Gruvdriften - en underskattad miljöfara

Senaste åren har det flera gånger rapporterats om s.k. "Goda Nyheter" om att nya malmfyndigheter hittas i Sverige som ger nya jobb. Av denna anledning har vi i 2000-Talets Vetenskap tittat lite närmre på miljökonsekvenserna av gruvdrift och de är förfärande!!



Gruvdriften - en underskattad miljöfara



En kubikkilometer av det urberg som finns under oss innehåller oerhörda mängder av kvicksilver, bly, kadmium, uran, aluminium osv. Det skulle orsaka oss stora bekymmer om dessa metaller "släpptes lös" bland oss.



Den inkapsling i urberget som skedde vid vår planets födelse kan kallas "helig". Den garanterar att alla ämnen som finns under oss och vår biosfär inte ska "släppas lös" och ändra villkoren för livet på jorden. Inkapslingen är också en "helig" försegling efter som människan inte kan återskapa den.

Så länge enbart erosionen och i viss mån vulkanutbrott stod för doseringen av nya metaller och andra ämnen till biosfären gick det bra. Då innehöll vattnet, åkerjorden och allt levande inte större halter av ämnena än vad vi var anpassade till.

Ungefär samma mängd ämnen som frigörs sedimenterar nämligen på havets och sjöarnas bottnar. Härigenom hålls halterna i balans genom detta utdragna kretslopp (den geologiska cykeln). Man har uppskattat att en atom som rycks loss från berggrunden cirkulerar i biosfären i cirka 100.000 år, innan den fastläggs och så småningom blir en sedimentär bergart igen. Observera att erosionen och denna fastläggningsmekanism under jordens historia successivt har anpassat sig till varandra. Under den tid som människan har funnits på jorden har de varit i balans.





Gruvavfallet



Den tekniska utvecklingen har gett oss otroligt effektiva bearbetningsapparater för att förstöra inkapslingen i berggrunden och transportera råvaran vidare. Vi använder exempelvis tryckluftsborrar, dynamit, grävmaskiner, truckar, lastfordon och stora anrikningsverk.

--------------------------------------------------------------------------------

Bildtext: Gruvtåg som hämtar upp malm ur underjorden.

--------------------------------------------------------------------------------

Redan här börjar miljöförstöringen. Runt gruvorna och anrikningsverken växer enorma högar av gruvavfall, både s k varp och sandmagasin, med stora mängder metaller utan inkapsling. Observera att all malm, kol, olja etc är förorenad av många ämnen. Även om människan bara är intresserad av en viss råvara, har hon ändå brutit inkapslingen för en stor mängd andra ämnen, som alltid finns i gruvornas malm. Även om dessa oönskade ämnen avskiljs vid gruvan eller någon annanstans, finns de kvar på något upplag och sprids därifrån i stället. Det är särskilt tungmetaller och radioaktiva ämnen som är farliga.

Regnet lakar ut metallerna som förgiftar sjöar och grundvatten i gruvbygderna och ger förhöjda tungmetallhalter i omgivande sjöar och vattendrag.

För att utvinna uran och alla andra metaller måste således stora mängder berg brytas och avfallshögarna växer snabbt. Enligt en uppskattning alstras cirka 30 miljoner ton gruvavfall per år i Sverige (1993 års uppgifter). Det är ungefär 10 gånger mer än allt hushållsavfall (cirka 2,5 miljoner ton).





Uran



Det svenska kärnkraftsprogrammet behöver cirka 1.300 ton uran per år. Vid utvinningen av denna mängd bildas cirka 4 miljoner ton gruvavfall, som lämnas kvar i brytningsländerna. Vi orsakar på detta sätt miljöförstöring i andra länder.

Ur de rikaste gruvorna kan man få fram cirka 10% användbart material. Retsen, cirka 90%, är avfall i form av krossat berg som lämnas. Från övriga mindre uranrika gruvor, är det tiondels procent som är användbart material. För att utvinna uranet krossas bergmassor till sand och blandas med kemikalier som förutom uranet löser upp andra tungmetaller som sedan sprids i miljön.

Det går inte att spåra ursprunget av det uran som svenska kärnkraftverk använder. Allt uran i processen från gruva till kärnbränsle blandas samman i något som kallas uranhexafloridkonverterare. Det sker hos något av de ganska få företag i världen som framställer kärnbränsle.





Förbud i Sverige



I Sverige har vi förbud mot att bryta uran, och argumentet är att det inte lönar sig.

- Det lönar sig inte att stå för de miljökostnader som det skulle leda till. Det är billigare att förstöra någon annanstans. Jag tycker det är en moralisk och etisk fråga om man tycker att det är okej att stora områden blir obeboeliga och oanvändbara för tusentals år, att barn nedströms gruvor föds med missbildningar och att gruvarbetarna får cancer, säger Miles Goldstick i Miljötidningen nr3 2004.





