Anders Lotsson
År 1900 var den 44-årige Nikola Tesla en av världens mest respekterade uppfinnare. Hans växelströmsgeneratorer - den mest kända drevs av Niagarafallets vattenmassor - försåg Nordamerikas industrier med elektricitet. Men 1906 tog det slut. Vad var det som hände?
Nikola Tesla var 1,90 lång och smal. När han på 1890-talet bjöd in gäster till sitt laboratorium i New York och framkallade blixtar, lät högspänning passera genom sin kropp och fick lufttomma glaskulor att lysa genom att hålla dem i handen, var han klädd i frack, hög hatt och platåskor med tjock gummisula för isoleringens skull. Allt var tillämpad vetenskap, och Tesla påstod aldrig något annat, men för många av gästerna måste uppvisningarna ha varit rena trolleriet och det bidrog till mytbildningen.
Tesla var charmig och född till showman, men han hade svårigheter med vanliga mellanmänskliga relationer. Han gifte sig aldrig och hade enligt vad man tror inga sexuella relationer. Han hade renlighetsdille och påstod att han hade uppfångat radiosignaler från Mars. Teslas självförtroende tycks ha fått en knäck 1906, när finansiären J P Morgan stoppade hans arbete med World System.
När han dog 1943 levde han på en pension som han fick av den jugoslaviska exilregeringen. I flera decennier hade han då försett populärvetenskapliga magasin med spektakulära framtidsvisioner som allt färre tog på allvar.
■Tesla beskrev själv hur han hade förmågan att konstruera hela maskiner i huvudet. "Det är utan betydelse för mig om jag har ritningen på papperet eller i huvudet." Han påstod att han till och med kunde provköra maskinerna i huvudet och upptäcka fel och obalanser i konstruktionen.
Varför växelström?
Edison förlorade växelströmskriget därför att hans likströmsgeneratorer inte kunde producera högspänning. Maximum var 4 000 volt. Det gick därför inte att transportera strömmen längre sträckor än några kilometer. Transport av elkraft bör ske med hög spänning (volt) och låg strömstyrka (ampere) därför att energiförlusterna står i proportion till kvadraten på strömstyrkan.
Lösningen är att transformera strömmen så att spänningen höjs och strömstyrkan minskar.
Växelström kan lätt transformeras upp till tiotusentals volt, och det är lika lätt att transformera ner den. Därför kan man överföra växelström tiotals eller hundratals mil utan större förluster. Likström kan inte transformeras.
Sedan 1940-talet överförs högspänning med likström, till exempel till Gotland från fastlandet. Likströmmen framställs genom att man likriktar växelström. Fördelen är att man behöver färre ledningar än med trefas växelström.
Trefas växelström löser problemet med att växelström ger låg effekt jämfört med likström. Växelspänningen varierar i en vågrörelse 50 gånger per sekund, medan likström har full spänning hela tiden. Genom att kombinera tre parallella växelströmmar med jämnt förskjutna avstånd mellan vågtopparna får man fast spänning (tre gånger 230 volt enfas ger 400 volt trefas). Nackdelen är att det behövs en ledning för varje fas.
Fysikalisk måttenhet
Namnet Tesla lever kvar i måttenheten tesla som anger magnetfälts styrka. Normalt använder man måttenheten mikrotesla - miljondels tesla. Att man mäter i miljondels tesla ger en föreställning om vilka magnetfält som Tesla själv experimenterade med. Den mannen skulle inte ha klagat på mobiltelefoner.
Teslaspolen är välkänd bland teknikstuderande. Det är en enkel anordning som omvandlar vanlig växelström till växelström med mycket hög frekvens och mycket hög spänning. Man kan framställa spektakulära blixtar och flammor med en hemgjord teslaspole. Anläggningarna i Colorado Springs och på Long Island hade teslaspolar i kolossalformat.
Samlare av elektriska bordsfläktar i USA kallar en modell från 1890-talet för Tesla. Fläktar var en av de första elektriska hushållsapparaterna i USA. Teslamodellen tillverkades av Westinghouse och hade en växelströmsmotor som Tesla konstruerade.
