Gud kräver inte av någon att ta till vapen i Hans namn

Sananda, 17 mars, 2013

Via John Smallman
Mänsklighetens långa och mödosamma resa, sedan den uppenbara med illusoriska separationen från Verkligheten uppstod, går mot sitt slut. Ni har stått ut med mycket lidande, oro och rädsla under er vandring, ofta utan mål, genom den märkliga miljön som ni har konstruerat för att spela era spel i – spel som under eoner har fått er att känna mycket förvirring och despondency.

Verkligheten är klar, ljus och upplyftande, och ni valde att lämna Den för kaos och förvirring. I början var det spännande och intriguing för att det var annorlunda, och på ett vis kände ni er friare medan ni undersökte den, men er känsla av frihet löstes snabbt upp när ni upptäckte att ni behövde handskas med begränsningar; något som inte fanns i Verkligheten. Era behov är era begränsningar, och som förkroppsligade människor har ni alltid behov – ren luft, mat och vatten, värme, skydd, trygghet – så mycket att ni har stora svårigheter att föreställa er att ni kan leva utan behov.

Några av er mediterar, och när ni gör det påminner ni er själva om att i detta ögonblick har ni inga behov, och det är gott. Men dessa grundläggande mänskliga behov behöver tillgodoses regelbundet medan ni fortsätter vara hängivna och bundna till era kroppar. Att säkerställa att deras behov regelbundet tillgodoses är väldigt krävande för er energetiskt och skapar stress och oro. Några av er tror att stress och oro är bra för er, för att ni tror att om ni inte vore motiverade av dessa behov så skulle ingenting bli gjort. Men, självklart är det så, att om ni inte hade några behov skulle ingenting behöva göras, och så skulle ni bara kunna vara.

Det ni upplever med era kroppsliga sinnen är faktiskt en serie upplevelser som skapas inuti era huvuden. Det finns inget utanför er förutom det ni projicerar med era kollektiva avsikter. Den avsikten är väldigt kraftfull och presenterar åtskilliga exteriöra bilder för er att förbinda er vid, men era upplevelser sker alltid inuti, individuellt, för ni väljer att förbinda er vid separation, överger enhet effektivt – ert verkliga och eviga tillstånd. Att vakna upp är att känna att ni alla är Ett, inte bara veta att det är så.

Under de senaste årtionden har många blivit medvetna om verkligheten om er enhet, och om den galenskap det är att tro att vi är separata, individuella varelser, opåverkade av andra om vi inte fysiskt samspelar med dem. Då denna medvetenhet har växt, har grupper formats för att lära ut och sprida denna kunskap, och att uppmuntra andra att göra likadant och ett ökande kraftfullt tankesätt eller energifält har utvecklats som förändrar sättet som alla på Jorden tänker på och beter sig.

Titta runt på världen och observera den myriad av sociala rörelser som har dykt upp med intentionen att människor skall ta tillbaka sin suveränitet, deras Gudagivna kraft som, när den används tillsammans med förståelse och medvetenhet om att alla verkligen är ett, för fram enorma förändringar till det bättre på det sätt att människor relaterar mer med varandra. Världsmedborgare blir lyssnade på, och deras rätt att höras och respekteras accepteras, när alltfler regeringar inser att de behöver besvaras passande, ärligt och med integritet på deras rättmätiga krav.

Då intensiteten i energivågen växer, kommer människor också börja se, att eftersom alla er ett, finns det ingen som helst mening med att motsatta grupperingar försöker uppnå sina mål, för på den djupaste nivå av er varelse har alla samma mål. De har bara presenterats olika, på olika språk och kulturella, etniska, politiska och religiösa sätt, som på ytan verkar vara lika exkluderande. Det är de inte. Alla önskar att bli älskade, ärade och respekterade.

Det som har hänt under eoner är att era olika raser och kulturer har utvecklat olika sätt att visa dessa värden, och sedan har de kodats och omarbetats till obrytbara lagar. Medan tiden har passerat har integriteten och den djupare underliggande meningen glömts bort eller försvunnit, och istället för att respektera och hedra varandra, hedrar människor istället lagar som tolkas ytterst strängt. För att lösa detta har fler och fler lagar skrivits, restriktioner har växt och nu regerar förvirring och individer har förlorat sina gudagivna rättigheter att leva som de vill.

Den enda gällande lägen är att älska varandra och att inte skada varandra, och det är till lagen som mänskligheten skall återkomma. När den gör det kommer fred att råda. Det första steget på den vägen är att sluta döma varandra. När ni respekterar och hedrar varandras individuella rättigheter som människor som får leva i fred, och upphör att döma varandra som dåliga och som att vissa förtjänar att straffas för att de inte tror på samma saker som ni själva, då kommer alla skäl till konflikt att lösas upp.

Gud kräver inte – inte heller önskar eller vill – att någon skall ta till vapen i Hans namn. Han skapade allt perfekt, likvärdigt och suveränt och Han älskar alla, utan undantag! Han har inget behov av beskydd eller försvar. Han är evigt kraftfull. Hur kan någon människa ens föreställa sig att de kan skydda eller försvara Honom? Och trots det är så många av era konflikter baserade på olika trosuppfattningar, där ni själva tar ansvaret att döma för Guds räkning. Vilken extrem arrogans!

Religion är bara kulturella olikheter, och skilda sätt att försöka ära Gud, den Högste Varelsen. Gud älskar när ni ärar Honom på ert eget individuella sätt, vilket bara är ytterligare en aspekt av att ära Honom som ni kan använda för att glädja Honom. När ni dömer andra, vissa gånger i Hans namn, försöker ni att ta Guds plats medan ert ego löper amok, och ingen kan ta Guds plats.

Så, öppna ständigt era hjärtan i kärlek, var och en av er, och se de mirakel som då uppstår.

Er kärleksfulle broder, Jesus.

Svensk översättning: Charlotta Olsson – www.st-germain.se