nu suckar du?

Det Högre Jaget: Ja, jag suckar och skrattar. Jag vet mycket om dig, jag vet vart du är på väg och jag vet att mycket av det vi talade om sist handlar om dig också. Även om du hör till dem som står ganska stadigt i din tillit så får du ta sats ibland du också. Det är tungt, det händer inte det du önskar ska gå fortare – du tappar ditt fokus, du gör vad du planerat – där är du bra – men gnistan känns borttappad ibland. Jag känner att du blir fort trött och tycker att du har för mycket omkring dig som tar din energi. Så är det! Så jag vill upprepa frågan till dig här och nu. Varför är du här NU?

– Jag fattade beslutet om ett vanligt liv på jorden, i trögheten här, efter rådslagning och diskussioner, att en gång för alla göra klart, låta livet skapa det som behövdes, barnen jag skulle ha, männen jag skulle träffa, sorgen jag skulle möta, saknaden, maktlösheten … utvecklingsvägarna, hitta min kraft, mitt sammanhang, fullfölja mitt uppdrag, se de erfarenheter som hjälpt mig bli den människa jag är idag….

Det Högre Jaget: Kära, kära det där vet jag! Jag har kännedom om allt detta. Men hur känner du det idag, inför den du är och vad du ska åstadkomma?

– Jag har blivit osäker – inte alltid, men ibland. Jag har denna inre kommunikation, jag skriver och talar ofta i ett flöde – då har jag kontakt och talar i sanning, sa Thoth, när jag frågade honom. Men jag hör ingen tydlig röst som talar i mitt öra, jag ser ingen för det mesta. Jag vet att jag har en öppen kanal för er, för dig, men jag kan inte alltid säga vem som framför budskapen. Det är inte mina ord, det är ord som jag inte har tänkt och sammanhang, som jag inte känner till, eller som jag inte kände till när jag började för flera år sedan. Jag får egen energibekräftelse i hela kroppen, men inte alltid feedback av andra när jag för budskapen vidare. Då kan tanken komma att det är för att jag inte säger att det är någon högt uppstigen Mästare eller liknande som talar. Det duger inte annars, känns det som. Jesus Sananda har alltid talat med mig – det är så vant, så integrerat i mig. Ska det framgå jämt? Är det viktigt? Jag säger ju att jag tagit emot detta, att det inte är mina ord.

Det Högre Jaget: Stopp! Det är någon som vill komma fram nu! Mikael kommer här och väldigt bestämd…

ÄÄ Mikael:

Du är inte vaken min vän, du sover i sängen din än
du drömmer och känner dig liten och svag
Du har glömt vem du är, men det har inte jag!

Du ser – jag kan också rimma – det kan vi här ser du! Inte bara jag! Och vi uppskattar det! Du sammanfattar det vi vill ha sagt. Har du inte förstått det! Budskapen når fram till den som behöver dem. Oavsett vad du sätter för stämpel på dem i form av avsändare. Det är inte viktigt för oss. VI är ETT! Våga vara den Du Är! Gå på i ullstrumporna bara! Armbåga dig fram lite bättre. Det är minst lika kärleksfullt. Du har allt stöd du kan få. Vi har alltid stått dig bi! Precis som vi hjälper alla som ber om det. Tänk, se inom dig, hur vi håller upp dörren så våra ord kan spridas! Du har skrivit i många liv. Förmedlat budskap, varit orakel. Det du skapat lever vidare. Och du har kvar denna gåva och när du skriver ned det som kommer känner du stor glädje! Eller hur?

– Ja (gråter)! Det gör jag. Det är det roligaste jag gör när jag sätter mig vid datorn och frågar rakt ut om jag ska ta emot något budskap – och så kommer orden med ett flyt som jag själv knappt förstår. Så blev min bok skriven också. När jag skriver annat och ska förklara vad jag menar så tar jag ofta bort, skriver om, för jag vill inte att något ska missuppfattas. Flytet finns inte.

ÄÄ Mikael:

Lita på din känsla, följ glädjen inom dig, ta emot med kärlek! Skriv ur ditt hjärtas djup! Se framför dig hur det du skriver blir läst till medvetandeutveckling och glädje för andra. Du är bekräftad! Fall inte ner i osäkerhetsfällan! Det är inte dig värdigt, min stora, älskade vän! Ingen av er! Ni är alla större och kraftfullare i ert skapande än ni inser för närvarande. Och en annan sak. Det är bättre att jag säger det än ditt Högre Jag – du blandar ihop er ibland och blir osäker för det också. Ni är på väg att bli Ett, den Enda som du redan är på en högre vibrerande nivå! När det Högre Jaget talar så är det inte människan som är du som säger det hela – inte än. Men det går framåt – och uppåt! För alla er som går före med ljus, ljud och toner allt mer växande, starkare och färggrannare. Tack för pratstunden! Farväl så länge!

Det Högre Jaget: Ska vi nöja oss med detta. Nu kan du ta fram dina mer allmänna frågor.