Telelektroskopet
Mark Twains berättelse "From the London Times of 1904" som skrevs 1898 har en så anonym titel att det är lätt att missa den. I den figurerar en uppfinning som kallas för telelektroskopet som enklast kan beskrivas som webb-tv. Telelektroskopet var en riktig uppfinning, en tidig form av tv som patenterades av 1897 av den galiciske ingenjören Jan Szczepanik - en av teknikhistoriens bortglömda uppfinnare.
Mark Twain hade träffat Szczepanik. Han var också en av Teslas få vänner.
n I berättelsen sitter huvudpersonen i dödscellen och fördriver tiden med att följa vad som händer runtom på jordklotet i direktsändning genom telelektroskopet. Han ser den ryska armén tåga in i Peking 1904 - något som aldrig inträffade i verkligheten.
Det globala tv-nätet 1904 är en kombination av Szczepaniks elektroskop och Teslas World System.
Tesla tog för givet att man skulle kunna överföra bilder med World System, men ägnade ingen tankemöda åt den saken. Tekniken fanns ju redan i form av Szczepaniks telelektroskop och andra liknande uppfinningar.
Mark Twain skrev också om Szczepanik i artikeln "The Austrian Edison Keeping School Again" 1898.
Första gången som jag läste om Nikola Teslas "World System" trodde jag inte mina ögon. Jag kände till uppfinnaren Nikola Tesla, men World System var nytt för mig.
Nikola Tesla var en serbisk-amerikansk uppfinnare som levde 1856-1943, känd för att ha utvecklat den flerfasiga växelströmmen, för sina spektakulära uppvisningar med högfrekvent växelström och för att ha dött fattig och bortglömd.
Ritningarna för World System presenterade han år 1900. Då fanns det telegraf och telefon, och med den nyuppfunna radion hade Guglielmo Marconi skickat morsesignaler några mil genom luften.
Det var ingenting jämfört med Teslas World System. Tesla förespeglade:
Sammankoppling av alla telegrafstationer i hela världen.
Sammankoppling av alla telefonstationer i hela världen.
Hemlig och säker överföring av meddelanden för regeringar och myndigheter.
Hemlig och säker överföring av meddelanden för privatpersoner.
Överföring av maskinskrivna eller handskrivna brev och checker.
Överföring av fotografier, teckningar och dokument.
Världsomfattande nyhetsförmedling.
Världsomfattande spridning av börskurser.
Material till tidningar för tryckning var som helst, till lands och till sjöss.
Spridning av musik över hela världen.
Exakt rätt tid visas i billiga och underhållsfria klockor.
Navigering med information om position, kurs och hastighet på alla hav.
Trådlös överföring av elektrisk kraft över hela världen.
Möjlighet att påverka väder och klimat.
Det börjar bra. Det är de sista två punkterna som förstör alltihop.
Allt utom de två sista punkterna finns nu, så de är bevisligen möjliga. Om Tesla bara hade nämnt hyperlänkar hade han beskrivit World Wide Web. Till och med navigationssystemet finns, tack vare Håkan Lans. Vi har radio, fax och gps. Men trådlös överföring av elektrisk kraft?
Och påverka vädret?
Vem har inte önskat interaktiva väderkartor på webben. Dra molnen till papperskorgen när det blir mulet. Klicka på solen så skiner den.
Men tyvärr. Det finns inga hyperlänkar till himlen. Men länkar till himlen var just vad Tesla ville bygga.
Var det en galnings hugskott? Det finns en viktig invändning mot den förklaringen.
Svårslagen historieförfalskning
År 1900 var den 44-årige Nikola Tesla en av världens mest respekterade uppfinnare. Hans växelströmsgeneratorer - den mest kända drevs av Niagarafallets vattenmassor - försåg Nordamerikas industrier med elektricitet.
Under "växelströmskriget" hade han gått i närkamp med den omåttligt populäre Edison och vunnit. Industriimperiet Westinghouse hade blivit stort på hans patent. Konkurrenten General Electric betalade för rätten att använda samma patent. Om Tesla sa att något skulle fungera så fungerade det.
Men ändå.
Trådlös överföring av elektrisk kraft?
Påverka vädret?
Det är ju bara att konstatera. Hundra år har gått. Tesla sa att det skulle fungera, men det blev inget.
Han försökte verkligen. Under några år runt 1900 byggde Tesla jättelika torn i Colorado och på Long Island där grannarna häpnade över sprakande elektriska urladdningar. 1906 tog det slut. Tesla levde till 1943, men storhetstiden var över. Han förbrukade sin kapacitet på World System.
