Detta är väldigt svårt för er att greppa eftersom ni har byggt en så övertygande illusion, och för att era kroppar kan känna intensiv smärta – fysiskt, emotionellt och psykologiskt – vid övergrepp och tortyr. Dessutom, de som orsakar smärta hos andra lider själva av de mest fasansfulla rädslor och övertygelser och slår därför ut i ren panik – en panik som de vägrar att erkänna för sig själva och därför begraver under en mantel av förnekelse. Att vara i skräck är att vara ställd mot en vägg utan hopp att kunna komma undan och inte ha någonstans att ta vägen. Ni har ett uttryck för det: ”Att vara mellan en sten och ett hårt ställe.” Därför slår ni bakut! Det verkar sannerligen som om ni inte har något val, eftersom ni har sett andra lida och till och med dödas då de valde att inte försvara sig från en kraftfull attack.
Rädsla avhumaniserar, och det har den gjort i eoner. Då ni är avhumaniserade kan ni inte känna igen Kärlek för den skrämmer slag på er; den är rädslans motsats. Men ingalunda alla har avhumaniserats – bara tillräckligt många för att orsaka ansenlig skada och hålla rädslan vid liv hos nästan alla – och mänskligheten är för närvarande i processen att inse att fasorna den har begått mot sig själv genom eonerna, som kommer av rädslan för sig själv, beror på avsaknaden eller faktiskt förnekandet av KÄRLEK under dessa aktiviteter. Såna aktiviteter kan inte inte Någon delta i som är medveten, vaken, och därmed öppen för Kärlek!
Medan ni omfamnar den Kärlek som konstant omger er så krymper er rädsla, upplöses och försvinner, och då blir det möjligt för er att se och förstå det svåra lidandet som begravts oerkänt i djupet hos dessa förövare. Förståelse tillåter er att uppleva medkänsla, och sedan erbjuda dem den i stället för fördömanden. Som alla i de andliga rikena ständigt påtalar för er, och betonar gång på gång, så är Kärlek Svaret på alla frågor, problem, oenigheter eller konfliktområden. Mänskligheten lär sig slutligen den lektionen och börjar praktisera den kunskapen. Under senare årtionden, trots sitt lidande, förlåter många sina förövares hatbrott. Ibland rapporterar media om detta, men för det mesta passerar det obemärkt för alla utom de inblandade.
Denna aktiva och avsiktliga förlåtelse är en indikation på de enorma förändringarna i attityd som dyker upp överallt på planeten. Alla som håller sitt Ljus högt, med avsikten att leva kärleksfullt, och sedan gör verklighet av den avsikten gör en stor skillnad och intensifierar Kärleksfältet som innesluter er. Bli inte nedslagna eller missmodiga över våldet och lidandet som rapporteras om i media; påminn istället er själva om att tiden för ett rädslobaserat sätt att leva är över, och skicka er kärlek och medkänsla till någon person eller en situation ni uppmärksammat, i vilket lidande hos offer eller förövare upplevs, oavsett orsak. Det är effektivt, det gör skillnad, och det ändrar energifälten hos de inblandade genom att reducera rädslan och stressen som upplevs, och möjliggör för dem att dra sig tillbaka från de reflexmässiga reaktionerna och omvärdera situationen med mindre raseri.
Att ha en medveten avsikt vid dagens början att leva kärleksfullt och att vara en öppen kanal, genom vilken Kärlek kan strömma konstant är en viktig aspekt av livsstigen ni valde innan ni inkarnerade, och de förstärker ytterligare flödet att förnya den avsikten närhelst på dagen ni kommer att tänka på den igen. Er väg hemåt är omisskännlig då ni gör ett medvetet beslut att vara medveten om den. Ofta händer det dock att den oro ni upplever i illusionen får er att engagera er i rädsla och fatta kärlekslösa beslut, vilka leder in er på avvägar där ni återupplever lektioner ni trodde ni hade lärt och lämnat bakom er. Det kan vara chockerande och deprimerande för er, men det är inte hela världen; det är ingen stor olycka, och det är ingen olöslig katastrof. Ni kan behöva medge möjligheten att ni gjorde ett misstag... inget mer än så. Och sedan, om ni ber, kommer ni att få ett överflöd av assistans för att hitta tillbaka till er stig igen.
Frukta aldrig att ni kommer att dö i synd! Synd finns bara i illusionen, den är overklig men er tro på den kan orsaka er obeskrivliga bekymmer och intensifiera varje känsla av ovärdighet som ni kanske klamrar er fast vid. Mindervärdeskänslor leder ofta till okloka val då ni tvingas fatta beslut i ert dagliga liv. Nästan alla era kulturer har varit mycket framgångsrika i etablerandet av skuldkänslor och syndighet hos sina medborgare från väldigt tidig ålder, och några av er har mycket större svårigheter än andra att skala av sig detta ogiltiga självförakt. När ni är medvetna om att ni har dessa känslor, säg åt er själva väldigt bestämt att de är absolut falska och ogrundade. Detta betyder inte att ni aldrig har begått misstag eller behandlat andra fel; det betyder endast att Gud aldrig kommer att bedöma er som ovärdiga eller önskar se er bestraffade.
Om ni har varit kärlekslösa, försök om möjligt att mildra era ord eller handlingar; om det inte är möjligt så sänd en kärleksfull avsikt till personen ni behandlat fel, och Förlåt sedan er själva. För att uppriktigt förlåta er själv tar bort era känslor av skuld, självfördömande eller ovärdighet, och tillåter er att kärleksfullt gå vidare igen. Ni kan behöva fatta beslut om er avsikt mer än en gång, eftersom era skuldkänslor är så fast rotade genom många livstider. Det är som en fysisk värk som biter sig fast efter att ni har överansträngt er själva, som kräver att ni behandlar er själva varsamt tills den fysiska skadan har läkt ordentligt.
Och att förlåta er själva är att behandla er själva med hänsyn och ömsint, kärleksfull respekt. Ge er själva tillräckligt med tid att läka, eftersom förlåtelse är en process av frigörelse från gamla förlegade trossystem och vanor som ofta kan ha verkat vara behövda ibland. Men då ni slutar döma er själva hårt, Då kan ni börja förlåta andra. Om ni har problem med att förlåta andra, se inåt för att upptäcka vad ni ser som oacceptabelt för er och släpp det fritt.
Kärlek är 'all-inclusive'. Om ni exkluderar Någon, och det innefattar definitivt er själva, är det bara en imitation, en låtsas-kärlek. Om ni har problem med er självacceptans och har svårt att släppa självfördömandet, påminn er själva om att Gud älskar er ovillkorligt i varje stund, och om så är fallet, vilket det garanterat är, då har ni absolut Inget Giltigt Skäl att inte acceptera er själva precis som ni är: Guds perfekta barn. Om ni fortfarande har svårigheter, påminn då er själv om de tillfällen era egna barn uppförde sig illa och ni kärleksfullt förlät dem, och öppna sen upp till insikten att Gud är oändligt mycket mer kärleksfull och förlåtande än ni, som människor, någonsin kan bli!
Er kärleksfulle broder, Jesus.
Svensk översättning: Eva-Lena Hedal – www.st-germain.se
http://johnsmallman2.wordpress.com/
No comments:
Post a Comment