Överlevnadsmanuskriptet nr 182

Sedan eoner av tid har mänskligheten vandrat i skuggorna, många har de själva skapat, men nu till slut, så har en del av er lagt märke till att Ljuset skiner precis på andra sidan kanten av kratern som ni har famlat i en så lång tid. Och ni har därför tagit det på er själva att klättra ut ur denna mörka krater och närma er ljuset. Genom att göra så har ni också fått ljuset att skina än starkare, och som så, har ert handlande fört ljuset till så många andra människors uppmärksamhet. Med andra ord, vad som en gång var en dyster och mörk avgrund för många har nu börjat framträda mer klart på grund av ljuset ni tog ned i det då ni klättrade ut, så nu börjar fler och fler av er medmänniskor att lägga märke till skillnaden mellan de två tillstånden.



Låt oss förklara. Vi har ofta nämnt det faktum att ni inte bara häver er själva ut från den moras som ni har fastnat i under en så lång tid, ni manar också andra, genom ert handlande, att följa er. Vi vet att detta inte är ett nytt ämne för er, men det behövs upprepas för ni har en förmåga att låta det falla bort från ert minne. Och när det gör så händer två saker. För det första förefaller ni att tappa fokus på er egen väg, och tror att ni är bortkomna på denna avsats då ni går från mörkret upp och in i ljuset. Dessutom får en del av er en stark känsla av att ni på något sätt är ansvariga för att dra andra med er på uppför den vägen mot ljuset, och som ett resultat så bokstavligen kastar ni er själva ut från den avsatsen och tillbaka in i det djupa mörka hålet som ni just hade krälat ut ur. Båda är mycket icke konstruktiva, för att säga det minsta, och ingen av dem är en sann del av er uppgift.



Låt oss igen förklara vad er sanna väg är, nämligen att sträva efter ljuset och att förankra det på alla sätt ni kan, och därigenom säkerställa att ljuset får ett mycket säkrare grepp om er lilla planet. Och med det har ni redan gjort ett formidabelt arbete, och även om ni insisterar på att se tillbaka och in i mörkret och undvika detta allt ljusare ljus som ni står i, så har ni kommit så långt att det inte finns någon väg tillbaka. Med andra ord, även om ni förefaller att vara insnörda i väven av gångna tider så är resten av er själ redan ute och andas den friska luften av morgondagen. Och när ni gör så, så kommer ilar av frisk luft att också nå lungorna av de som fortfarande är fast i den gamla gyttjan. Som vi sa, enbart genom ert eget handlande av själv-frigörelse så kommer ni också att frigöra många andra, men ni kommer i praktiken att snärja in er igen om ni tror att ni måste hålla er tillbaka och driva andra upp från deras valda plats att uppehålla sig.



Ni skall bli de som visar vägen, som vi redan har sagt så många gånger, och detta blir nu sant på så många sätt. Som ni redan vet vid det här laget så kommer ni alla att gå mot en period då mörkret förefaller att växa förbi sin egen storlek. Eller uttryckt på ett annat sätt, då negativeten förefaller att svälja upp allt som ni tar för givet. Det kommer att göra så för att förefalla mer mäktigt än det verkligen är, då detta mörker har förlorat den mark det har kämpat så hårt för att snatta till sig. Det har förlorat mark och kommer aldrig någonsin att återfå det, men då det glider än mer ut ur dess grepp, så kommer det verkligen göra ett spektakel av att försöka bevisa det omvända. Så ert ljus kommer i högsta grad att behövas, mina kära, då ni redan har samlat på er tillräckligt av denna livsgivande substans för att kunna andas fritt även då resten av era medmänniskor känner det som att det sista andetaget av frihet sugs ut från deras lungor.



Och kom ihåg, att bara andas fritt kommer att hjälpa er att hjälpa andra att andas, ni kommer inte att bes ge bort ert ljus till andras munnar och kroppar. Detta är en varning, då det finns många där ute som känner sig tacksamma till andra, och fortfarande under illusionen att om de inte ger bort sitt ljus till andra så kommer allt att vara dömt till undergång. Detta är inte så, och bara de som väljer att hålla sig under ytan kommer att förbli där. Alla de som vill komma upp och få luft kommer att göra så, och när de ser er, så vet de att luften i det rummet är bra för dem alla. Vi talar i gåtor som alltid, men meddelandet är klart. Ert enda ansvar är att förbli lugna och fokuserade, och fortsätta att andas in ljuset och på så sätt andas ut det också. Då, och bara då, kan andra följa i era steg. De kan inte göra så om ni omedelbart slänger er ner i djupet för att driva andra upp till ytan. Då kommer ni bara att drunkna i deras drama och sorg, och med er så kommer många andra att göra detsamma. Så förbli var ni är, och gör vad ni så briljant gör, nämligen att förkroppsliga Källan i alla dess makt, och så kommer ni att fortsätta att vara en pelare av styrka i en värld som faller samman.



Svensk översättning: Per Staffan – www.st-germain.se



http://aishanorth.wordpress.com/