Nikola Tesla har förpassats till fotnoterna. En normalt normalt allmänbildad person känner till uppfinnare som Bell (telefonen), Edison (glödlampan och fonografen) och Marconi (radion).
Teslas första växelströmsgenerator står uppställd i Smithsonian Institution i Washington, och framför den står en byst av Thomas Alva Edison - ett svårslaget rekord i teknikhistorisk förfalskning.
Onekligen är det lättare att bli ihågkommen för radion, telefonen eller fonografen än för aldrig så snillrika generatorer och elektriska motorer.
Men jämsides med marginaliseringen finns en undergroundrörelse som ser Tesla som ett bortglömt geni. I den undergroundrörelsen finns allt från respekterade ingenjörer och forskare till skollärare och serber som är stolta över sin landsman, och man finner allt från sakliga diskussioner om Teslas patent och försök att testa dem experimentellt till vildögda konspirationsteorier och kulter inom new age-rörelsen.
Bilden av det bortglömda geniet sammanfattas väl av undertiteln på en av de senaste Teslabiografierna: The man who invented the twentieth century.
Att Nikola Tesla uppfann radion före Marconi är, för Teslafantasterna, en självklarhet.
Obestridligt är att 1897, samtidigt som Marconi kämpade med att sända en morsesignal några kilometer genom luften, visade Tesla upp en radiostyrd båt i en vattentank på världsutställningen i Chicago.
Tesla påstås också ha kommit på principen bakom radarn tjugo år före alla andra, men han patenterade den aldrig.
Han patenterade däremot hastighetsmätaren, varvräknaren och en märklig bladlös turbin som fick vänta till 1990-talet innan någon tjänade pengar på den. 1903 patenterade han logiska kretsar, vilket hindrade de första datorföretagen att göra samma sak på 1940-talet.
Domedagsprofeter såg Teslas teknik bakom mystiska långvågssändningar från Sovjetunionen runt 1980 och numera bakom det amerikanska försvarets nät av extrema långvågssändare, Haarp. De tror att Haarp påverkar vädret.
Elektrisk bil
En mytoman som kallade sig för Teslas sista medarbetare och som skrev science fiction-romaner tillskrev Tesla uppfinningar som ingen annan har sett: en talinspelningsapparat utan rörliga delar som klarade en timmes inspelningar och en elektrisk bil som gick hundratals mil på en uppladdning. Tesla ska ha kört omkring i den fantastiska bilen på 1930-talet.
Bilen finns inte kvar, inga patent, inga ritningar och Tesla själv sa aldrig något om den elektriska bilen.
Litteraturen om Tesla är full av villospår. Den första biografin, "Prodigal Genius", kom ut 1944, ett år efter Teslas död, och är full av fel.
Senare biografier är bättre. Det finns tusentals webbsidor om Tesla, men det står samma saker på många av dem. Några är riktigt bra.
Men man får leta länge innan man får någon rätsida på Teslas World System.
Missnöjd med likström
Nikola Tesla var serb och föddes i en by i Kroatien 1856. Hans far var ortodox präst och ville att sonen också skulle bli präst, men Nikola hade uppenbarligen andra intressen, och fadern insisterade inte.
Nikola fick studera till ingenjör på högskolan i Graz och på universitetet i Prag - allt låg fortfarande i det österrikisk-ungerska kejsardömet.
I Graz hade Teslas professor visat upp en av de första användbara elektriska generatorerna, uppfunnen av belgaren Theophile Gramme.
"Grammes ring" alstrade växelström - det är svårt att undvika - men den omvandlade på ett enkelt men sinnrikt sätt växelströmmen till likström. Tesla kritiserade generatorn för de släpande metallborsten som gnistrade och sprakade när de uppfångade strömmen och han tyckte att det var onödigt att likrikta växelströmmen.
Den tålmodige professorn ägnade en hel lektion åt att förklara varför man måste ha likström.
Professorn förklarade att unge herr Tesla säkert skulle åstadkomma stora ting, men att han aldrig skulle lyckas driva en elektrisk motor med växelström.
Dittills hade alla försök att konstruera en växelströmsmotor misslyckats. Det var som att driva ett kvarnhjul med en gungbräda.
