Arkturierna talar om tidens struktur och funktion.

Tidens Struktur.

Vi, Arkturierna, kommer till er i detta NU, för att informera er om tidens struktur och funktion. Som ni så väl vet, är tiden en illusion i tredje och fjärde dimensionen.



Tidens struktur är, att fotoner ligger i linje med och färdas längs separata matrislinjer i tredje eller fjärde dimensionens världar. Dessa matrislinjer ligger i rad och interagerar med andra matrislinjer vid 90, 120 eller 180- gradiga vinklar.



Den separata matrisen representerar formen och strukturen, på vilka de formlösa fotonerna kan bidra med medvetet ljus. (Foton – en elementarpartikel som saknar elektrisk laddning och har minsta mängd elektromagnetisk strålningsenergi)



Följaktligen representera matrisen formen av en realitet och fotonerna är den elektromagnetiska energin, liv, som håller fast och färdas längs matrisens linjer. Olika frekvenser av fotoner klibbar sig fast vid olika former av matrisen. (Frekvens – antalet svängningar per sekund, mäts i Hertz)



Kombinationen av matrisens form och fotonernas frekvenser, som häftar fast vid den matrisen, skapar resonans av den realiteten. Till exempel, har 3D matrisen många 90-gradiga skärningspunkter som är svåra att manövrera. Denna form attraherar långsamt roterande fotoner som ger resonans till fjärde dimensionens frekvenser.



Å andra sidan har en 4D matris fler 120- gradiga skärningspunkter, som skapar mindre motstånd och attraherar de snabbt roterande fyrdimensionella fotonerna.



Övergångsmatrisen mellan fjärde och femte dimensionen, ofta kallad ”Det stora tomrummet”, har många 180-gradiga skärningspunkter. När det uppstår en sammanstötning av fotoner som kommer från motsatta riktningar, kan det resulterande energifältet omvandla fjärde dimensionens fotoner till femte dimensionens fotoner, genom att stänga polariteten av separation kontra sammanhållning.



Femte dimensionen och högre upp är inte begränsade av tid. Femte dimensionens verklighet är baserad på Enhet med Nuet av den Ende. Därför uppfattas varje person, plats, situation och sak som ett uttryck av ert Jag. Och därför upplevs alla interaktioner direkt vid en 180-gradig riktning.



Om ni är i resonans med en femdimensionell verklighet, då vet ni att ni är skapare av er egen verklighet, och vad ni än konfronteras med är ER skapelse. Dessutom, när ni är ett femdimensionellt uttryck av liv, upplever ni medvetet er verklighet i 360 grader omkring er. Därför behöver ni inte vända på huvudet för att se annalkande energifält, eftersom ni ser i alla riktningar. Tredje ögat är öppet.



Skapande av Tid.



Tid skapas genom att separata, seriella linjer möts i vinklar. Eftersom de är separata matrislinjer är fotonerna anpassade för att förbli lika separata som energilinjerna de färdas på.



Separata linjer uppmuntrar till individualitet och konkurrens, i motsats till enighet och samarbete, i de högre världarna. Aktiviteter i denna struktur av verkligheten bromsas ner tillräckligt för att skapa räkningsbar ”tid” av tredje/fjärde dimensionerna. Dessutom, sammanställningen av korsningslinjerna bromsar ytterligare ner fotonernas frekvenser som förflyttar dessa matriser.



De som känner till astrologi är medvetna om att den gradvisa sammanblandningen av 120-grader som närmar sig skärningspunkten, innehar mindre fördröjning än 90-gradiga skärningspunkter. På grund av motståndskraften är anslutningen av den 90 gradiga vinkeln något kraftfull på grund av direktinförandet av de olika flödena av magnetiska energifält.



120-Gradig Skärningspunkt



När hopfogningen av matrislinjerna är gradvisa, såsom med den 120- gradiga vinkeln, kan fotonenergierna förbereda sig för nya inkommande energimönster, vilka skapar minst sagt en sensation av tid som passerar, eftersom det finns mindre friktion. All friktion, såsom stress, motstånd och konkurrens, skapa en långsammare aktivitet, ungefär som när bromsarna saktar ner farten på en bil.



Vi vill tala med er nu på vårt suggestiva språk, som när ”en bild säger mer än tusen ord.” Ni kör på en motorväg och det är mycket trafik. En skylt med blinkande text säger, ”Filen är avstängd, sväng till vänster”. Ni kan efterhand svänga till vänster och lite ”tid” går förlorad.