Kvicksilver



Kvicksilver, kadmium, bly och deras föreningar anses särskilt farliga. I Sverige är problemet med förhöjda kvicksilverhalter i miljön, främst höga halter i insjöfisk, gammalt och välkänt. Trots nationella insatser är nedfallet av kvicksilver fortfarande stort över Sverige, ca 4,2 ton per år, p.g.a. långväga lufttransporter främst från Europa men även från andra delar av världen. De årliga svenska utsläppen till luft beräknas vara 0,7 ton.

Kvicksilverhalterna i insjöfisk överskrider WHO/FAO:s gränsvärde på 0,5 mg kvicksilver /kg fisk i hälften av Sveriges sjöar - vilket motsvarar ca 50 000 sjöar!!!

Trots att nedfallet av kvicksilver har minskat de senaste årtiondena är det inte tillräckligt för att förhindra att metallen ackumuleras. Halterna ökar med ca 0,5 % årligen i skogsmarkens översta lager och är i södra Sverige redan över de nivåer som visat sig ge effekter på markbiologiska processer och organismer. Detta kvicksilver utgör även en källa till metylkvicksilver genom urlakning till vattensystem.





FAKTA



Kvicksilver och dess föreningar, främst metylkvicksilver, har framförallt negativa effekter på nervsystemet och dess utveckling, samt negativa effekter på hjärt-kärlsystemet, immunsystemet, reproduktionssystemet samt njurarna. Störningarna av nervsystemets utveckling och toxiciteten för det centrala nervsystemet är de känsligaste och mest väldokumenterade effekterna.







Kadmium



Den största exponeringskällan för kadmium hos människa (den icke-rökande delen av befolkningen) är kosten. Kvinnor med låga järndepåer har generellt högre kadmiumbelastning, till följd av ett högre upptag av kadmium i magtarmkanalen, än män. Tusentals kvinnor i Sverige och långt fler i övriga Europa beräknas ha förhöjda kadmiumnivåer i njurarna. Tillförseln av kadmium till åkermark främst via handelsgödsel och rötslam har minskat. Det sker dock fortfarande en genomsnittlig nettoökning av kadmiuminnehållet i åkermark. Den viktigaste åtgärden för att begränsa tillförseln till svensk åkermark är att begränsa nedfallet vilket står för den övervägande delen av den totala kadmiumtillförseln.





FAKTA



Kadmium ansamlas framför allt i njurarna och det är också där som skador i första hand konstaterats. Vid ungefär samma exponeringsnivå då skador på njurar uppkommer har effekter på bentätheten observerats. Resultatet av senare tids forskning tyder på att effekter kan uppkomma vid lägre exponeringsnivåer (kadmiumbelastning) än vad som anges i tidigare riskbedömningar av kadmium.







Bly



Halter av bly i skogsmark i södra Sverige är i nivå med eller högre än de nivåer där effekter kan befaras. Det finns därför välgrundade misstankar om att bly redan idag ger negativa effekter i stora delar av svensk skogsmark. Detta kan innebära effekter på markorganismerna som lever i det översta markskiktet. De förhöjda koncentrationerna innebär också risker för att metallen ska tas upp av däggdjur och fåglar som lever i skogslandskapet.





FAKTA



Exponering för bly kan ge skador på nervsystemet och medföra försämrad kognitiv utveckling och intellektuell prestationsförmåga, foster och små barn är speciellt känsliga. Andra effekter är högt blodtryck och ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna.







Ingen kontroll



Varje miljöprogram eller ekologisk modell som avser att rädda vår planet måste vila på följande grundläggande princip:

Människan får inte utvinna och sprida ämnen i större omfattning än det som naturligt stöts av.

De ämnen som människan hämtar upp och för in i biosfären slutar så småningom som avfall. Vi tappar kontrollen över dem och genom naturbundna spridningsprocesser trissas halterna upp överallt i biosfären. Detta är den yttersta orsaken till miljöförstöringen i vår samtid.

Spridningen leder till att höga halter på ett ställe sjunker och låga halter på ett annat ställe ökar. Spridningen går snabbast i luften, långsammare i vatten, och långsammast i marken.



Fortsätter vi hämta upp tungmetaller ur marken kommer detta att så småningom sluta som för människan på samma sätt som för jästsvampar i sockerlösning. De förgiftas av sitt eget avfall när alkoholhalten i sockerlösningen når en kritisk nivå!





Källor:



Arvet av Gunnar Lindgren



Miljötidningens temanummer om kärnkraft 3/04



Kemikalieinspektionens hemsida: http://www.kemi.se