Att växelströmmen skiftar mellan plus och minus var inget problem. Problemet var övergången. På vägen mellan plus och minus finns noll, och när spänningen är runt noll är maskinen orkeslös.
Arbetade på telegrafverket
Tesla fick arbete på telegrafverket i Budapest 1881 men ägnade dag och natt åt att fundera på växelströmsmotorn.
Som han själv beskriver det var han nära total kollaps när lösningen slog honom som en blixt från klar himmel. Han skulle använda två växelströmmar med 90 graders förskjutning.
Det innebär att när den ena spänningen är på noll, och alltså inte uträttar något arbete, så är den andra spänningen på topp. Motorn får därför kraft utan avbrott och går jämnt.
Tesla hade uppfunnit flerfasströmmen.
Visserligen tvåfas, inte trefas som ger helt jämn spänning. Men steget från tvåfas till trefas var lätt att ta.
Han rationaliserade också bort de gnistrande och sprakande borstarna genom att vända ut och in på den traditionella generatorn och motorn - i princip är en elmotor och en elektrisk generator samma sak.
I stället för att låta spolar med koppartråd rotera mellan stillastående magneter, som Gramme gjorde, lät Tesla en magnet rotera mellan stillastående spolar med koppartråd. Att leda bort den genererade strömmen från stillastående spolar i en generator krävde inga släpande borstar, bara vanlig koppartråd, och lika enkelt var det att förse Teslas elmotor med ström.
I flera år bar han lösningen i huvudet.
Så småningom hamnade han i New York som medhjälpare till Edison. Edison hade uppfunnit glödlampan men insåg att han inte bara kunde sälja glödlampor.
Han måste ha ett komplett system med elverk, elledningar och armaturer. Det måste vara pålitligt och det måste vara säkert.
Lurad av Edison
Tesla försökte övertyga Edison om att växelström var den enda lösningen.
Edison slog dövörat till. I stället erbjöd han Tesla 100 000 dollar om han löste ett allvarligt problem med Edisons likströmsgeneratorer. Tesla arbetade dag och natt och löste problemet på några månader. När han bad Edison om pengarna blev han utskrattad:
- Tesla, ni förstår inte vår amerikanska humor.
Så Tesla sa upp sig. Han hade inga pengar. För att slippa svälta grävde han diken i ett år.
1887 lossnade det. Tesla startade eget och under några intensiva månader lämnade han in patent efter patent baserade på det mentala blixtnedslaget i Budapest.
Han blev en celebritet i den framväxande elindustrin och blev inbjuden att hålla tal inför American Institute of Electrical Engineers. I publiken satt företagaren George Westinghouse som erbjöd sig att köpa Teslas patent för en miljon dollar.
Tesla kontrade med att begära en miljon dollar plus en dollar för varje hästkraft som genererades. 73,5 cent per kilowatt.
Det var ett avtal som hade kunnat göra Tesla rikare än Bill Gates.
Westinghouse var beredd att betala vad som helst för att kunna konkurrera ut Edison.
Westinghouse och ingenjören William Stanley hade redan konstruerat ett växelströmssystem som var mer effektivt än Edisons likströmssystem.
Teslas teknik gjorde skillnaden solklar - för alla utom Edison.
Dödsstraffet vapen mot växelström
Edison var stolt över att han inte visste något om elektricitetslära. Han ansåg att teoretiska kunskaper hindrade kreativiteten.
Med sin enorma arbetsförmåga prövade han sig fram.
Tesla sade att om Edison fick i uppgift att hitta en nål i en höstack så skulle han undersöka strå efter strå tills han hittade nålen.
Edison hade satsat miljoner på likström och han vägrade medge att han hade fel.
Det blev krig.
Växelströmskriget blev en kraftmätning av episka mått, inte minst för att Edison hade så uppenbart fel och Tesla hade så uppenbart rätt.
Edison spelade på sin enorma popularitet, men Tesla visade sig ha talang för showmanship.
När Edison påstod att växelström var livsfarlig och borde förbjudas kontrade Tesla med offentliga uppvisningar med elektriska blixtar och blå flammor där han lät högfrekvent växelström passera genom kroppen.
Edison gav sig inte och hans metoder blev avskyvärda. Inför publik avlivade han djur med växelström. Han började med hundar och katter och fortsatte med kor och hästar.
Till sist återstod bara att döda människor.