90-Gradig Skärningspunkt



När det finns en 90-gradig vinkel blir strömmen av flödet tillfälligt förvirrat. Det här liknar hindrandet av en långa rad med myror som tar sig fram genom att flytta en sticka genom sina led. Myrorna blir tillfälligt förvirrade och flyttar runt på ett slumpmässigt sätt. Det tar sedan ”tid” för dem att återförenas till en sammanhållen enhet.



En känsla av desorientering är vanligt när ett energimönster kommer in i er verklighet i en 90-gradig riktning, eftersom många kommer att känna sig ”förblindade”. Energi som kommer in i 90 grader kan komma väldigt nära er innan ni inser att det kommer in i ert flöde. Förvirringen som uppstår orsakar stopp av vidare rörelser framåt.



I det här fallet färdas ni längs en väg och utan förvarning kommer en bil snabbt emot er i en 90-gradig vinkel. Ni trycker ner bromsen för att undvika en kollision, eller ni kan ni försöka springa ifrån det, vilket skulle skapa en adrenalinkick i ert blod. I båda fallen kommer ert medvetande att inta högsta beredskap för att förbereda sig för strids/flykt modellen av den lägre tredje dimensionen.



180-Gradig Skärningspunkt



Den 180-gradiga skärningspunkten av energifält utgör två linjer, som bombarderar varandra från motsatta riktningar. Detta front mot front möte av motsatta energimönster skapar en övergång från tredje/fjärde dimensionen och in i femte. I början kan detta samspel bli ganska katastrofalt eftersom båda mönstren av flöde blir kraftigt störda och ibland förstörda.



Å andra sidan, den som överlever denna interaktion upplever att tiden stoppas. Det är energimönstrens färder i två olika riktningar och att bevilja den motsatta riktningens energi att sammanflätas, som stoppar tiden. Sammanflätningen av former representerar samarbete och enhetsmedvetande. Sedan ökar kraften i denna samverkande ansträngning av frekvensen av rörelsen av det elektromagnetiska energifältet in i den femte dimensionens icke-tid.



En framställning av detta samspel är det samarbete som ofta uppstår vid en kollision av många bilar. En del människor blir kanske väldigt skadade, men alla som kan gå ur sina bilar hjälper dem som behöver det. Några deltagare i den här bilden kommer att lära sig att lita på att andra tar hand om dem, och andra som hjälper till lär sig att samarbeta med andra vid behov, även om de inte känner dem.



Motsatser och Polariteter



Om motsatserna, såsom soluppgång och solnedgång, på något sätt skulle kunna smälta samman, hur skulle ni då bestämma tiden? Motsatserna, utkanterna av polariteterna, är avgörande för att upprätthålla illusionen av tredje dimensionens tid. Solen, det maskulina begreppet, regerar under dagtid och månen, det feminina begreppet regerar nattetid.



En gång i tiden bestämde månens rörelse tiden. Men alltsedan det patriarkala samhället tog över, har tiden beräknats efter solens rörelser. Därför mäts dagscykeln från 12:00 förmiddag till 12:00 nattetid.



Om tiden skulle flyttas bakåt in i det förflutna vid en och samma tidpunkt, skulle 12:00 förmiddag och 12:00 eftermiddag kollidera. Vilken ”tid” skulle det vara då? I det här fallet skulle dag och natt infalla vid samma tid.



Ert tredimensionella tänkande skulle inte kunna räkna ut ett sådant dilemma. Följaktligen skulle ni behöva förändra ert sätt att tänka och ert sätt att uppfatta er verklighet. Hur kan motsatser mötas? Tiden har arbetat så hårt för att hålla isär dem.



Det enda sättet att släppa ert livslånga beroende av 3D separation, vilket skapar 3D tid, är att förändra ert sätt att tänka. Ni har tränats genom alla era 3D/4D dimensionella verkligheter att tänka i termer av motsatta ytterligheter med lite uppmärksamhet för det som är där emellan.



Men vad händer om de två ytterligheterna löper samman? Vad skulle hända med det som var emellan de två ytterligheterna av en polaritet? Om det inte finns någon polaritet så finns det inget 12:00 förmiddag eller 12:00 eftermiddag, och det där emellan som är 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11 skulle kondenseras in i NU.



I detta ögonblick skulle ert tredimensionell tänkande, vilket baseras på separata ord uppradade i separata tankelinjer, sammansmälta med varandra eftersom många tankar påverkas inom NU. Med andra ord, tredje och fjärde dimensionernas tider skulle bli omvandlade till femte dimensionens NU.



Förstår ni hur förekomsten av tid är viktig för att skapa en polariserad verklighet? Därför är en av de viktigaste tidsfunktionerna att skapa de lägre frekvensernas resonans av den fysiska verkligheten.



Kanaliserat genom Suzan Caroll Ph.D



Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se