– Tack, tack att du släppte fram Mikael! Tankarna, känslorna från andra hänger samman även med det jag fått framföra. Osäkerheten om vad som förväntas av oss och vad vi själva kan åstadkomma. Vi tror, vi har tillit och vi väntar. Vi gör det i den tillsynes vanliga vardagstillvaron, med räkningar, med arbeten, barn, hushållsgöromål, trafikproblem, bilar som går sönder, dricksvatten som fryser när det blir 25 grader kallt för att inte tala om världsnöden, krigen, fattigdomen, svälten, sjukdomarna, hemlösheten, djurens oändliga lidanden, naturens skövlingar – jag kan hålla på hur länge som helst.

I vårt land, Sverige, ser vi inga rymdfarkoster, jag kan föreställa mig att jag ser dem för att jag så gärna vill. Jag kan föreställa mig det mesta goda som jag vill se. Inte alltid, men när glädjen och tacksamheten finns i mig så sker det. Jag känner att det är annorlunda nu, på något sätt. Förvirrat, men annorlunda. I min kropp och min tillvaro. Men det är väl för att jag vet att det har blivit annorlunda. Moder Jord har stigit upp i frekvens och jag med henne – men jag dras ner av det jag nämnde ovan. Det är ju det påtagliga! Det som sitter fast och inte känns annorlunda. Kanske rapporteringen i media om vårt orättvisa samhällssystemet hörs oftare. Kanske medkänslan är tydligare. Vad kan vi göra mer än att vandra vår väg och så gott vi kan sprida glädje, medkänsla, omsorg och kärlek? Medvetet tänka i enhetsbanor. Träna oss på att känna samhörighet med allt och alla. Inte döma, inte prata skit om varandra, men påtala brister….

Det Högre Jaget: Det är här det knyter sig, känns det som?

– Ja, hur framför vi konstruktiv samhällskritik? Vi skriver på petitioner, vi agerar på nätet för djuren, för mänskliga rättigheter – det har vi gjort förut också. Men om vi är de vi väntar på hur ska vi agera tillsammans. De flesta av oss har inte hög samhällsställning, många av oss har blivit de oanvända, pensionärerna, som i vårt land ses som för gamla redan vid 60 om inte ännu tidigare. Och hur kan vi tillsammans skapa den nya Guldåldern av Ljus? Vi behöver nytt samhällssystem, nytt utbildningsväsen, den nya ekonomin där alla får det de behöver. Gamla ”murar” ska rivas och nya byggas. Vi har blivit lovade att få hjälp av våra stjärnfamiljer, våra släktingar i Agarta, den Inre Jorden. Vi, jag, väntar på handledning, men det kanske är fel. Ska vi agera själva? Hur? Var ska vi börja. Just nu är vi i det egna inre arbetet. Det känns ofta som om vi sitter fast där. En del av oss vandrar runt till olika mediala personer och betalar dyrt för att få hjälp och vägledning. Vi kan hela oss själva – men ger upp när det inte verkar gå, och lägger över ansvaret på andra som säger att de kan hjälpa oss. Jag har en fråga.

Det Högre Jaget: Du har många frågor. Ta ännu en. Jag lyssnar.

– Är det sant att allt hade gått fortare om vi varit mer aktiva med vårt eget inre arbete och mer medvetet spridit ljuset till människor i vår närhet?

Det Högre Jaget: Om ni alla på jorden varit mer medvetna, menar du? Medvetenheten kommer inte som ett brev på posten, eller vad ni brukar säga. Ingen av er, inte du heller, har kunnat vara någon annan än den du är. Där du befinner dig i din utveckling, där kan du börja. Du kan be om vägledning, och vi finns till hands för att vägleda var och en av er, men det inre arbetet måste ske i var och en. Det kan inte köpas för pengar. Om inte Om varit – ja, då hade uppstigningsprocessen hunnit längre. Allt påverkar allt. Så som i himlen så ock på jorden. Du påverkar andra när du är den du är. Din enhetstanke att allt är Ett, att ni är En, att alla är gnistor av den Enda, av vår store Skapare – den tanken har betydelse och sprider sin verkan runt omkring dig och ut i hela universum.

Ingenting är obetydligt. Men allt har sin tid. Lev här och nu. Hitta balansen i dig själv och ha tillit till dig själv och andra. Ljuset finner sin väg ibland er och växer i styrka för varje sekund. Inget kan gå fel nu. Ha förtröstan, meditera i din egen stillhet och i grupp när du kan. Tacka och ta emot, och gläds åt att du är med nu när nya tidsåldern är i sin linda. Skaparens förtroende för mänskligheten är stort och orubbat. Skaparkraften kommer till er i den takt som var och en förmår ta in i sina hjärtan och kroppar. Den hjälp och vägledning du efterfrågar kommer, var så säker. Be om den, det skyndar på processen. Be och tacka för att allt du behöver redan finns!

– Tack! Hörs vi igen?

Det Högre Jaget: Om du så vill återkommer jag till samtal snart igen!

Nedskrivet av Inga-Lill Enadea