Därför uppfann Edison den elektriska stolen och den dödsdömde fången William Kemmler gav sitt liv 1890 i kampen mot växelströmmen.
Tyvärr fick Kemmler inte den snabba smärtfria död som Edison utlovade, utan han stektes långsamt till döds i flera omgångar.
Medan växelströmskriget fortfarande pågick manövrerade Edisons finansiärer ut honom ur hans företag som blev General Electric.
Westinghouse klarade sig bättre. Han var också trängd av bankerna, men klarade sig ur penningknipan genom att gå till Tesla och klaga. Om företaget måste betala Teslas royalty på 73,5 cent per kilowatt blev det inget över för investeringar. Då skulle bankerna ta över.
Tesla böjde sig och sålde sitt royalty för ett hemligt engångsbelopp, troligen några hundra tusen dollar.
Amerikanskt perspektiv
Efter att Westinghouse först ordnat elektrisk belysning med växelström till världsutställningen i Chicago och sedan tagit hem uppdraget att bygga ett elkraftverk i Niagarafallet var växelströmskriget över. General Electric övergav likströmmen och betalade Westinghouse för rätten att använda Teslas patent.
Det var inte första gången. Genom en bulvan hade Edison skaffat rätt att använda dödsstraffmotståndaren Teslas patent när han konstruerade den elektriska stolen.
Nu var både Tesla och Edison utmanövrerade.
Växelströmskriget ser ut som en historisk kraftmätning, men det är det amerikanska perspektivet. Det hade inte blivit något krig om inte Edison hade varit så tjockskallig.
I Europa fanns ingen Edison. Ingen kämpade emot, så på 1890-talet infördes trefas växelström över hela kontinenten.
Sverige hade sin egen Tesla, ingenjören Jonas Wenström som patenterade ett komplett system för trefas växelström 1890. Hans patent blev grunden för Asea, numera ABB.
Wenström byggde 1893 en kraftstation i Hällsjön som levererade 9 500 volts växelström till Grängesberg 15 kilometer bort. Inte lika imponerande som Niagara, men stolta svenska teknikhistoriker brukar peka på att Wenström var först.
Då glömmer de Westinghouses kraftstation i Colorado, byggd av William Stanley enligt Teslas patent, som 1891 försåg en gruva i Telluride med 3 000 volts växelström från en kraftstation fyra kilometer bort.
När växelströmskriget pågick på 1890-talet var Tesla sysselsatt med annat. Hans medarbetare berättade för honom om Marconis försök med trådlös telegrafi, och Tesla ska ha svarat:
- Låt honom hållas. Han använder 17 av mina patent.
Staten slapp skadestånd
Det tog nästan 50 år, och det gällde inte 17 patent, men 1943 fastslog USAs högsta domstol att Tesla hade rätt.
Det är ett utslag som tusentals Teslabeundrare älskar att tala om. Få av dem har läst det.
Får man tro Teslabeundrarna så är det solklart. Högsta domstolen bestämde 1943 att det som står i alla skolböcker är fel. Det var inte italienaren Guglielmo Marconi som uppfann radion. Det var Nikola Tesla.
I själva verket är högsta domstolens utslag lika övertygande som när en senare upplaga av samma domstol år 2000 bestämde att George W Bush vann presidentvalet i stället för Al Gore.
Skillnaden är att presidentvalet fick historiska konsekvenser. Men den mönstergilla utredningen från 1943 om vem som var först med vad under radioteknikens barndom var dammig redan innan bläcket på domarnas underskrifter hade torkat.
Högsta domstolens utslag om radiopatentet är riktigt spöklikt.
Både Marconi och Tesla var döda.
Patentet hade gått ut.
Marconi Wireless Company, som hade lämnat in stämningen mer ån tjugo år tidigare, var ett tomt skal som fanns kvar enbart för att driva målet. Resten hade RCA köpt 1919.
Och domarna i USAs högsta domstol var naturligtvis inga experter på radioteknik. Tre av dem reserverade sig, en avstod.
Den enda praktiska konsekvensen blev att amerikanska staten slapp betala skadestånd för patentintrång till spökföretaget Marconi Wireless Company.
Till det kan läggas att 1943, när utslaget kom, var USA i krig med Italien. Så politiskt kunde det säkert vara tacksamt att beröva italienaren Marconi äran av att ha uppfunnit radion.
Välspridd myt
Men ingenstans skriver domstolens majoritet att det inte var Marconi, utan Tesla, som uppfann radion.
Det är en vandringssägen som upprepas både av kunniga populärvetenskapliga skribenter och av halvreligiösa Teslabeundrare, men de har uppenbarligen inte läst vad högsta domstolen skriver.
Guglielmo Marconis rykte som radions uppfinnare grundas på två patent.
Det första, från 1897, gäller en anordning som inte skiljer sig särskilt mycket från den apparat som Heinrich Hertz hade i sitt laboratorium. Heinrich Hertz upptäckte radiovågorna och konstruerade apparater som kunde sända och ta emot radiovågor, men bara på korta avstånd.
Marconi insåg att man kunde använda radiovågor för att sända meddelanden i morsekod. Idén var han inte ensam om, men han blev berömd när han lyckades få den att fungera på flera kilometers håll. Det berodde bland annat på att han konstruerade en bra antenn - och så var Marconi duktig på marknadsföring. Inom några år hade alla handelsfartyg skaffat radiotelegrafi eller, som det hette, gnist.
Men det är inte det patentet som det gäller här.
1900 lämnade Marconi in en ny patentansökan på radiosändare- och mottagare. Fortfarande var det en primitiv apparat.
Marconi var bara intresserad av radiotelegrafi - att sända och ta emot kortvariga impulser av radiovågor som utlöses av elektriska gnistor - och han försökte inte konstruera en sändare som kunde överföra en kontinuerlig radiosignal med tal eller musik.
Sådana kom inte förrän på 1910-talet.
Men Marconis nya patent gav bättre möjligheter till avstämning - det som vanliga radioanvändare kallar för stationsinställning. Redan 1900 var det så många som ägnade sig åt radiotelegrafi att de störde varandras signaler, och det var inte bara Marconi som utvecklade metoder för avstämning för att hålla isär signalerna.
Därför tog det många år innan Marconi fick patentet accepterat första vändan, och 40 år senare underkändes det definitivt.
Domstolen ansåg 1943 att Marconis konstruktion hade föregripits av både både engelsmannen Oliver Lodge och amerikanen John Stone Stone.
Samt av Nikola Tesla.
Det är något konstigt med domstolens motivering. För Stones patent beskrivs utförligt, sida upp och sida ned, medan Tesla får ungefär en sida.
Tesla hade redan 1897 sökt och fått patent på ett system med sändare och mottagare som var likt systemet i Marconis patentansökan från 1900.
Inte nog med det. Redan 1893 hade Tesla föreslagit en liknande lösning i ett föredrag i Philadelphia.
John Stone Stones patent var inspirerat av Teslas förslag, och det förnekade han inte.
Taktik från domstolen
Tesla skrev i sin patentansökan 1897 att kretsarna skulle avstämmas - men skrev inte hur det skulle gå till. Tesla överlät den saken till "dem som besitter färdigheter i konsten".
Både Lodge och Stone beskrev däremot hur det skulle gå till. Stone använde en metod som, enligt honom själv, Tesla hade uppfunnit.
Man kan alltså undra varför domstolen ägnade sida efter sida åt att jämföra Stones patent med Marconis när allt som fanns i Stones patent enligt domstolen hade föregripits av Nikola Tesla.
Det kan ha varit god taktik. För om man läser Teslas patent 645 576 så verkar det inte handla om radio. Patentet heter "System för överföring av elektrisk energi".
Radio är visserligen ett system för överföring av elektrisk energi. Men den elektriska energi som en radioantenn tar emot räcker inte för att hålla en glödlampa tänd eller för att koka en kopp kaffe. På 1890-talet varade signalen från en radioantenn dessutom bara i någon sekund åt gången.
Men Nikola Tesla talar i sitt patent inte om att koka kaffe eller tända glödlampor.
Han skriver om trådlös överföring av stora mängder elektrisk energi. Han skriver om hur han kan försörja hela industrier med elektrisk energi som ska sändas genom luften på tio eller tjugo kilometers höjd. Inte som radiovågor, utan på samma sätt som när man sänder elektrisk ström genom en kopparledning.
Det låter inte klokt.
Marconis Wireless Companys advokater högg direkt. Teslas patent var, hävdade de inför domstolen, uppenbarligen ren science fiction. 1943 fanns det inga industrier som försörjdes med elektrisk kraft genom luften. Lika lite som nu.
