viglink.com

Tuesday, April 30, 2013

Överlevnadsmanuskriptet nr 304

http://aishanorth.wordpress.com/

Som ni kanske har märkt kära vänner, har brasan fyllts på nu. För när vi närmar oss det första mötet som satts upp för den kommande helgen, kommer många av er att känna hur hettan från elden når en ökad styrka, eftersom ni har accepterat att delta i denna världsomspännande händelse. Trådarna som ni alla så flitigt har samlat ihop börja redan nu att bli en del av den stora falsen. Med andra ord, ni har alla fångats i denna nya väv av ljustrådar, och vi kommer nu att se till att ni alla är ordentligt fastspända när vi börjar spinna trådarna och väva in er i denna sömlösa magnifika ljusstruktur.

Detta innebär inte att ni är fångar på något sätt, tvärtom. Det innebär bara att ni inte längre är ensamma resenärer genom ett vakuum av lägre densitet, för nu har ni alla förenats, ni har alla blivit anslutna till morgondagens väv. Och genom själva handlingen har ni tagit det beslut som ingick i överenskommelsen för länge sedan. För detta JA var något ni gav på en själslig nivå, innan ni kom till Jorden, så glädjen ni känner i hjärtat kommer från insikten om att detta JA blir uppfyllt.

Resan ni alla var tvungna att göra för att komma till den punkt ni befinner er på nu, har varit en lång och mödosam resa, och för en del tycks prövningarna och bekymren inte ha minskat ännu. Men lita på oss när vi säger att er överenskommelse om att bli en väsentlig del av denna glädjande ljusväv som har börjat spinnas, är ett beslut som också kommer att klippa av alla trådar till det gamla, som fortfarande känns som kedjor runt er hals. Väven avvisar det gamla på alla sätt ni kan tänka er, och när ni kliver ner i denna stora lysande Damm tillsammans om några dagar, kommer det att bli som den sista smörjelsen som kommer att torka bort alla tårar och all smärta, ilska och förtvivlan en gång för alla. Först då kommer ni att få möjlighet att verkligen känna samröre, inte bara med er egen sanna kärna, utan med kärnan i Allt som Är.

Och när ni får en glimt av den kommer så mycket av det gamla slagget helt enkelt att försvinna, och det kommer att vara precis som gamla blekta fotografier i ett album. Även om ni beslutar er för att öppna det gamla albumet för att ta en liten promenad längs minnenas gränd, blir det nästan som att titta på minnet av en främling. Det brukade vara ni, men det är inte ni längre. Nu har brasan blivit underblåst ordentligt och hettan från flammorna kommer inte bara att värma ert hjärta, utan kommer också att bränna bort allt som inte hör hemma i det här, det nya ni och den nya världen. För likt fågeln Fenix kommer ni alla att resa er ur elden igen, och tillsammans kommer ni att lysa som aldrig förr.

Så återigen säger vi att allt är bra, även om ni ibland kanske tycker att värmen är lite väl het de närmaste dagarna. Förberedelserna inför det första mötet är mycket noggranna, så ni kan alla förvänta er några intressanta möten med er själva på dagarna och absolut på nätterna framöver. Men andas djupt, och vet att ni inte kommer att bli brända av dessa renande flammor. För ni är som en diamant fortfarande innesluten i en tunn yttre beläggning av kol, och för att diamanten ska kunna komma fram helt och hållet, måste det fortfarande finnas ett visst mått av tryck och värme.

Ni vägleds alla noga under detta sista steg i processen, och vi tror att ni kommer att hitta ett sätt att verkligen ansluta er till denna glädjefulla etapp av resan också. För ni har öppnat era hjärtan för detta, och ni har också gett er själva tillstånd att jubla, inte bara inför detta möte, utan också för er själva. Ni har alla börjat lysa starkare än någonsin tidigare när ni ställer upp på denna invigning, för det är vad det verkligen är. Vi kommer naturligtvis att återkomma med mer om denna enastående insats, som ni alla har kommit överens om att ta del av. För tillfället lämnar vi er att fundera över våra ord och att ge er själva gott om tid att glädjas och förnya era löften om att vara en lycklig varelse igen.

Översättning Ulla Krogh – www.st-germain.se

No comments: