Överlevnadsmanuskriptet nr 205

8 0kt, 2012


Mänskligheten som art har alldeles för länge haft tron att den inte är förmögen att göra något annat än att följa i sina förfäders fotspår. Med andra ord, för många är tanken att öppna upp sig inför idén att vi inte är de enda kännande varelserna i vårt kända universum, inget mer än en fantasi, eftersom de anser sig själva vara skapelsens höjdpunkt. Och som sådan, kan ingenting göras utan att mänskligheten skulle vara upphovsmannen till detta. Och de ser även detta som deras befogade rättighet, eftersom de ser resten av världen som omger dem, som deras domän.



Men nu, när fler och fler av er börja vakna upp till det faktum att mänskligheten inte är ensam i denna enorma rymd, börjar idén om att vara överlägsna andra levande varelser också att falla sönder, och detta med rätta, eftersom ni inte står högre än någonting eller någon annan. Ni är bara en prick i skapelsen, men tillsammans med alla andra oräkneliga “prickar” som existerar på andra platser, utgör ni en bildvävnad, sammanvävda som silkestrådar till något så vackert att det bildligt talat kommer att få er att tappa andan första gången ni ser det i all sin komplexitet.



För ni förstår, i motsats till vad så många av era medmänniskor tror, så är ni inte ensamma, och ni kommer aldrig att vara det, och det medför så många efterverkningar. För när allt fler av er vaknar till inför detta faktum, så kommer även idén om att bara vara ansvarig inför era jämlikar också att släppas. För ni kan inte öppna upp för denna sanning att ni endast är en liten del av hela denna skapelse utan att samtidigt släppa idén om er själva som en sorts universums härskare.



För det är ni inte, men det är inte någon annan heller, eftersom det här är en skapelse som satts ihop av fragment där ingen har mer makt, eller anses viktigare än andra. Det är så för att innerst inne, är vi alla exakt lika, och även om våra yttre utseenden och boningar varierar mycket, så kan ingen titulera sig “makthavare” över resten. Och det är precis just här som de fallna, som kallar sig själva härskare, har felat. De tror att de kan fortsätta sitt lilla spel, och använda er som sina leksaker och styra över er i alla avseenden, men så är inte längre fallet.



Så, nu har vinden vänt emot dem, som vi redan har konstaterat vid så många tillfällen och tiden är kommen för att återigen sätta saker och ting i balans. Och med den kommer även slutet för tanken att några av era egna kan påstå sig vara härskare över resten av er. För aldrig i livet att några enstaka varelser skall komma att tillåtas att fördärva människorna som de kallar deras konstitution eller medborgare.



Girighet, driven av rädsla, kommer inte längre vara sättet på vilket mänskligheten kommer att styra sig själva i framtiden, eftersom hela grunden för denna skapelse är respekt och enhet. Med andra ord, förläningar spridda över er planet, där allting delats upp så att några kan kräva makten över andra, är på väg mot sophögen. För genom att gå in i sanningen att ni inte enbart är invånare på denna planet, utan även medborgare av Alltings skapelse, kommer ni också att inse att ni som art är en enda enhet, och i och med detta, kommer ni också att inse att ni behöver inte vara rädda för era medmänniskor.



Ni skall inte längre vara delade, ni skall förenas som en enda grupp av varelser, redo att återta skönheten och friden som denna planet en gång höll för sann. Men på vägen kommer ni att behöva göra er av med alla de gamla uppfattningarna om “dem” och “oss”, som definierats av hur er hud ser ut, av språket ni talar eller av platsen ni bor på. Med andra ord, alla gamla gränser, oavsett om de finns på kartan eller bara i era huvuden, kommer behöva försvinna för att ni ska kunna bli riktiga medborgare i de stjärnor som ni verkligen är.



Men räds inte, ty detta kommer bara vara en naturlig följd för er alla när slöjorna har öppnats fullständigt och ni kan se detta faktum själva. Sedan kommer dessa uppfattningar om separation att avskaffas, och bara de som motsätter sig att acceptera hela sanningen om detta avslöjande kommer envist försöka hålla sig fast vid det gamla sättet att separera dem själva från resten av er. Men de kommer att behöva kämpa hårt med detta, till ingen nytta, för detta är ett faktum som kommer att vara mer än uppenbart för er alla. Så det spelar ingen roll hur höga de är, dessa gamla och rigida murar som satts upp för att hålla er isär, inte bara från oss, utan också från er själva, de kommer att rasa under sanningens tryck.



Så se framåt, och ni kommer att se ett enat folk, inte bara med deras bröder från hela jordklotet, utan också med resten av oss som är beredda och ivriga att få bli förenad med er igen. Denna tid kommer kära ni, och den kommer kanske komma snarare än ni tror. För vi ser att det är många av er som redan har öppnat era hjärtan för oss, och detta flöde av kärlek fortsätter att växa, gränserna har redan börjat falla sönder. Och falla sönder kommer de att göra, det finns ingen kraft i världen som kan hålla detta flöde tillbaka längre.



Svensk översättning: Mahlin Larsson



http://aishanorth.wordpress.com/