Så domstolen kanske föredrog att ställa Marconis patent mot den mer jordnära John Stone Stones patent.
Det spelade ju ingen roll. Uppgiften var att granska Marconis patent, inte att avgöra vem som uppfann radion.
Marconi och Tesla blev vänner
Tesla nämnde radio bara i förbigående i sitt patent från 1897. Han var besatt av andra möjligheter. Han skrev i en bisats att tekniken också kunde användas för överföring av meddelanden. Men för Tesla var det något man fick på köpet om man införde hans World System med trådlös överföring av elektrisk ström.
Själv bråkade han aldrig med Guglielmo Marconi om vem som uppfann radion. De två uppfinnarna blev vänner och lär ha samarbetat.
Båda påstod att de hade uppfångat radiosignaler från Mars.
Båda påstod att de hade uppfunnit en "dödsstråle" - på 1920-talet försökte alla militärmakter med självaktning konstruera dödsstrålar.
Och i Sydeuropa och Latinamerika finns en mytbildning om Marconi som är ännu mer fantasifull än den som omger Tesla. Marconi dog 1937 vid 63 års ålder, men enligt myten var dödsfallet en välarrangerad bluff som gav Marconi chans att försvinna med sina närmaste medarbetare till en hemlig stad i Venezuelas urskogar där han konstruerade flygande tefat.
Myterna om Nikola Teslas död är mer beskedliga. Han dog verkligen, men redan efter några dagar började det spridas rykten om hans kvarlämnade papper.
I den första Tesla-biografin efter hans död, "Prodigal Genius" av John O'Neill från 1944, står det att FBI bröt upp Teslas kassaskåp och beslagtog hans efterlämnade papper.
Det har FBI förnekat och förnekat och förnekat. I FBIs arkiv finns under namnet Tesla en lång rad brev från människor som har läst "Prodigal Genius" och som vill veta var Teslas hemliga papper finns. FBI-chefen J Edgar Hoovers sekreterare verkar ha haft ett färdigskrivet svarsbrev som användes flitigt.
Hoover förklarar att det var "förvaltaren av utländsk egendom" som bröt upp kassaskåpet av den enkla anledningen att Tesla inte hade några amerikanska arvingar. Allt måste tas i förvar tills Teslas enda arvinge, en jugoslavisk medborgare, kunde hämta det.
Så småningom hamnade mycket av Teslas kvarlämnade papper på Teslamuseet i Belgrad.
Om några sensationella men okända uppfinningar hamnade i händerna på det amerikanska militär-industriella komplexet så är de fortfarande okända.
En omvänd åskledare
Vad är då systemet för överföring av elektrisk energi?
Det är grunden för Teslas World System.
Enklast är att beskriva det som en omvänd åskledare.
Tesla insåg tidigt att man kunde överföra elkraft utan returledning. Man kan ju ta returströmmen genom jorden och spara koppar. Tänker man som en uppfinnare är nästa steg givet. Ta bort den andra ledningen också.
Jorden var redan upptagen, så vad fanns det för alternativ?
Luften omkring oss leder uppenbarligen inte elektricitet - om den gjorde det skulle våra vanliga elektriska apparater kortslutas direkt.
Men Tesla visste att uttunnad luft leder elektricitet. Han gissade därför att den tunna atmosfären på tio eller tjugo kilometers höjd leder elektricitet.
Alltså borde man kunna använda luften däruppe som en elektrisk ledning.
Praktiskt återstod problemet att sända ström upp till den höjden. Även i Colorado Springs var han bara på tvåtusen meters höjd. Men han visste att det finns ett sätt att göra vanlig luft ledande. I närvaro av mycket stora elektriska laddningar joniseras luften, det uppstår blå flammor och blixtar.
Så Tesla pumpade upp stora elektriska laddningar - så stora att han en gång slog ut elverket i Colorado Springs - i en åskledarliknande antenn, samtidigt som han matade ned motsvarande laddning i jorden.
I stället för att ta emot naturliga urladdningar från himlen genom en åskledare skickade han alltså upp konstgjorda urladdningar i motsatt riktning.
Enligt loggboken från Colorado Springs lyckades han en gång överföra tillräckligt med kraft för att tända 200 glödlampor på 40 kilometers håll.
Anordningen som tog emot elkraften från himlen var i princip en åskledare.
Samtidigt iakttog han andra fenomen.
Den väldiga antennen som Tesla pumpade upp växelström i fungerade med nödvändighet som en radiosändare. Det var den likheten som domstolen tog fasta på 1943. Tesla experimenterade med växelström i olika frekvenser. Hans specialitet var högfrekvens, men i Colorado Springs upptäckte han att extremt låga frekvenser - långvåg - hade märkliga egenskaper.
Dels når man runt hela jordklotet med långvågsradio. Långvågsradio kan till och med tränga igenom vatten.
Dels upptäckte han att atmosfären mellan jordytan och det som vi numera kallar för jonosfären - de elektriskt ledande luftlagren på över fyrtio kilometers höjd - har en egenfrekvens på runt sju svängningar per sekund.
Genom att sända ut den frekvensen från sitt höga torn kunde han få atmosfären att svänga som en tongaffel.
Han trodde att han kunde använda den effekten för att manipulera den elektriska laddningen i jordytan.
Jordytan är fulladdad med elektricitet, men vi märker det normalt inte eftersom strömmen inte har någonstans att ta vägen. Vi är lika säkra som fåglarna på elledningarna. Det är bara under åskväder som det slår blixtar mellan molnen och jordytan.
Men om man kunde förskjuta jordytans elektriska laddning genom att utnyttja atmosfärens egenresonans skulle man, trodde Tesla, kunna tappa den på elektrisk kraft som när man hämtar vatten ur en brunn.
Radiosignaler över Atlanten
Tesla fick pengar från finansmannen JP Morgan, flyttade till Long Island utanför New York och byggde en jättelik anläggning, Wardenclyffe, för 150 000 dollar.
Tornet var 55 meter högt och toppades av en stålkupol som vägde över femtio ton. Målet var att sända meddelanden till Europa och att överföra elektrisk kraft trådlöst.
Samtidigt sände Marconi radiosignaler över Atlanten med mycket blygsammare medel.
Tesla såg honom aldrig som en konkurrent. Han såg hela tiden trådlös överföring av elektrisk kraft som det viktiga:
- Jag har uppfunnit en kniv. Man kan skära med den vassa eggen. Jag vet mycket väl att man kan skära smör med den slöa sidan, men det är inte det som kniven är till för. Man får inte låta antennen avge 90 procent i elektromagnetiska vågor och 10 procent i strömvågor, för elektromagnetiska vågor försvinner när man kommit några bågminuter runt klotet, men strömmen går till jordens bortersta ände och kan återvinnas.
Så sa han 1916.
Då hade det gått tio år sedan JP Morgan satte stopp för projektet genom att vägra satsa mer pengar.
Författaren Robert Lomas tror att JP Morgan avsiktligt såg till att projektet misslyckades eftersom han såg trådlös elektrisk kraft som ett hot. Man kunde ju inte ta betalt.
En enklare förklaring är att det inte fungerade.
Nu börjar World System att få konturer. Tesla hade en klar idé om hur han skulle överföra elkraft trådlöst. Och metoden han använde förklarar varför han trodde att han kunde påverka vädret. Blixt och dunder är onekligen en form av väder.
Långvågsradion fick man på köpet och med långvågsradion överföring av telefonsamtal, bilder, börskurser, nyheter och tid.
Teslas löften om säkerhet bygger på patent på en form av logiska kretsar. Man skulle bara kunna ta emot ett meddelande om man samtidigt infångade en signal på en annan frekvens som fungerade som en nyckel.
Han kom också på tekniken med hoppande frekvenser för att försvåra avlyssning.
Långt efter Teslas död 1943 har hans teknik använts för att förklara märkliga långvågssändningar från Sovjetunionen och det amerikanska försvarets nät av långvågssändare, Haarp.
Det är fullt följdriktigt att konspirationsteoretiker påstår att radiovågorna från Haarp påverkar klimatet. Men den enda av Teslas bortglömda tekniker som amerikanska försvaret bevisligen använt är de konstgjorda blixtarna som länge användes i utbildning av piloter.
Det finns tusentals webbsidor om Tesla, några är riktigt bra. Till exempel Master of Lighting (bygger på tv-serie i amerikanska PBS).
No comments:
Post a Comment